Dubbelbottnad. Human Golmohammadis fotografi av mikrofonen i motljus fick en ny innebörd. Fotot lyftes fram, jämte 29 andra bilder, i National Geographics fototävling som fick in 21.000 bidrag.

 

Tolkningen av förväntan vändes till förlust

 

NORRKÖPING Mikrofon i motljus. Ett år har gått sedan Kultursidan.nu:s fotograf Human Golmohammadi tog bilden med titeln Last Concert. Nyligen uppmärksammades fotot och dess ödesmättade berättelse av amerikanska National Geographic Society.

Kultursidan.nu:s berättelse om bilden bär en sorg. Vår recensent Eva Lindblad dog hastigt och oväntat samma dag som artikeln publicerades, vilket gjorde att jag som redaktör gick in och bytte toppbild till just denna. Dess innebörd av spänd förväntan inför konserten med Eva Dahlgren blev för oss en bild av förlust. Vår Eva klev av sin livets scen för alltid.

Vår fotograf Human Golmohammadi såg National Geographics fototävling, arrangerad av avdelningen Your Shot, med temat ”Quiet Moments Story”. Han skickade in sin bild och dess berättelse. Arrangörerna fick in 21.000 bidrag från hela världen. 30 valdes ut, däribland Humans bild som han gav titeln Last Concert.

National Geographics bildredaktör för You Shot kommenterade just hur sammanhanget förändrade tolkningen av bilden. ”Same photo, two different purposes”.

”Det här kanske är ett litet steg bakåt för mänskligheten men definitivt ett jättekliv framåt för mig personligen och som fotograf.” Så skrev Human Golmohammadi, som ändå som uppmärksammats för sina bilder i flera andra fototävlingar, på sin Facebooksida @photosbyhuman. Där han också hedrar kollegan genom att tillägna henne bilden och segern.

 

Utvald. Vinnarbilden på National Geographics sajt där Human Golmohammad berättar om bilden och bildredaktören skriver sin personliga kommentar.

 

I nedanstående mejlintervju berättar Human Golmohammadi om fotot och tävlingen men också om utmaningen och nyttan med fototävlingar. Human lyfter upp glädjen med att fotografera och hur viktigt det är att följa sina drömmar.

Samtidigt kritiserar han en hårt konkurrensutsatt bransch där foton slumpas bort för en spottstyver. I värsta fall stjäls resultatet av fotografens arbete utan att fråga, utan att betala.

 

Intervju med Human Golmohammadi

 

Varför tog du bilden? Bara som en kontroll av ljusförhållandena?

”Det var minuter innan konserten började. Scenen var stämningsfull och snyggt ljussatt med spottar riktade mot mikrofonen i centrum och rök. Man väntade med spänning på att artisten skulle dyka upp ur mörkret. Det var därför jag tog bilden.”

Du skickade med bilden i bildpaketet till redaktionen. Varför det? Vad såg du i bilden?

”Och därför skickade jag den, för att visa den mystiska stämningen. Det blir snyggt med stora kontraster mellan mörker och ljus och rök. Ser också ut som en rökig nattklubb.

Anledningen till att jag skickade bilden sen till NG var temat och sammanhanget. Bilden fick en ny symbolisk innebörd efteråt i samband med recensenten Eva Lindblads hastiga bortgång och speglar den tystnad och tomhet som uppstod efter att jag nåddes av nyheten. Därför heter den Last Consert. Det var också det som berörde producenten David Y. Lee.”

Du deltar i fototävlingar. Vad ger det dig? Förutom att dina bilder uppmärksammas med jämna mellanrum.

”Jag fotograferar inte för att tävla men det är roligt så varför inte? Vissa samlar på mynt, frimärken eller bilar; jag samlar på bilder och priser. 🙂

Det är så enkelt idag när allt kan skötas via internet. Man tar bilderna digitalt och kan skicka dem till andra sidan av jorden digitalt på några sekunder. Det förenklar möjligheten att delta i tävlingar runtom i världen. Många tävlingar är också gratis. Är man fotointresserad och har tid är det nästan synd att missa så stora möjligheter.

När jag arbetade som filmpedagog på en gymnasieskola uppmuntrade jag mina elever att skicka sina kortfilmer till olika festivaler. Till slut blev det ett obligatoriskt moment i sista kursen i årskurs tre.

Det ledde också till att mina elever, numera Crazy Pictures och Kojan Film i Norrköping, vann flera priser med sina examensfilmer på Novemberfestivalen i Trollhättan, som är öppen för unga filmare. En annan grupp fick Memfispriset på 10.000 kr av Memfis Film och vann även priset för bästa manliga skådespelare.

Har man gjort något bra gäller det att nå ut med det till andra. Delad glädje är dubbel glädje. Blir inte lika roligt att sitta hemma och glo på sitt verk. Jag gillar också vara lite i underläge; en amatörfotograf från lilla Norrköping som kommer med sina vanliga bilder, oftast dokumentära och mycket lite redigerade, och försöker hitta, säga och visa något intressant från staden och vardagen. Är det möjligt? Jag vill visa att det kan vara det.

