Vampyrerna anfaller. Scenbilden är suggestiv med pyrotekniska effekter och snygga koreografier. Jon Nilsson som Quincey, Sanna Gibbs som Lucy, Lars Arvidson som Van Helsing samt Johan Edholm som Dr. Seward.

Ny skräckgotik i redan melodramatisk genre

RECENSION/ NORRKÖPING Koreograferade mord och slängkappor misstänkt lika fladdermusvingar. 100 år efter de melodramatiska operornas tid sätter Kungliga Operan tänderna i Bram Stokers roman Dracula. I fredags direktsändes föreställningen till biografer runt om i landet, bland annat till Norrköping och Gusum.

Urpremiären på Kungliga Operan ligger bara en vecka bakåt i tiden, 28 oktober (tre dagar före Halloween blink blink), när kamerorna för direktsändning släpps in. En nyskriven opera väcker uppmärksamhet och iscensättningens läckra effekter undgick inte huvudstadspressens recensenter.

Vetenskap mot skrock. Lars Arvidson som Van Helsing, Jonas Degerfeldt som Renfield, Johan Edholm som Dr. Seward samt Kungliga Operans kör

Operan Dracula bygger på Bram Stokers roman från 1897 som fångar upp folkliga legender om blodsugande varelser. En greve från Centraleuropa flyttar till London. Snart händer mystiska saker. En ung kvinna bleknar i hyn, ack, hon som var så nyförälskad.

Det finns mig veterligen ingen annan opera på det här temat. Kanske för att genren i sig är så melodramatisk att skräckgotik lätt blir för mycket av det goda.

Vi får höra en blandning av senromantiska idiom, kanske Mahler, och tysk expressionism (med talsången). Riktiga arior finns bara alldeles i början och slutet och det mesta bärs av en sorts arioso, ett mellanting mellan recitativ och ”vanlig” sång.

Lite ”vanlig” publik, kanske fans av skräck / vampyrgenren hade lockså etat sig till Lilla teatern, där jag såg Dracula. Det här är en effektiv föreställning med koreograferade mord och häftiga pyrotekniska effekter (brandlarmet gick på Operan under urpremiären).

Farlig attraktionskraft. Ola Eliasson som Dracula och Elisabeth Meyer som Minna.

Bäst är kanske Ola Eliasson som Dracula själv med sin mäktiga baryton och vår ”egen” bas Lars Arvidsson som van Helsing, vetenskapsmannen. Det blir ofta väl klichéartat på damsidan men Elisabeth Meyer är duktig.

Det viktorianska stuket har dock inte åldrats väl, vilket gör vissa roller svåra att göra trovärdiga.

© Text: Lars Henriksson
© Foto: Carl Thorborg/Kungliga Operan

CNEMA och LILLA TEATERN Norrköping samt FOLKAN BIO Gusum

3 november 2017


Dracula


Opera

Musik: Victoria Borisova-Ollas
Text: Claes Peter Hellwig och Kristian Benkö
Dramaturgi: Katarina Aronsson
Livesändning från Kungliga Operan via Folkets hus och parker

Dirigent: Karen Kamensek
Regi: Linus Fellbom
Scenografi & kostym: Dan Potra
Koreografi: Lars Bethke

MEDVERKANDE
Mina: Elisabeth Meyer
Dracula: Ola Eliasson
Jonathan: Joel Annmo
Elizabetha: Katarina Leoson
Lucy: Sanna Gibbs
Dr. Seward: Johan Edholm
Dr. Van Helsing
Renfield: Jonas Degerfeldt
Första vampyr: Kristina Hansson-Unander
Andra vampyr: Kristina Hanson
Tredje vampyr: Olof Lilja
samt Kungliga Operans kör och Kungliga Hovkapellet

LIVE PÅ BIO – OPERA
Hösten 2017
7/10 Norma (MetOpera)
14/7 Trollflöjten (MetOpera)
3/11 Dracula (KunglOperan)
18/11 Mordängeln (MetOpera)

LÄNKAR
Kungliga Operan hemsida Facebook Dracula
Live på Bio hemsida Facebook
Lars Henriksson – Operalaven hemsida
Cnema hemsida
Lilla Teatern hemsida
Folkan Bio hemsida