Upp i skyn. Människor tittar imponerat när Zeppelinaren flyger över staden. Kasimir har annat att tänka på.

 

”Absolutist som älskar glass”

 

RECENSION/NORRKÖPING Tragikomiskt om människor under depressionens Tyskland. Första Kammaren i Teater Bråddgatan 34 i Norrköping har blivit München 1929. Det är Oktoberfest och människorna försöker hålla modet upp trots svåra tider.

Det är Tyskland under den stora depressionen. Det är Oktoberfest och karuseller och andra festligheter är i stan. En zeppelinare flyger över staden och grupp människor tittar fascinerande på den.

– När man tänker på hur långt människan redan har kommit, säger alla i mun på varandra.

Tiderna är svåra och arbetslösheten stor. Kasimir har fått sparken från sitt jobb som chaufför och ser ingen anledning att vara glad.

– Varje vettig människa är pessimist, tycker han.

Hans fästmö Karoline ser det bara som en tillfällig svacka. De kan fortfarande leva ett gott liv. Och nu är de ju festdag.

– Man ska skilja på den allmänna depressionen och sin egen, försöker Karoline förklara för Kasimir.

Efter ett ordentligt gräl dras de isär.

 

Frans och Erna är gifta. Men äktenskapet är allt annat än harmoniskt.

 

Vid kiosken, som är föreställningens samlingspunkt, träffar hon Herr Eugen Schürzinger. En absolutist som älskar glass. Efter ett kort samspråk tar han med Karoline på en åktur i berg-och dalbanan. Tycke uppstår.

Kasimir hänger istället med Frans och dennes hustru Erna, som båda finns i polisens brottsregister. Frans misshandlar Erna och uttalar sig förnedrande om kvinnor i största allmänhet. Hon längtar bara efter någon som bryr sig och är snäll mot henne.

Två andra figurer som är ute för att göra stan är kompisarna Kommerserrådet Konrad Rauch och häradsdomaren Werner Speer.  Öl och unga damer är deras melodi.

Det visar sig även att Schürzinger är en av Kommerserrådets anställda. Herrarna är intresserade av Karoline. De ber det unga paret göra dem sällskap. Schürzinger är skeptisk.

 

Nytt sällskap. Karoline träffar Herr Schürzinger. Men kommerserrådet Konrad Rauch och Häradsdomare Werner Speer är också intresserade av henne.

 

Scenografin består av, förutom kiosken, en bänk och tre bilar i papp. Och det räcker för att man köpa att detta är en stad. Dans- och musiknummer hjälper till att komplettera människornas inre och yttre känslor. Scenljusets alla nyanser och skuggor lika så. Som när en person står i ett dunkelt sken medan resten av scenen faller i mörker.

Detta är verkligen en ensemblepjäs. En karaktär som drar till sig min uppmärksamhet lite extra är glassförsäljaren som spelas av Miryam Lawo. Hon betraktar tyst alla människor som kommer och går, och sjunger en vacker kärlekssång när Karoline och Eugen står i varandras armar.

Pjäsen skrevs 1932 och skildrar Tyskland vid den tidsperioden, och hur människorna hade det under depressionen. Den visar på många sätt hur livet faktiskt är, med både glädje och sorg. Karaktärernas handlingar och ord framställs utan moraliserande. Trots det är föreställningen många gånger väldigt rolig.

Det är en föreställning att bara vara i och beröras.

© Text: Anton Augustsson
© Foto: Katarina Laub

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

 

TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

24 februari – 17 mars 2018
Kasimir & Karoline
av Ödön von Horváth
Regi: Johan Pettersson
Scenografi: Ulrika Tallving
Koreografi: Hannah Levander Frylertz
Kostymsömnad: Caroline Brun
Smink: Elisabeth Karlsson
Musiker: Alexandre Ambec
Prod: Kalbokultur

SKÅDESPELARE
Jakob Sjöberg
Jenny Silfvenius
Elias Dahlgren
Emma Johansson
J-B Olofsson
Janne Gustavsson
Joakim Malmberg
Ingrid Wantschura
Saga Brink
Miryam Lawo

LÄNKAR
Ödön von Horváth Wikipedia
Kalbokultur hemsida Facebook FB-evenemang
Kalbokultur spelar Kasimir & Karoline reportage Kultursidan.nu 22/2 2018