Bravo! Skotska bandet The Ninth Wave befinner sig i gränslandet mellan rock och synthmusik.

 

Guldkrona till Skottland

 

RECENSION/ NORRKÖPING Löjligt lycklig! Så mycket bra musik som görs i Sverige. Och i utlandet. Fansen fyller Saliga Munken redan tidigt på kvällen. Avspark med Dahmers. De följdes av skotska The Ninth Wave, Carubine och Maida Vale.

När man går på Where’s The Music? kan man inte låta bli att bli förbaskat stolt över hur mycket bra musik som faktiskt görs i Sverige. Nu är inte festivalen enbart svenska akter utan det är oerhört bra akter även från utlandet.

Vill man upptäcka ny musik så är nog det här Sveriges bästa festival för att göra det. Visst är det kul att se de ”stora” namnen men jag blir nog mera lycklig och nördig när jag får upptäcka ett nytt band eller artist. Man ska aldrig glömma bort att även de stora ikonerna en gång också varit rookies.

Lördagen bjöd på riktigt bra akter. Jag inledde kvällen på Saliga Munken med Dahmers, The Ninth Wave, Carubine och Maida Vale.

 

Dahmers.

 

Dahmers

 

Dahmers är första bandet ut på Saliga Munken, nyligen hemkomna från en klubbturné i Finland. I december släppte de singeln ”To the night” och i april kommer EP:n ”Creepiest Creep”. Deras fanbase är på plats, kön ringlar sig utanför ett fullt Saliga Munken.

Dahmers har ett bra scenspråk med kaxigt röj och det är bara att njuta av en stark avspark på lördagens festival. Deras sound påminner mig både om ett ungt Hellacopters och om ”Manchester-soundet” i den så kallade New Wave-rörelsen inom musiken som började med Joy division i slutet på 1970-talet.

Sången har en bra nerv med allt från desperation till hopp. Det låter lite ”skitigt”i både musikslingorna och i sången men det bara befriande, vem behöver teknisk perfektion?

Trots att det inte är något mellansnack så presenterar sig ändå låtarna automatiskt. De gör en fruktansvärt röjig, bra cover på ABBA:s SOS.

Ett inslag som man inte förväntar sig av ett rockband är dragspelet men Dahmers visar helt klart att ett dragspel visst kan var Rock’N’Roll.

 

The Ninth Wave.

 

The Ninth Wave

 

Nästa band, en för mig helt okänd akt, gjorde mig löjligt lycklig. Jag ger The Ninth Wave från Glasgow lördagens guldkrona. De får den just för att de för mig var ett helt öppet kort men som gav ultimat gåshud.

The Ninth Wave ligger i gränslandet mellan rock och synthmusik, som var starka subkulturer under 1980-talet. Sångaren påminner mycket i rösten och scenspråk om Depeche Modes sångare Dave Gahan och Martin Gore.

De snygga texterna är både poetiska och bär ett bra budskap. Det finns en drömlik eskapism i det hela, sången backas snyggt upp av dramaturgin i musikslingorna. Det är en suggestiv sensualism och mytologiska referenser över hela giget och jag blir lätt förförd av det hela. Låtarna Reformation och Blind Guardian går direkt in i själ och hjärta!

Deras platta ”Beyond the Red Mirror” kommer att bli en klassiker. Deras videos är snyggt retro men ändå unika. Jag hoppas verkligen att få se och höra mer av dem.

 

Carubine

 

Stockholmsbaserade Carubine spelar psykedelisk rock utan att stanna för djupt i den genren. Klara influenser från Pink Floyd och Soundgarden hörs i deras sound.

Det finns en skön känsla genom hela giget. Det är suggestivt och i vanliga fall brukar jag bli lite uttråkad av den här genren men de här grabbarna gör det snyggt så det är bara att luta sig tillbaka och njuta!

 

Maida Vale.

 

Maida Vale

 

Maida Vale spelar en experimentell psykedelisk rock. De är fruktansvärt tekniska och tyvärr är det nog det som gör mig lite uttråkad. Det är liksom för perfekt och för tekniskt bra vilket gör att jag tycker att känsla och nerv tappas lite.

© Text: Christina Wernersson

© Foto: Johanna Wernersson och Josefina Dernsjö

DAHMERS – BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

THE NINTH WAVE – BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

MAIDA VALE – BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

SALIGA MUNKEN Norrköping

10 februari 2018
Dahmers
The Ninth Wave
Carubine
Maida Vale
Where’s the Music? – Arr: FKP Scorpio

LÄNKAR
Where’s The Music hemsida Facebook

WTM’18 Publiksuccé och vaktfiasko krönika Kultursidan.nu 13/2 2018

LÖRDAG
WTM’18 Familjen i Värmekyrkan recension Kultursidan.nu 14/2 2018
GAFFA-priser utan äkta galastämning krönika Kultursidan.nu 13/2 2018
WTM’18 Sumies musik flyter i Hedvig recension Kultursidan.nu 10/2 2018

FREDAG
WTM’18 Janice soul i Värmekyrkan recension Kultursidan.nu 14/2 2018
WTM’18 Natten ännu ung för Saade recension Kultursidan.nu 13/2 2018
WTM’18 Rockfredag på Saliga Munken recension Kultursidan.nu 12/2 2018
WTM’18 JADA en urkraft på Arbis recension Kultursidan.nu 11/2 2018
WTM’18 Dorian Sorriaux i Hedvig recension Kultursidan.nu 11/2 2018
WTM’18 La Lusid skapar egna regler recension Kultursidan.nu 11/2 2018
WTM’18 Priest hädar à la 80-talssynth recension Kultursidan.nu 10/2 2018

FÖRHANDSARTIKLAR
WTM’18 Musikfesten i startgroparna reportage Kultursidan.nu 6/2 2018
WTM’18 Lokala guldkorn och Gaffagala reportage Kultursidan.nu 10/1 2018
WTM’18 Familjen, Grant och tysk hiphop reportage Kultursidan.nu 8/11 2017
WTM’18: Where’s the Music? 9–10 februari reportage Kultursidan.nu 2/10 2017