Lager. Tove Kjellmarks lilla statyett fångar gestaltens rörelse samtidigt som delarna kan tolkas som mask eller skyddsrustning. Eller som en inre subjektiv upplevelse parad med en yttre betraktares uppfattning.
”Det växlar mellan subjekt och objekt”
NORRKÖPING Självporträtt från utmarkerna. Det är till gränslanden de nyskapande konstnärerna dras. Prövar nya verktyg, nya motiv, nya infallsvinklar. Sällan allt på en gång, det är just det ovana i det vi känner till som breddar åskådarens tanke. Tove Kjellmark 3D-skannade sin kropp.
Inside är utställningens titel. Trots att det är kroppens yttre som fångats med en 3D-skanners hjälp är intrycket att hon tränger långt innanför skalet. Det gör den tredelade utställningen på Verkstad konsthall – film, skulptur och bild – spännande.
Självporträtt. Tove Kjellmark har i sitt projekt utgått från 3D-teknik. Scanningen av hennes egen kropp gav stora datamängder som hon omvandlar till konst på olika sätt. Här framför utställningens filmduk. Några skulpturer anas längre bak i rummet.
Filmen Inside ger just den djupa känslan, som om kameran tränger in i kroppens hålor. En hand som verkar vara röntgad, kanske kroppen lysts upp men en medicinsk datortomograf är det inte fråga om.
– Jag har filmat mig själv med 3D-scanner. Den tar en massa bilder, berättade Tove Kjellmark dagarna före vernissagen.
Att få tillgång till en 3D-scanner var ett äventyr i sig, hon hörde sig för på många ställen men fick svar som vittnade om tveksamhet. Hur skulle det gå för en person att vara så stilla så att resultatet blev skarpt?
– Men jag försökte fånga oskärpan, säger Tove Kjellmark som fick napp någonstans i Skåne.
Vitt och gråa schatteringar mot svart bakgrund och med frasiga kanter är resultatet. Bilder som frasande bryts ner och byggs upp. Filmen, animerade sekvenser, ger i början intryck av att en liten kamera filmat inuti kroppen, kanske i strupen. Till ljudet av mullrande andetag som över går i pulserande ljud, sfärers allt lugnare musik. Filmfragmenten visar hennes ansikte i dubbelupplaga och kroppsdelar som rör sig, bilder lagda i lager, allt lugnare.
Axelparti. Tove Kjellmarks insamlade data har även skrivits ut i delar och omvandlats till skulpturer i flera steg. Här låter konstnären sammanfogningarna bli övertydliga – betraktaren kan fundera över vilka krafter som påverkar en kvinna.
I rummet finns flera skulpturer i olika storlekar som visar hur konstnären fört det datafyllda projektet vidare i steg för steg. En byst med ett kvinnohuvud som vänts uppåt-bakåt, gränserna mellan de sammanfogade delarna anas. I några andra finns det frasiga, fragmentariska kvar.
En liten figur står på en vitlaserad piedestal av plywood. Vid närmare betraktande i består statyetten av flera små delar, som om den var klädd i rustning eller i rörelse. Det får mig att tänka på Marcel Duchamps målningar med titeln Nu descendant un escalier (Naken kvinna på väg nedför en trappa) från tidigt 1910-tal, som ju främst handlar om rörelse men ser ut som en gående rustning. Tove Kjellmark bejakar mina tankar och tar dem vidare.
– Upplevelsen av att vara kvinna och ha en kvinnlig kropp eller att vara sin kropp. Hur det växlar mellan subjekt och objekt hela tiden. Huden och masken. Och rörelsen, den fysiska och själva växlandet!
Skulpturerna i jesmonite ger ett mjukt intryck men har genomgått flera stadier. Delar som är 3D-printade, gjutna, modellerade och putsade, borrade och genomstungna i järn.
– Jag satt och gned på mitt eget ansikte i fyra veckor.
© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
VERKSTAD KONSTHALL Norrköping
11 november – 3 december 2017
Tove Kjellmark
Inside
Skulptur, video, fotografi
Ljud: Carl-Michael Herlöfsson
Postproduktion av New Management