Aya Isam Alqaysi och Bernadette de Tauzia. Målningen Spring har de målat gemensamt.
Spännande se ett konstnärskap kläckas
RECENSION/ NORRKÖPING Två unga kvinnliga konstnärer fyller Galleri Kronan med måleri. Ja, enbart måleri faktiskt om man beaktar att även keramiken är bemålad. Är det mångfacetterat eller splittrat? Det får man nog bedöma själv.
Love av Aya Isam Alqaysi.
Aya Isam Alqaysi
Är det en samlingsutställning? Det är mitt första intryck när jag kliver över tröskeln till Kronan. Nej, det är Aya Isam Alqaysi som har så skiftande uttryck. Så kan det vara när man är ung och har sin första separatutställning. Samtidigt är det spännande att se ett konstnärskap kläckas, efter att hon har gått på konsthögskola i Bagdad 2004–2009.
Vid andra anblicken ser jag att (mångskiftande som de är) verken har flera saker gemensamt. Färgskalan är det första jag lägger märke till. Sedan ser jag att alla målningar (förutom två vaser) består av porträtt. 27 figurer får jag det till. Och alla är de… sorgsna.
– Jag vet inte varför. Det bara blir så. Men, kom – de här är glada. I alla fall nästan.
Och i inre rummet visar hon mig på två afrikanskt inspirerade målningar med dans som tema och ”symboliserar frihet”, säger hon. Jag känner faktiskt igen dem från Kronans senaste ”Konst eller klocka”-utställning. Och även två av de bemålade keramikföremålen är (nästan) glada. Inspirerade av Picasso? undrar jag. Och Aya erkänner att hon har hört det förut, av sina lärare.
Porträttet av hennes mamma Les miserables 1, som dog när hon var 12 år, har förstås all anledning att vara sorgset. Tomögt stirrar hon ut genom tavlan. Ögonen, ja. Det är det fjärde gemensamma draget. Alla dessa blickar som följer en i rummet, tittande ut genom målningarna.
Undantaget bekräftar och förtydligar regeln – kvinnan på målningen Scare (borde det vara Scared?) har ögonen förbundna. Färgklickarna öppnar för en freudiansk tolkning.
Pan av Bernadette de Tauzia efter Bouguereaus Nymphes et Satyre.
Bernadette de Tauzia
Bernadette de Tauzia målar däremot inget depressivt eller upprörande.
– Jag vill glädja och måla dekorativt. Gärna med glada färger.
Hon kom till Sverige för tio år sedan med en utbildning i konsthistoria och till bildlärare. Nu jobbar hon som lärare i bild och franska på Erlaskolan. Även hon har många olika stilar i sig.
– Det blir tråkigt att hålla sig till en, säger hon. Motivet får avgöra vilken hon använder. De äldsta bilderna, som Horses är, mer eller mindre, svartvita men i de nyaste har en grönblå färg tagit över.
Konsthistoria… ja, det kan jag förstå. I hallen möts vi av Somewhere, som är som en upphottad Manet i pastellfärger. Mother and child är som Modigliani med mangaögon. Hon nämner också honom som en inspirationskälla jämte Picasso och Matisse.
Det arkadiska hittar vi i Cariatid. Men de grekiska kariatiderna var forngrekiska skulpturer av kvinnor som ersatte kolonnerna i tempel och kraftfullt bar upp byggnaden. Bernadettes version är snarast nedtyngd av den. Men det hindrar henne inte från att se glad ut.
Även målningen Pan har ett arkadiskt tema, om än stilen är nyare. Att hon har haft en förlaga syns, och det erkänner hon gärna. Jag gissar på en barockmålning.
Nyfikenheten tvingar mig att googla. Det visar sig vara Nymphes et Satyre* av franske genremålaren William-Adolphe Bouguereau från 1873. Totalt okänd och bortglömd av svenska konstvetare, fast kanske inte av franska. Han var en superstjärna på sin tid, men impressionisterna använde hans namn som skällsord.
Originalet har en klassisk brun ton. De Tauzias parafras har tvingat på honom en modernistisk färgskala han skulle ha hatat.
* Pan var en faun och ingen satyr. Faunerna har ju, som alla vet, bockben. Alltså är de Tauzias titel mer korrekt än Bouguereaus.
© Text och foto: Michael Strandhed
AYA ISAM ALQAYSI – BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
BERNADETTE DE TAUZIA – BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
GALLERI KRONAN Norrköping
11–26 november 2017
Aya Isam Alqaysi
Bernadette de Tauzia
Blandteknik
LÄNKAR
Bernadette de Tauzia hemsida
Galleri Kronan hemsida Facebook