Mystik. Singer-songwritern Anna Ternheim berättar historier i sina texter. I tisdags spelade hon i Flygeln.
Texterna berättar historier
RECENSION/NORRKÖPING Blåste liv i ”gamla lik”. När Anna Ternheim gästade Flygeln spelade hon både nya och gamla låtar. Ett inställt tåg fick henne att åka taxi från Stockholm – allt för Norrköpingspubliken.
När Anna Ternheim fick frågan av P4 om det inte känns tråkigt att spela gamla låtar, svarade hon att man ju spelar dem på olika sätt varje gång – beroende på till exempel vem man spelar med. Under tisdagskvällen var Martin Hederos medmusikant, med flera olika instrument.
”Tråkigaste artisten jag sett live”, tyckte en tjej, som hörde talas om att konserten skulle bli av. Och ärligt talat väntar jag mig en ganska stillsam, småtråkig spelning – även om jag gillar Anna! – för visst kan det bli lite segt med samma lugna lunk en längre stund.
Fyller rummet. Anna Ternheim och Martin Hederos fick lamporna att blinka.
Men när jag hör hennes röst känns det allt annat än tråkigt. Live fyller dess unikum hela rummet, på ett sätt som förtjänar en mycket större publik än Flygelns denna kväll. Jag uppskattar att max 60 procent av platserna är fyllda. Kanske är det fler som väntar sig något tråkigt? Eller som helt enkelt är för trötta en vanlig tisdagskväll.
Lite sömnpilleraktigt vaggande är det ibland, men texterna berättar historier och låtarnas stämning får mig att erinra pg.losts jubileumsspelning på Östgötateatern. Annas musik skulle nog också kunna visualiseras – ännu mer än med blinkande lyktor! – och med fördelen av det konkreta i orden.
– Vilken fin text, viskar någon bakom mig, när Somebody’s Outside spelas. Enligt artisten själv är det en av låtarna som hängt med längst, sedan hon bara var 16 år och fick tanken om att göra ett album med namnet.
Den låt som gör starkast intryck på mig är To Be Gone från just albumet ”Somebody Outside (2004). För mig är den ny, men binder mig med sin mystik, och duon växlar lugnet med rockigare instrumentala partier. Lyktorna blinkar i takt.
Partner i musik. Martin Hederos är även känd från Soundtrack of Our Lives samt Tonbruket.
– Den här skrev jag under en period när jag var 24 och gick på soc och joggade bort framtidsångest, men också dejtade och hade det bra, säger Martin Hederos innan pianosolot Slottsskogen. Vackert. Moget sound.
Ternheim beskriver i ett mellansnack känslan av att i skapandet ibland undra vad man håller på med, och om det här inte funkar, vad man då ska hitta för jobb. Jag tänker att hon uppenbart är född till musicerandet, även om hon tydligen också har dansat balett i sitt liv. Hon säger att för att kunna göra musik måste man gå på instinkt.
Hederos känner igen sig i tvivlet, men inte till den grad att han någonsin inbillar sig ett helt misslyckande. Ett manligt privilegium? Bara en tanke.
Extra. Anna Ternheims senaste album ”All the Way to Rio” kom tidigare i år och har fått ge sitt namn till den pågående turnén.
Extranumren blir lite väl många, men det är häftigt att Ternheim avslutar a capella. Ändå skriker en röst inom mig ända till slutet, utan att få något gensvar: Spela Shoreline.
© Text: Melinda Reyes Hiltunen
© Foto: Human Golmohammadi
FLYGELN Norrköping
28 november 2017
Anna Ternheim med Martin Hederos
All the Way to Rio – Europaturné
LÄNKAR
Anna Teirnheim FB-evenemang hemsida Facebook Instagram YouTube
Martin Hederos Facebook Julduo MTA Production
Spela Shoreline Wikipedia