Värmande. Där finns en gemenskap mellan syskonen Josef och Margareta Kinski. I rollerna Lars Olofsson och Eva Carlsson.

När kan man annars ens leva?



RECENSION/NORRKÖPING Allt handlar om döden. Men livet pågår ändå för syskonen Kinski som ses under en påskhelg och konfronteras med både nya och gamla rädslor. Kinski och döden öppnar upp för samtal om det djupt existentiella.

Josef Kinski kan tänkas vara huvudperson, eftersom boken som föreställningen är baserad på heter Josef Kinski och döden. Men lika viktig – om inte viktigare – är systern Margareta Kinski i nybearbetningen som hade kvällspremiär på Teater Bråddgatan 34 under fredagen.

Med sin dödsångest för hon liv till broderns stillsamma vardag med endast böckerna och papegojan Vincent som sällskap. Ja, sedan han blev lämnad av kärleken som valde Gud framför honom. En tuff konkurrent.

Jobbfika. Lise Müller som Nestor, äldre kollega till Lars Olofssons dödgrävare Josef Kinski.



Jobbiga separationer och svek står i centrum för konflikterna. De möts under en långfredag, efter att ha varit utan kontakt i många år. Brev och förlåtelse är allt som krävs för att syskonkärleken åter ska blomstra.

Marcho Marchev spelar livemusik på klarinett och saxofon och ger föreställningen en både mystisk och sensuell inramning med bland annat Francis Lais (Where Do I Begin) Love Story. Det är sant att musiken ger energi, och den bidrar även till känslan av här och nu. När kan man annars ens leva?



Syskonen tampas just med tankar på både då- och framtid. De har svårt för att närvara i stunden, med schackspelet och bara varandra. På ett litet sidobord vilar en bok med titeln ”Livets mening”.

– Vi är ju för fan medelålders. Vad har vi att vänta, döden? säger Josef Kinski, som Lars Olofsson gärna ger en kraft som inte riktigt överensstämmer med bilden som andra karaktärer ger av honom. För mig verkar han inte helt hopplös.

Kanske en dvärgpudel… Margareta Kinski öppnar sig för livets lycka, med försiktighet.

Eva Carlssons Margareta Kinski verkar skörare, man vill bara krama henne. Samspelet mellan syskonen är hur som helst både starkt och värmande.

– Hur möter man en annan människa? frågar Margareta Kinski, och kanske lyckas hon just genom blottandet av sitt inre.

Det blir inte mycket skratt, men ändå undertoner av humor. Som när Lise Müller gestaltar Gud eller inlevelsefullt växlar mellan två olika röster som å ena sidan vill dö, å andra sidan inte alls förstår varför.

Texten ställer stora krav på skådespelarnas tajming. Det är parenteser och tidshopp som på olika sätt levandegörs. Och nog tycker jag att de lyckas leva sig in i döden.


© Text: Melinda Reyes Hiltunen

© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

Dag/kvällspremiär 16–17 november 2017
2 december 2017 kl. 14.00 i Hörsalen på Östergötlands bokmässa, TellUs
Kinski och döden
efter Melker Garays roman Josef Kinski och döden
Dramatisering: Kristofer Nilsson Ahlberg
Bearbetning och regi: Mats Huddén
Musiker: Marcho Marchev
Prod: Teater Opulens med stöd av Östgötateatern

SKÅDESPELARE
Lars Olofsson
Eva Carlsson
Lise Müller

LÄNKAR
Kinski och döden Facebook
Teater Bråddgatan 34 Facebook
Fokus på konflikt i nya Kinski och döden reportage Kultursidan.nu 3/11 2017
Kinski och döden handlar faktiskt om livet recension Kultursidan.nu  21/3 2016
Slutet närmar sig för Kinski och döden reportage Kultursidan.nu 17/3 2016
Garays Josef Kinski och döden blir teater reportage Kultursidan.nu 20/1 2016