Byastämma. Åldermannen Jon Stånge, berättar om herr Klewes bud om dagsverken för bönderna. Två av fansen, Anders och Johan, fiskas upp ur publiken och får rollerna Bonde 1 och Bonde 2.

”Är du Roger Pontare, eller?”

RECENSION/ NORRKÖPING Driver dom med oss? Javisst. Clownguppen 123Schtunk skämtar respektlöst med både klassikerna och med teaterkonsten. Med Vilhelm Mobergs Rid i natt ger de nytt liv åt ett litterärt arv.

Riksteaterföreningen KariN slog på stort och satsade på Hörsalen när 123Schtunk gästspelade i Norrköping häromveckan. Sin vana trogen blandade clowngruppen vilt. Grymma händelser under 1600-talets ofärdsår blandades med glassbilens tut, Roger Pontare-look-alike och en mikro i tjyvahålan. Lättsmält tyckte publiken som applåderade, tjoade och gjorde vågen.

– De improviserar verkligen, sade någon i publiken som påstod sig ha sett samma föreställning en gång tidigare.

Hur det nu kan gått till eftersom inte en föreställning är den andra lik. Där finns ett tunt manus i botten – ”det här är det bästa med teater, 60 sidor, bort så där bara ” – som berättar om livet i Brändebols by i Värends socken. Där bor Ragnar Svedje med mor sin och där bor hans fästemö Botilla, dotter till byns ålderman. Vacker är hon och fogden Borre har ett gott öga till henne.

Laddat besök. Fogden Lars Borre är ovälkommen gäst hos Ragnar Svedje och mor Sigga.

123Schtunk räknar bara till tre clowner och lyckas ändå besätta alla roller som behövs. Lasse Beischer är både Ragnar Svedje och scenarbetaren som håller reda på den fattiga teatergruppens tre lådor till scenografi (näraliggande Östgötateatern får mycket stryk…).

Josefine Andersson, schtunkarnas leading lady, spelar Ragnars mor, hans förtjusande fästmö, hennes pappa, sig själv som clown och några till. Dick Karlsson kastar sig också mellan rollerna, snyggt klädd som musikartist – ”Är du Roger Pontare, eller?” – och ypperligt fånig som fogden Borre med luggperuk, med flera.

Tillsammans utgör de en trio i skratt men också i musik. Instrumenten byter plats som det faller sig, alla sjunger och Josefine Andersson imponerar med en kraftfull pipa – ”oj, jag jojkar”.

Fredlös. Ragnar Svedje tar till vandrarstaven och ger sig till skogs.

Publiktilltalet är lika intensivt som rått. Fansen får sina fiskar varma, värst ut råkar Anders och Johan som får kliva upp på scenen och läsa repliker. Småtaskigt är inte ordet, för hur de än gör så blir det inte rätt. Men alla skrattar och så gör även de.

Kommer Vilhelm Moberg till sin rätt? Kanske. Historiens dramatiska huvuddrag berättas med många kringelikrokar men språket är schtunkarnas bräkande småländska.

Det kryddas rejält. Den här kvällen, och kanske bara den, hördes ett smått bekant replikskifte från Bergmanfilmen Det sjunde inseglet. Den här kvällen påmindes Ragnar om att en flickas ”Nej betyder Nej, på 2000-talet”.

Den här kvällen och bara den här kvällen satt en prickskjutande Sara i publiken och kastade kola rakt i handen på Ragnar, som flytt till skogs.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin


BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

HÖRSALEN Norrköping

17 februari 2018

Rid i natt
Improvisationsföreställning efter Vilhelm Mobergs roman
123Schtunk

Josefine Andersson
Dick Karlsson
Lasse Beischer

Tekniker: Thomas Påhlsson
Arr: Riksteaterföreningen KariN

LÄNKAR
Rid i natt Wikipedia
123Schtunk hemsida Facebook
Riksteaterföreningen KariN hemsida Facebook
Samarbete stärker KariNs vårprogram reportage Kultursidan.nu 2/2 2018