Jord. Golv, sidostycken och djupverkande bild – allt är jord, sprucken lerjord. Far och son når fram, till den unges omhändertagande av den gamle. I rollerna Peter Sundberg och Peter Jansson.
Märkliga saker verkar ha hänt
RECENSION/NORRKÖPING Värmande landsbygdsdrama. Lördagens premiär av Jord, ett samarbete mellan Östgötateatern och Riksteatern, var både värmande och mänsklig. Demenssjukdomens allvar och dråpliga humor kommer helt till sin rätt med lantbrukaren Mikael (Peter Sundberg) i centrum.
Scenen är enkel med någon sorts sandlåda i mitten och en storbild på ett öppet fält i bakgrunden. Fotot på jorden skapar djup. Sara Louise Bohman (Therése Lindberg) från Östergötland – ”Skärblacka typ” – blir karaktären som sätter stämningen med landsbygdens mänskliga charm.
– Jag ville bara titta te’ re’, säger hon till lantbrukaren Mikael, en stamgäst som plötsligt slutat komma till kaféet hon jobbar på efter en olycka med pickupen.
– Det var framaxeln, säger Mikael och talar om pickupens skada vid olyckan. Att han själv bröt armen tänker han inte på.
Mikael känner inte igen henne, men det gör inget – för hon kan prata för två. Det berättar hon för lantbrukarsonen Jon (Peter Jansson) som också dyker upp och verkar misstänksamt inställd till hennes besök. Fadern verkar dessutom inte alls glad att se honom. Känslor av svek blir tydliga från båda håll och Sara får ett pussel att lösa i vad som egentligen skaver emellan dem.
Nästa gång hon kommer, med en äppelpaj med sig, verkar märkliga saker ha hänt på gården. Publiken har redan förstått att Jon fått bli varse om sin fars stegrande demenssjukdom, men det vet ju inte Sara om. Jon hamnar i ett slags medberoende av förnekelse och ursäkter – och det är lätt att sympatisera med viljan att låta Mikael uppleva sin sista skörd.
”På våren sår man, på sommaren skördar man, på hösten odlar man”, blir som ett slags mantra som, hur än minnet sviker Mikael, stannar kvar hos honom. Det finns liksom kvar i hans hårt arbetande själ. Identitetskrisen i att inte längre klara av allt som tidigare klarats av är djupt berörande.
Avstånd. Mikael är avvaktande till Jon som nyss kommit hem till gården.
Jag som har en demenssjuk mormor som också haft en egen gård, känner igen mycket från henne. Oron över djuren och arbetet som måste göras. ”Vart försvann kossan, band jag inte fast den vid sängkanten förut?” – sådana fraser mindes jag och en kusin tillsammans nyligen. Liksom förväxlingen av årstider och hur en annan verklighetsuppfattning tar vid.
– Se på honom. Han arbetar, fastän han kanske inte vet vilken dag det är eller vilken planet han är på, säger Jon till Sara när relationerna börjat frostas av.
Peter Sundberg gestaltar humörsvängningarnas snabba skiftningar med både dråplig humor och trovärdighet. Pjäsen är byggd på allvar, men balanserar väl med skrattets hölje och poetiska metaforer.
En av de varmaste Östgötateatern-uppsättningarna jag någonsin sett. Både jordnära och välspelad om livets gång.
© Text: Melinda Reyes Hiltunen
© Foto: Magnus Andersson/Östgötateatern
BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping
3–11 mars 2018
Jord
av Bruce Gooch
Översättning: Kerstin Gustafsson
Förlag: Nordiska Teaterförlaget upa
Regi: Karin Enberg
Scenografi och kostym: Lotta Nilsson
Mask och peruk: John Hanna
Ljusdesign: Pär Krantz
Regiassistent: Agnes MatsdotterSKÅDESPELARE
Therése Lindberg
Peter Jansson
Peter SundbergTURNÉ Östergötland
våren 2018
Kimstad, församlingshemmet
17 mars kl. 15.00Östra Husby Bygdegårdsförening
18 mars kl.14.00Skärblacka, Folkets hus
23 mars kl.19.00 (i samarbete med Riksteaterföreningen KariN)Kisa, Tidersrums Hembygdsgård
24 mars kl.18.00Finspång Kulturhuset
25 mars kl.16.00Skänninge, Centrumbiografen
10 april kl.19.00Ödeshög, Boets bygdegård
12 april kl.19.00Skärblacka, Vånga bygdegård
14 april kl.16.00Vadstena, Petrus Magni skola
15 april kl.17.00Valdemarsvik, Långrådna bygdegård
18 april kl.19.00Boxholm
19 april
LÄNKAR
Östgötateatern hemsida Facebook Jord
Riksteatern Jord
Östgötateatern på länsturné med Jord reportage Kultursidan.nu 2/3 2018