Instängd. Stina i buren, skrämmande, ifrågasättande gestalter utanför. I rollerna Elin Rödin samt Maya Eriksson och Adam Wolf.
”Vill testa ett annat sätt att berätta”
NORRKÖPING Att vara ung på väg att bli vuxen är så svårt att det försörjer halva musikindustrin. I Svavel vill Stina både vara älskad och fri, trygg och äventyrlig. Astrid Joelsson gymnasiearbete omfattar manus, regi och produktion. Premiär på torsdag.
”Jag vill ha en veckopengar hög nog att betala hyran.” Med den repliken sätter Astrid Joelsson fingret på en öm punkt. Att vilja vara vuxen, att vilja sina drömmar men också att inte ta ansvaret för sitt liv och sina drömmar fullt ut.
Det tar tid att växa upp, att släppa tonårens krav på att vara på ett visst sätt. I pjäsen Svavel är Stina ung och vuxen på samma gång. Hon har ett jobb, hon får en pojkvän, hon drömmer – här och nu, i en värld som präglas av sociala mediers lyckostress. Och hon minns, fragment från barndomen, mer eller mindre medvetet.
Gymnasiearbete. Astrid Joelsson sätter upp egna pjäsen Svavel på Kvartersteatern.
– Jag har velat göra det här sedan jag gick i ettan. Då trodde jag att det skulle vara omöjligt, att det inte skulle bli av.
Säger Astrid Joelsson, som går sista året på De Geers Teaterprogram och är i full färd med iscensättningen av Svavel som sitt gymnasiearbete i samarbete med Kvartersteatern.
Pjäsen skrev hon på sommarlovet. I höstas raggade hon skådespelare, under repetitionstiden har ensemblen putsat vidare på manuset. På torsdag är det premiär. Det blev alltså av.
– Det är väl en blandning av skolan, Kvartersteatern och driv och envishet, medger Astrid.
Skådespelarna kommer från Kvartersteatern, musikaluppsättningar, De Geergymnasiets teaterprogram och Marieborgs folkhögskolas teaterlinje. Medan Astrid och jag samtalar ställer de fram scenografi och rekvisita på scenen i Tredje kammaren, Kvartersteaterns egen scen på Teater Bråddgatan 34.
Här antyds ett sovrum, en arbetsplats, barndomshem – här finns också en fysisk gestaltning av en inre, psykologisk ”bur”.
Romantik i vår tid. Stina och Casper har många gemensamma intressen.
Svavel är inte en självbiografisk pjäs. Astrid Joelsson har hämtat tankar och inspiration från egna och andras erfarenheter. Framför allt har hon velat utveckla teaterns verktyg.
– Jag ville testa ett annat sätt att berätta. Det finns så mycket under ytan.
Två skådespelare står för just detta. De går in och ut i Stinas barndomsminnen, men rör sig också i hennes inre känslor. Med Svavel vill Astrid Joelsson förmedla ett budskap om att inte låta sig hindras av dåligt självförtroende. Det handlar om att våga stå upp för sig själv och våga ta plats.
– Att ens inre barn är klokare än man själv är.
Astrid gick i nian när hon såg Östgötateaterns uppsättning The Nether. Det avgjorde saken – hon sökte till De Geergymnasiets teaterprogram.
– Jag blev fruktansvärt berörd av föreställningen. Det är så mäktigt att kunna beröra andra människor genom teater, säger Astrid som inte bara själv är medlem i Kvartersteatern, hon har också lett barngrupper i föreningen.
Pjäsens Stina möter Casper och kärlekslyckan lyser. Men det blir trassel som det lätt blir i relationer mellan unga som är på väg i olika riktningar.
– Man kan lyfta och man kan söndra varandra. Det är så lätt hänt att det blir den onde och offret. Men ingen behöver vara ond i en relation, det kan funka fast det inte är perfekt.
Vårt samtal är slut och Astrid sätter sig vid ljusbordet. Jag stannar en kort stund för att ta några repetitonsbilder. Hur det går för Stina och Casper vet jag inte, men jag njuter av språket och det omväxlande berättandet i korta scener.
© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
3:e KAMMAREN, TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping
22–25 februari 2018
Svavel
Psykologiskt, filosofiskt drama
Av/Regi: Astrid JoelssonMEDVERKANDE
Stina: Elin Rödin
Casper: Daniel Braesch Andersen
Abstrakta karaktärer: Adam Wolf och Maya Eriksson
LÄNKAR
Kvartersteatern hemsida Facebook Svavel
Kvartersteatern nytolkar klassiker i år reportage Kultursidan.nu 29/8 2017