Dödsdömd. Barn på det tidiga folkhemmets sinnesslöanstalter fick så bristfällig omvårdnad att många av dem dog. Om detta berättar författaren Ingrid Hedström i sin dokumentärroman.
Deckare blev dokumentärroman
SÖDERKÖPING De kallades idioter. Ingrid Hedström berättar i sin bok Gick obemärkt förbi om folkhemmets syn på ”undermåliga” människor. I tisdags gästade hon Stinsen i Söderköping.
De kallades idioter. De betraktades som obildbara, värdelösa, undermåliga individer. Varje församling i Sverige hade i kyrkoboken en idiotlista. Det var ett register över människor med vad vi i dag kallar funktionsnedsättningar. Många hamnade redan som små barn på så kallade sinnesslöanstalter.
Författaren och före detta journalisten Ingrid Hedström berättar i sin bok Gick obemärkt förbi om folkhemmets syn på ”undermåliga” människor. I tisdags gästade hon Stinsen i Söderköping och berättade om sin bok och om sin forskning i ämnet.
Idiotregister. Folkbokföringen registrerade församlingsmedlemmar som ansågs vara obildbara. Från att ha varit en term för ”svagsinta” som behövde stöd blev begreppet ett skällsord.
– Jag hade tänkt att skriva en deckare med anknytning till en så kallad sinnesslöanstalt, nämligen Haggården i Dalarna, berättar Ingrid Hedström. – När jag började titta i deras arkivbok från 1930-talet såg jag att ovanligt många barn dött redan efter en kort tid på anstalten.
– I en lista på 75 intagna småbarn avled 61 efter att ha vistats där under några år eller ibland bara några månader. Jag frågade mig naturligtvis varför det skedde. Efter att ha gått igenom mängder av arkiv och brev kunde jag bara konstatera att det handlade om avancerad vanvård.
I stället för en deckare beslöt sig Ingrid Hedström för att skriva en dokumentärroman. De flesta av barnen som togs in på sinnesslöanstalter i Sverige kom från fattiga familjer. Från familjer som var trångbodda med fäder utan arbete eller där den ena föräldern var död. Familjer som inte kunde eller orkade ta hand om ett handikappat barn som behövde tillsyn och passning, ibland dygnet runt.
Genom att prata med anhöriga som ännu minns kan Ingrid Hedström konstatera att det ofta handlade om barn som var älskade och som vårdades ömt av föräldrar och syskon.
Men den kontinuerliga vård de fått i hemmet fick de inte på anstalten. Där saknades resurser, bland annat personal. Barnen dog, ofta av epilepsi eller av någon barnsjukdom som de skulle ha överlevt med rätt medicin och omvårdnad.
Det var inte formellt fråga om tvång, föräldrarna måste ge sitt samtycke, men oftast fanns det inget val.
Historieskrivare. Ingrid Hedström skriver om Folkhemmets mörka sidor, om barnen som inte fick livsrum i det moderna Sverige. De som bestämde i samhället var ofta anhängare av rasbiologin, vilket kunde få ödesdigra följder.
Detta skedde i en tid när det moderna Sverige, det så kallade folkhemmet höll på att ta form. Samtidigt praktiserades rasbiologin med bland annat skallmätningar. Det satsades på den ”ädla svenska folkstammen”.
Människor med funktionsnedsättningar passade inte in i samhället. De sågs som ett hot. Den ena anstalten efter den andra grundades, både stora och små.
Flera ledande politiker gick i täten. Samtidigt som de pläderade för anskaffande av dödsstraffet ansåg de att det gick an att släcka liv när det gällde dessa ”icke mänskliga varelser”. Ingen, eller få, protesterade mot deras åsikter.
I sin bok låter Ingrid Hedström maktens män, politiker och andra beslutsfattare, stå för de uttalanden de har gjort. Hon har även införlivat en del personer som fanns ”på riktigt”. Bland annat Helga Rödin som under en tid tjänstgjorde som sjuksköterska på Storängens sinnesslöanstalt i Söderköping.
– Den enda fiktiva personen i min roman är prästen Gösta Lidelius, som slog larm om vanvården säger hon. – Han får vara mitt ”ombud”.
Ingrid Hedströms samtal ingår i serien Nyfiken på… Nästa gäst i serien är imamen Awad Olwan, Nacka, som kommer till Stinsen den 14 mars och samtalar under titeln Röd moské med vita knutar.
Arrangör är som vanligt Söderköpings föreläsningsförening.
© Text: Bibi Friedrichsen
© Foto: Boy Svedberg
STINSEN Söderköping
Vinter–vår 2018 kl 18.30
Nyfiken på…
Föreläsningar
Samarr: Söderköpings föreläsningsförening, Kulturkontoret, Folkuniversitetet och Söderköpings BokhandelTorsdag 18 januari
Anna Pettersson Om skådespelaren och Strindbergs teaterOnsdag 31 januari
Viktor Banke Om stölden av en flyktingkris och om de bestulnaOnsdag 28 februari
Ingrid Hedström De vi gömde undanOnsdag 14 mars
Awad Olwan Röd moské med vita knutarOnsdag 4 april
Mats Jonsson Vad blir Nya Norrland…Onsdag 25 april
Per Molander Hoten mot staten och demokratinOnsdag 23 maj
Helena Thorfinn Den som går på tigerstigar
LÄNKAR
Ingrid Hedström Wikipedia info Gick obemärkt förbi
Nyfiken på… hemsida Facebook
Söderköpings kommun /Kulturkontoret hemsida
Nyfiken på… moderna teaterkonsten reportage Kultursidan.nu 21/1 2018
Vinterns/vårens bredd hos Nyfiken på… reportage Kultursidan.nu 10/1 2018