Make You Feel My Love. Frida Knutsson sjunger sig igenom Dylan-konserten med ökande intensitet.

 

Nobelpristagaren en guldgruva för diggers

 

RECENSION/ NORRKÖPING Akustiken är inte den bästa. Inte heller ljuset. En urblåst butikslokal med vitfläckade väggar. Det går att blunda. Det går att höra Frida Knutssons raka röst bära Dylans texter. Norrköpings Teaterkompani fyller på med extranummer.

Tre sena decemberdagar i följd, två kvällar med musik av Bob Dylan och Johnny Cash samt en eftermiddag med sagor och poesi. Norrköpings Teaterkompani bjuder på tre extranummer mitt under pågående spelperiod i en urblåst butikslokal, gömd bakom ett svart sammetsdraperi i Mirums butiksgalleria.

Vinterns, faktiskt årets, projekt är annars Källarmänniskor som vänder blicken mot tre ensamma och rentav obehagliga män som placerats i Slutförvar. Där finns ett tillägg i monodramat Lazaros, en ännu ung man med valmöjlighet.

 

Vitfläckade väggar. Frida Knutsson och Mats Gripenblads orkester spelade i den urblåsta butikslokal där Norrköpings Teaterkompani spelar Källarmänniskor.

 

Vitfläckade väggar är inte förlåtande, de spottar tillbaka ljuset. Hårda är de också, bandet får hålla igen för att inte slåss inbördes. Vilket gör att elförstärkningen av musikernas akustiska instrument stannar på en diskret levande nivå, vilket ju passar utmärkt när det gäller Bob Dylans tidiga musik.

Pop-up-scenen känns i sammanhanget inte heller helt fel. Det går att blunda för den som vill drömma sig tillbaka till det 1960-tal när Dylanlåtar som Blowin’ In The Wind och A Hard Rain’s A-Gonna Fall hörde till allsångsgodset. Fast dem får vi inte höra denna torsdagskväll.

Frida Knutsson tolkar Bob Dylan uppbackad av Mats Gripenblads orkester. Hon har återvänt till uppväxtens Mjöby men är mest känd från Linköping där hon bland mycket annat ingått till Louise Hoffstens vinnarteam i TV4:s tävling ”Körslaget”.

En timmes Dylankonsert är naturligtvis alldeles för kort för en fyllig presentation av ”denna fantastiska musik-text-maskinist” som Frida säger. Bob Dylan har uppemot 40 studioalbum bakom sig och låter inte karriären vila på ungdomsårens första hundra låtar utan fortsätter sin Never Ending Tour som han fyller på med nytt material, till och med efter Nobelpriset…

 

Basist. Roger Hedin med uppmickat instrument.

 

Merparten av kvällens låtar är från det tidiga åren, men redan under 1960-talet utvecklades artisten snabbt. Vilket märks på öppningslåten I Want You från 1966, fyllig (och än fylligare när trummisen Ira Ward glidit in i lokalen med upphittad skruv till virveltrumman och till sist kan greppa stockarna.)

De flesta framförs på originalspråket. Men smeksamma Tomorrow Is a Long Time får vi på svenska, Ulf Dagebys Men bara om min älskade väntar, som sjungits av många andra från Wiehe till Thåström.

– Bob Dylan tyckte att Elvis version var den bästa. Jag tycker också att den är fantastiskt vacker men jag har inte läst igenom hela den engelska texten så noga, erkänner Frida Knutsson. Svenska duger bra för mig.

I presentationerna lyfter hon gärna fram att andra artister gjort egna tolkningar av Dylans låtar, som Adèle som fick stor framgång med Make You Feel My Love på sitt debutalbum 2008. Bob Dylan framstår alltmer som en guldgruva för diggers.

Själv bär Frida Knutsson fram låtarna med kraft och bärighet. Hon lyfter upp dem, klargör, på ett sätt Bob Dylan påstås sakna (fast det är förstås bara ljug). Rösten är både rak och känslig. Frida Knutsson är trygg och professionell och även om det heter Mats Gripenblads orkester är det tydligt att det är hon som har kollen på sista rondot.

 

Lead singer. Mats Gripenblad i Pressing On. Ira Ward skymtar bakom trumsetet.

 

Bandet ja, Mats Gripenblad inte bara ackompanjerar på sitt snygga röda keyboard. Han sjunger lead i Pressing On från albumet ”Saved” från Dylans kristna period. Frida körar och till slut faller alla in.

Ira Ward levererar lugn fyrtakt i Knockin’ on Heaven’s Door, som förstås alla Dylansfans i publiken – inte jag – vet kommer från westernfilmen ”Pat Garrett & Billy The Kid”. Alla passar på att sola, Roger Hedin på bas och Jerker Hårdänge, som redan klämt med stålförstärkt ringfinger i One More Cup of Coffea.

Varje låt får sin omsorg. En fin stund i mellandagarna.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin


BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

ÖVRE PLAN, MIRUM GALLERIA Norrköping

23 november 2017 – januari 2018
Källarmänniskor

Lazaros
av Erik Wallsten

Slutförvar
texter av Fjodor Dostojevskij, Albert Camus och Erik Wallsten

SKÅDESPELARE
Lazaros: Sylvester Peipke
Slutförvar: Mons Gregemark, Johan Millving och Joakim Malmberg

Regi och bearbetning: Olov Rasch
Scenografi och kostym: Andrew Jones
Prod: Norrköpings Teaterkompani

EXTRANUMMER

28 december kl 19
Frida sjunger Bob Dylan

Frida Knutsson och Mats Gripenblads orkester

BAND
Mats Gripenblad, keyboard (kapellmästare)
Jerker Hårdänge, gitarr
Roger Hedin, bas
Ira Ward, trummor

LÅTLISTA Releaseår
I Want You 1966
Men bara om min älskade väntar (Tomorrow is a Long Time) 1971
One More Cup of Coffea 1976
Like a Rolling Stone 1965
Pressing On 1980
Knockin’ on Heaven’s Door 1973 filmlåt
All Along the Watchtower 1967
Make You Feel My Love 1997
Don’t Think Twice, It’s All Right 1963
I Shall Be Released 1968

29 december kl 16
Sagor och poesi

Stine Hee med vänner

30 december kl 19
​Johnny Cash-konsert

Lasse Lindfors och Goce Lamevski

LÄNKAR
Bob Dylan hemsida svensk fansida Wikipedia
Frida Knutsson hemsida
Norrköpings Teaterkompani hemsida Facebook
Källarmänniskor med och utan utväg recension Kultursidan.nu 26/11 2017
Källarmänniskor intar Mirum galleria reportage Kultursidan.nu 17/11 2017
Cashkonsert fylld av både liv och låtar recension Kultursidan.nu 20/5 2016
Nyskrivna Vinterkappor och nattviol reportage Kultursidan.nu 29/3 2012