Gud så snygg! Familjens kvinnor gillar Josephs nya kläder.

Popmusikalen berättar inte hela historien – men vem gör det?

Smaka på titeln: Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat. Technicolor anspelar på braskande modernitet och Dreamcoat lät ju hippt i hippietider. Men Joseph, vem är han? Vad säger musikalen om honom? Håller den idag?

Judisk snabbhistoria: Tre patriarker: Abraham, utvandraren som blev lovad ett land, sonen Isak, familjeprästen som var beredd att offra sin ende son, och sonsonen Jacob, den individualistiske brottaren med två fruar. Josef, Jakobs son, är en proto-Messias, som räddar familjen, de som ska bli det judiska folket.

Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat (1972/73) växte fram ur ett 15 minuter kort musiknummer för lillbrorsans skolkör 1968. Den brittiska, blivande superduon Andrew Lloyd Webber & Tim Rice snickrade vidare på musiken och innehållet medan de pysslade med annat, Jesus Christ Superstar (1970) till exempel.

Musikalens Joseph är pappa Jakobs favoritson, äldste sonen till favorithustrun Lea. Gissa om de andra bröderna är avundsjuka? Särskilt som Joseph, osmart som han är, berättar om sina drömmar, som den där brödernas 11 sädesax skrumpnar medan hans växer stort och gyllene. Eller där hans stjärna lyser klarast medan deras småstjärnor bugar.

När farsgubben ger Joseph en fantastisk mantel – the dreamcoat itself – är måttet rågat. Död åt skrytmånsen! Nej, så illa går det inte, men först kastar de honom i brunnen och sedan säljer de honom till första bästa handelskaravan på väg söderut. Men visar hans trasiga och blodstänkta mantel för pappa Jakob. Oj, lillebror dog. (Haha!)

På Skandiateaterns utbyggda scen ryms hela familjen. Robert Lindblads stilige patriark har inte bara tolv söner, han har ju döttrar också. Kostymerna är befriande individuella för varje aktör. De dansar omväxlande smågnabbas och sammangaddar sig (bara killarna, tjejerna är snälla hela tiden). Koreografin känns inte direkt nyskapande, men musikalen är ju halvantik, och blir faktiskt roligare efter paus.

Lloyd Webber och Rice använde sig av samma koncept som oratorierna (kyrkliga operor i konsertform). En berättare, solister och kör, och ur kören hämtas mindre solistinsatser. Mångsidiga Emelie Nordin är Berätterskan, som både musikaliskt och visuellt utvecklar historien. Klädd i den lilla svarta (efter paus den lilla vita) är det hon som inleder musikalen, en snygg kontrast till Johan Gustavssons vitklädda Joseph. Två bra musikalartister med röster som kompletterar varandra väl, och – båda textar bra.

I Egypten hamnar Joseph hos den rike Potifar, vars vackra fru kastar sig över den unge snygge slaven. Det går väl sådär, han hamnar i fängelse. Det är en drastisk växling från en humoristiskt dygdig förförelsescen med Anastasia Andersson på topp under täcket till Johan Gustavssons ensamma förnedring bakom galler. Föreställningens starkaste scen.

Från botten arbetar han sig uppåt, fängelsekundens rykte som skicklig drömtydare når Faraos öra. För Farao har drömt om både feta och magra kor och sädesax och kan inte bli klok på vad det betyder. Lars Fagers obetalbare King of Rock and Roll leder mycket egyptiskt dansanta Hovet (än en gång individuell kostymering plus snygg sminkning).

Joseph får ett erbjudande han inte tackar nej till och alla hans drömmar slår in. Den bibliska historiens största superkarriär!

Berättelsen om familjegräl äger sin giltighet än idag, men musikaliskt, regimässigt och koreografiskt känns musikalen ålderstigen. Ensemblen, en mix av proffs, halvproffs och amatörer, nådde vid premiären i lördags dansant och körmässigt inte upp till den klass jag förväntade mig (undantag finns, Marcus Fyrberg är ett). Att flänga mellan ett halvdussin replokaler har knappast underlättat.

Den melodiösa popmusikalen berättar inte hela historien – men vem gör det? Läser jag vidare i Bibeln blir Faraos handgångne man, med nyckeln till sädeslagren, den som under hungeråren lägger beslag på det egyptiska folkets alla pengar, all boskap, all deras jord, och gör dem till Faraos slavar. Den historien om Josef skulle vara intressant att göra en musikal på.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• SKANDIATEATERN Norrköping

• 3–31 december 2011
  
• Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat
  Musik: Andrew Lloyd Webber
  Text: Tim Rice
• Översättning: Kimmo Ericsson
  Bearbetning: Patric Svensson, Johan Gustavsson, Emelie Nordin, ensemblen
  Regi: Patric Svensson
  Kostym: Nöjescompagniet, Bibbi Holmkvist
  Kapellmästare: Fredrik Ingå
  Körinstudering: Michael Bruze
  Koreografi, instudering: Yvonne Svensson Damman
  Produktion: Nöjescompagniet
• MEDVERKANDE
  Emelie Nordin, Johan Gustavsson, Lars Fager, Marcus Fyhrberg, Robert Lindblad, Anastasia Andersson,
  Cecilia Engsborn, Pelle Andersson, Emmy Hammarkärr, David Utter, Helene Stridh, Viktor Utter, Simone Färlin,
  Adam Tillberg, Anna Hagsell, Toby Johansson, Hanna Kannerståhl, Isak Blomster, Lovisa Ercsson, Jakkin Wiss,
  Cecilia Sandberg, Linn Erinder, Andrea Damman Svensson och Natalie Andersson

LÄNKAR
Skandiateatern hemsida
Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat officiell hemsida

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR