Ljusspel. Blaubas dansföreställning Sova utspelas på, i, under och framför allt med ett gigantiskt vitt täcke.

Elektronmusiken ger lugn, smatter och obehag

RECENSION/NORRKÖPING Ett gigantiskt vitt täcke. Två dansare. Elektronisk musik. Sömn och drömmar. Danskollektivet Blauba gästade Norrköping under lördagen med sin dansföreställning Sova.

Föreställningen vänder sig i första hand till mellanstadiebarn och under hösten har danskollektivet besökt skolor i Valdemarsvik, Linköping och Söderköping. I Norrköping, som är hemmabas för en av dansarna, blev det inga skolbokningar utan istället en offentlig föreställning på Teater Bråddgatan 34.

Tråkigt nog lyser barnen med sin frånvaro denna lördagseftermiddag. Vi är en handfull vuxna som bänkar oss nära den svarta dansmattan som är täckt av ett gigantiskt vitt täcke.

Steglängd. Det visuella uttrycket transformeras gång efter annan när dansarna undersöker hur de kan använda sig själva och täcket.

På täcket ligger de två dansarna, Tea Harrysson och Nicole Neidert, alldeles stilla. De är klädda i blått. Det är svart runtomkring oss och ett svagt ljus lyser på deras ansikten och kroppar. Det är tyst.

När musiken kommer är den lugn och vilsam. Elektronisk musik som ger känsla av rymd och oändlighet. De sovande rör lite på sig. Vänder sig om i sömnen, drar i täcket, rycker till. Mjuka rörelser som går i varandra. Dansarna använder täcket för att ta sig runt liggande. Rörelserna blir till formationer och jag tänker att det skulle ha varit läckert att se på dem uppifrån nu.

Ett smattrande ljud, som från en helikopter, bryter av det lugna. Kropparna lyfter sig upp från golvet. Vi har kommit in i drömmens landskap. Täcket är inte längre ett täcke. Istället blir det till en daggmask, eller kanske en tusenfoting, som guppar fram. Och sedan något att sitta på, kanske ett djur att rida på.

Dansarna frigör sig från täcket och rör sig med kantiga, ryckiga rörelser. Uttrycket är sömngångaraktigt men med stor intensitet.

Mardröm. Ur drömformationerna stiger en märklig gubbe med mask.

Norbert Lucaks musik ger bränsle åt fantasin. Meditativt och drömmande men också melodiskt och funkigt. Lite otäckt blir det när jag urskiljer ett skrik i musiken. Det kommer flera och drömmen som hittills varit snäll och mysig får ett stråk av obehag. Täcket tornar upp sig som en stor gubbe med en mask för ansiktet. Dröm blandas med mardröm.

Den dryga halvtimmen går snabbt och jag hade gärna stannat kvar i Blaubas dröm ett tag till. Koreografin är lättillgänglig men ändå avancerad. Rörelserna omedelbara och uttrycksfulla.

Föreställningen förtjänar en större publik än den fick denna eftermiddag. Jag hoppas verkligen att Norrköpingsborna tar tillfället i akt nästa gång Blauba gästar stan. Det kommer jag att göra.

© Text: Felicia Eriksson
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

18 november 2017
Sova
En dansföreställning om sömn och drömmar från 10 år
Dans och koreografi: Tea Harrysson och Nicole Neidert
Teknik: Danne Ahrreman
Musik: Nobert Lucaks
Konstnärlig rådgivare: Helena Lundqvist
Prod: Danskollektivet Blauba

LÄNKAR
Blauba hemsida Facebook
Blauba bejakar lek och fantasi recension Kultursidan.nu 12/1 2016