Det behöver inte vara svårt. Världen ligger framför dina fötter. Det gäller att ta stegen för att upptäcka den. Tar du inte stegen kommer du aldrig veta. Lyckas du inte har du åtminstone försökt.

Sen är det förstås också ett sätt att låta sina bilder granskas av andra. Det blir lite upp till bevis. Man kan själv tycka att man tar fantastiska bilder och ha en vänkrets som överöser en med komplimanger men håller bilderna i professionella sammanhang?

Det är också ett alternativ till utställningar som kräver mer arbete och resurser där stipendier och bidrag är oftast avsedda för yrkesverksamma och etablerade konstnärer eller unga talanger. Äldre amatörfotografer får klara sig själva.

Det kan kännas lite skrämmande att komma ut ur sin bubbla och låta sina verk granskas kritiskt med andra ögon men man kan lära sig en del och förstå sina bilder ur andra perspektiv. Det kan krävas lite mod och en förmåga att släppa kontrollen.

Samtidigt är det ett bra sätt att skaffa sig meriter, speciellt som amatörfotograf, ett sätt att marknadsföra sig själv. Man är inte bättre än sitt senaste verk sägs det. Det kan underlätta för framtiden och skapa kontakter. Samtidigt får man vara beredd på att konkurrensen är stenhård och det kan ibland vara frustrerande. Man måste vara uthållig och trägen.

Min bild var en av 30 som blev utvalda bland 21.000 bilder från hela världen och jag hade ingen aning om att den kunde nå så högt. Jag har skickat bilder till NG i drygt 2,5 år och det är inte förrän nu som allt stämde. Då känns det värt och som att vinna på lotto när man minst anar det.

Man får hela tiden komma ihåg att alla konstarter är subjektiva upplevelser. Samma bild kan hamna i botten eller toppen i olika tävlingar.”

 

Framför kameran. Human Golmohammadi är passionerad fotograf som bland annat frilansar för Kultursidan.nu.

 

Hur ser du på fotografiets ställning i media i dag?

”Fotografering är en av de mest demokratiska konstarterna med kameramobiler som blir bättre för varje år i var mans hand och utrustning och programvaror som blir billigare. Det finns gratiskurser och enormt mycket info och videoklipp för den intresserade.

Själv tog jag bilden med en kamera som i dag bara kostar några tusenlappar, billigare än en helg på Bråvalla Festival. Jag redigerade den med en app för 500 kr. När jag slutade som filmpedagog var det mycket lättare att sadla om till fotograf eftersom filmproduktion kräver mycket mer resurser och tid.

Å andra sidan är fotobranschen väldigt konkurrensutsatt. Företag och kommuner anordnar tävlingar för att skaffa sig en bildbank där priset är att fotografens namn syns men arrangören tar alla bildrättigheter.

Bildbyråer tar 70 procent av intäkterna och har mängdrabatt för media som får använda stort antal bilder till fast pris under flera års tid.

Tidningar efterlyser och använder läsarbilder gratis. Många tidningar och tidskrifter använder även ”microstock” med lägre krav på kvalitet men till så låga priser som ett par kronor per bild. Det finns gratissidor där fotografer avsagt sig sina rättigheter med kravet att bli omnämnda, vilket jag tycker är underminerande för branschen.

Fotografer avskedas och ersätts av fotograferande reportrar vars bilder många gånger kan vara undermåliga. Jag tycker man underskattar sina läsare på så sätt.

Man tycker att bilden är tillräckligt viktig för att ha men samtidigt är inte villig att betala rätt pris. Jag har själv råkat ut för artister som bara ber en att skicka bilderna till dem som om det vore en självklar sak.

Andra kunder har velat köpa bilder för 150 kr/st med fullständiga rättigheter, där man kan tjäna hundratusentals kronor på bilderna, med argumentet att bilder numera är förgängliga. Folk använder ens bilder i sina bloggar och andra sociala kanaler utan att ens ange fotografens namn.

Allt detta har blivit en norm i branschen trots SFF:s och BLF:s optimistiska prislistor. Detta beroende på den delningsmentalitet som råder på nätet och det pressade prisläget som bildbyråerna skapat.

Bilden har blivit en slit-och-släng-vara. Vissa museer och kulturhus köper fler bilder till sina utställningar än tidningar gör till sina bildreportage.

Samtidigt finns det de som fortfarande satsar på högkvalitativa bilder till rätt pris men de verkar bli allt färre. Bilder och behovet av dem kommer alltid att finnas. Frågan är till vilket pris.”

© Text: Ann-Charlotte Sandelin

© Foto: Human Golmohammadi och Tina Samadi

YOUR SHOT National Geographic

2017
Last Concert
Foto av Human Golmohammadi
En av 30 vinnarbilder i tävlingen Quiet Moments Story

LÄNKAR
Human Golmohammadi hemsida Facebook  Last concert/NG
National Geographic hemsida Your Shot Assignments & Stories
Eva Dahlgren kommer alltid tillbaka recension Kultursidan.nu 29/10 2016