Evighetsmusik. Sumies musik bygger på arpeggiospel med få ackord i varje melodi. Det ger en meditativ känsla.

Att lyssna till med slutna ögon

RECENSION/ NORRKÖPING Om Enya låter som Enya, så låter Sumie som Sumie. Svensk-japanska singer/songwritern turnerar flitigt i hela Europa. Musiken är perfekt att lyssna till med slutna ögon.

Jag snubblar in i sista minuten. Utan tid tillgodo slår jag mig ner och tittar fram mot koret. Med ansiktet dolt i skugga sitter Sandra SUMIE Nagano med sin el-akustisk Gibsongitarr och spelar. Inget ljus ligger på över artisten och det stör mig. Det känns som om kontakten med scenen minskar betydligt när man bara ser en silhuett. Sedan tänker jag att det kanske är meningen?

Sumie är svensk-japanska men i hennes musik hörs inga influenser från någotdera arvet. Jag tänker snarare på Enya, en artist som gjort musik som låter Enya. Så låter också Sumie. Hennes musik låter Sumie helt enkelt. Hur låter den?

Hon sjunger uteslutande på engelska. Musiken är uppbyggd av hennes arpeggiospel (ackord med en ton i taget tätt inpå varandra) på gitarr. Hennes kompositioner består i vissa fall av endast två ackord som upprepas genom hela sången.

Till sin hjälp har hon ännu en gitarrist, Albert af Ekenstam, som spelar på Framus halvakustiska elgitarr. Han spelar med olika ekoeffekter och med ett rör som ger steelguitar-effekter (ibland kallad hawaiigitarr). Det bildar en suggestiv ljudmatta bakom hennes fina röst.

Ikväll är dessvärre rösten påverkad av sviterna från en förkylning som nästan hade förhindrat henne från av överhuvudtaget vara med på Where’s The Music 2018. De höga tonerna ville inte riktigt hamna rätt ibland, men efter att ha hört hur hon kan låta så vet jag att det var en tillfällighet. Hon är en singer/songwriter som är turnerar flitigt i hela Europa och populariteten tycks bara öka.

Själv tycker jag emellertid att låtarna blir lite långtråkiga och likformiga. De är konstruerade efter samma mall. Det här är musik som är perfekt att ligga ner och blunda till. Framförda på en scen blir det ganska händelselöst.

Kyrkan var fullsatt och publiken applåderade energiskt hennes framträdande. Jag hörde någon som beklagade sig över att sjöng på engelska, hon är ju svenska.

Kanske finns det en poäng med att använda ett internationellt språk om man jobbar över gränserna. Det tycker i alla fall jag…

© Text: Björn Eriksson
© Foto: Eric-J. Ward

HEDVIGS KYRKA Norrköping

10 februari 2018 kl 19.30
Sumie
Ethnic Indie Pop
Where’s the Music? – Arr: FKP Scorpio

LÄNKAR
Sumie hemsida Facebook
Where’s The Music hemsida Facebook

FREDAG
WTM’18 Rockfredag på Saliga Munken recension Kultursidan.nu 12/2 2018
WTM’18 JADA en urkraft på Arbis recension Kultursidan.nu 11/2 2018
WTM’18 Dorian Sorriaux i Hedvig recension Kultursidan.nu 11/2 2018
WTM’18 La Lusid skapar egna regler recension Kultursidan.nu 11/2 2018
WTM’18 Priest hädar à la 80-talssynth recension Kultursidan.nu 10/2 2018

FÖRHANDSARTIKLAR
WTM’18 Musikfesten i startgroparna reportage Kultursidan.nu 6/2 2018
WTM’18 Lokala guldkorn och Gaffagala reportage Kultursidan.nu 10/1 2018
WTM’18 Familjen, Grant och tysk hiphop reportage Kultursidan.nu 8/11 2017
WTM’18: Where’s the Music? 9–10 februari reportage Kultursidan.nu 2/10 2017