Skaparkraft. Norrköpingskonstnären Jan Erik Frisendahl firar 90 år med nya målningar i Studion på Konstforum.

 

Spänst och kraft i färgglädjen

 

NORRKÖPING Det lyser – rött, gult, blått och kanske lite grönt. Färgglädjen fyrar av smockor i Studion. Konstforum hyllar nestorn Jan Erik Frisendahl, 90 år. På väggarna hänger målningar från de senaste åren.

– Som en liten hyllning till Jan Erik Frisendahl som fyller 90 år under utställningsperioden, säger Konstforums ordförande Hans-Ove Hedman och beskriver hur en försiktig förfrågan till konstnären möttes med ett entusiastiskt och kortfattat ”Ja!”.

Passagen i Linköping hann före med en stor utställning 2017 men vid pressvisningen sitter en nöjd och glad Jan Erik Frisendahl i Studion. Rummets fullsmockade väggar sprakar av akrylmålningar på högkvalitativt akvarellpapper och på duk i klara färger. Därutöver ett och annat objekt. Allt vittnar om obändig skaparkraft.

– Jag har idéer som jag gör något av ibland. Men det blir något annat än jag tänkt. Vi säger att ”jag ska göra ett hus” men när det är klart liknar det mera något annat, för det är så mycket idéer om vad ett hus är. Är det något med gubbar i?

 

Berättare. Jan Erik Frisendahl .

 

Att intervjua en ålderman låter sig inte göras på sedvanligt sätt. Jan Erik Frisendahl är inte den fysiska kraftkarl han en gång var. Det är bara att lyssna till vad som faller honom in att berätta.

Som om eftersitsarna hemma i familjens stora (och billiga) våning på Kristinagatan efter Vårsalongens vernissager på Konstmuseet för mer än 40 år sedan.

– På den tiden sa jag inget. Jag satt tyst som en mus i soffan. Soffan var fin och lång och smal och vi hade fått ta över den efter familjen som bott där före oss. Jag fick sån respekt för jag sa inget, påstår han.

Och berättar hur han som tystlåten ordförande för konstföreningar bjöds in till samråd med stadens styrande politiker och fastighetsmagnater. Ibland kunde han få ur sig ett ”Nej!” och hindra åtminstone någon av alla rivningar av husen i centrala staden.

– Men nu pratar jag, hela tiden. Bubblar.

 

Bukett, En av de sämsta senaste, Den gula rörelsen. Den i mitten är den med Jesus och tvivlaren.

 

De färgglada målningarna bubblar de också, av spänstig livslust. Rött, gult, blått och kanske lite grönt. Färg och prövande men också konstnärens lek. Människans psyke är en gång för alla så gjort att vi ser mönster och tolkar in. Några blå, gröna och grå fläckar blir ett luftigt landskap.

Jag hittar att det står 2016 och 2017 på flera av målningarna, andra är utan årtal. Hans-Ove Hedman som gjort hembesök vittnar om att flitens pensel fyller varje vrå i det Frisendahlska huset i Röda stan.

Att den allt mer aktningsvärda åldern inte hindrat Jan Erik Frisendahl från att skapa nytt och gärna provokativt eller underfundigt har han gång på gång bevisat i samlingsutställningar på galleri Kronan under de senaste åren, sökt konsten i konsten, utmanat konstbegreppet.

– Målningarna är rätt så nya. Jag har velat göra bara konst – utan budskap, utan innehåll. Men så ser jag en kråka i målningen. Nästa dag ser jag en världshändelse i det.

Jan Erik Frisendahl pekar på en målning i dovare färger. Några penseldrag svingar sig vertikalt mot bakgrunden. Streck som med lite välvilja skulle kunna tolkas som två figurer.

– Den lilla till vänster är Jesus och den stora till höger är tvivlaren, har Jan Erik upptäckt och genast ser övriga närvarande i rummet att detta är sant.

 

Mätarlarv. En mer diskret nedtonad och en intensivt färgglad. Werner Aspenströms korta dikt har smugits in under den högra.

 

I utställningen finns även några objekt. En väggskulptur av bräder med ett tyg instoppat i den flata triangeln – Dubbel-V.

– Jag hade en idé och mycket brädor hemma. Det är för platt. Jag gjorde en triangel och det blev en skulptur till min förvåning. Det gick att trycka på den så att den gungade till, som en fåtölj. Men jag tyckte att något hade kommit i kläm, som ett tyg. ”Den har råkat illa ut” tänkte jag. Det blev inte en fåtölj utan något tragiskt.

På ett podium står två likabetitlade Mätarlarv, vinklade fläckiga bräder. Spikar är ditsatta, ”bara för att vara jävlig”, om mot mätarlarverna eller mot den yta som skulpturerna står på får vara osagt.

– Det finns en dikt av Werner Aspenström, säger Jan Erik Frisendahl om inspirationen till verken.

Senare läser jag på om dikten och finner en analys som lika väl kan stå för Frisendahls förhållningssätt genom hela hans konstnärskap: ”avståndstagande från hög och falsk retorik, parallellt med en nedtoning mot det anspråkslösa.”

Fast färggladare.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin

© Foto: Nils-Göran Tillgren

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

STUDION, KONSTFORUM Norrköping

14–28 januari 2018
Jan Erik Frisendahl
Måleri, teckning

LÄNKAR
Om Mätarlarven av Werner Aspenström Populär poesi
Jan Erik Frisendahl Wikipedia
Konstforum hemsida Facebook
Konst eller Klocka 8.0 på Galleri Kronan reportage Kultursidan.nu 31/3 2017
Jan Erik Frisendahls axplock på Passagen artikel Kultursidan.nu 31/1 2017
Samlingskonst för jubilarer på Kronan reportage Kultursidan.nu 30/3 2016
Djur, sommar och färg på Kronan reportage Kultursidan.nu 22/3 2015
Årets andra jubileumsutställning reportage Kultursidan.nu 6/10 2014
Glatt och varmt med Konst eller klocka 5.0 reportage Kultursidan.nu 21/3 2014
Många Fula gubbar på Galleri Kronan reportage Kultursidan.nu 3/10 2013
Konst eller klocka 2.0 på Galleri Kronan reportage Kultursidan.nu 27/3 2011