Koloraturer. Susanna Andersson i Kunigundas Glitter and be Gay där hon slits mellan förtvivlan och glädje.

 

Illa utsatta i den bästa av världar

 

NORRKÖPING Extra väl vald hyllning. Två norrköpingskörer och sju solister på scenen när Norrköpings symfoniorkester bjuder på operaoperett. Bernsteins Candide är fylld av nattsvart humor.

Norrköpings symfoniorkester fortsätter sin hyllning till kompositören Leonard Bernstein. Och just detta verk känns som en extra väl vald hyllning. Bernstein återkom till verket ett flertal gånger efter premiären 1956 och inte förrän 1988 kom den version som han kallade den slutgiltiga.

Candide är sprungen ur 1700-talsfilosofen Voltaires roman om ynglingen Candide som uppfostrats att tro att han lever i den bästa av världar. Voltaire drev grovt med tänkarna som förespråkade optimism som livsfilosofi och lät stackars Candide utsättas för den ena prövningen värre än den andra. Bernstein fascinerades av romanens tidlösa tema och såg paralleller med sin samtid.

Kvällens föreställning är konsertant. Dirigenten Stefan Solyom introducerar och lämnar sedan över ordet till kvällens ciceron, Magnus Kyhle.

Förutom att på ett lättsamt sätt föra oss framåt i handlingen i denna minst sagt snåriga berättelse gör tenoren Magnus Kyhle även Dr Pangloss som man kan säga är upphovet till all galenskap. Det är nämligen Pangloss som undervisar ungdomarna Candide, Kunigunda och Maximilian i teorin om att allt som sker är till det bästa. Magnus Kyhles stadiga tenorstämma ger uttryck för en närmast pajaslik läromästare.

 

Raringar. Candide och Kunigunda förälskar sig i varandra. David Danholt, tenor, och Susanna Andersson, sopran.

 

Till en början ser allt ljust ut. Candide och Kunigunda förälskar sig i varandra och uttrycker sin glädje i duetten Oh Happy We. David Danholt (tenor) och Susanna Andersson (sopran) har båda scenisk utstrålning och lyckas förmedla sina rollkaraktärer med små medel.

David Danholt gör Candide till en naiv ung man som intet ont anande klarar sig levande ur alla hemskheter han råkar ut för. Oavsett vad som händer sjunger han med en smäktande och behaglig tenorstämma vilket blir komiskt i sig.

Susanna Anderssons Kunigunda är det lite mer riv i. Hon får verkligen visa vad hon går för i arian Glitter And Be Gay. Den är full av koloraturer och tvära kast mellan förtvivlan och glättighet. Susanna Andersson lyckas leverera både sångtekniskt och i uttryck. Hon är den av solisterna som tillför sin roll kött och blod.

 

Operakör. Norrköpings Symfoniorkester har som så ofta kallat in Bel Cantokören och Musikaliska Sällskapets Kammarkör.

 

Bel Cantokören och Musikaliska Sällskapets Kammarkör bildar en mäktig körstämma som gör sig hörd framför allt i stycket Auto-Da-Fé (What A Day). Ett häftigt sångnummer med spanska tongångar. Också här tar Bernstein fram komiken via musiken när inkvisitionens offrande av kättare till elden blir till en sprudlande folkfest.

Bernstein använder sig effektivt av nationella färger i musiken för att ange geografisk plats. Spanska rytmer i Lissabon och sorgsen vals i Paris. Överlag är musiken inbjudande men sångmässigt är det mer opera än operett eller musikal.

De skolade rösterna klarar den tekniskt avancerade sångstilen men tyvärr på bekostnad av berättandet eftersom det är svårt att uppfatta vad som sägs i sångerna. Synd, eftersom texterna – av det jag uppfattar – är intelligent skrivna.

 

<
Tuff tant. Hovsångerskan Ingrid Tobiasson gestaltar Den gamla damen – en kvinna med ett bistert förflutet.

 

Av de fyra övriga solisterna utmärker sig framför allt hovsångerskan Ingrid Tobiasson som Den gamla damen. Hennes underbara I Am Easily Assimilated är strålande, och tillsammans med Susanna Andersson blixtrar det till i duetten We Are Women.

Martin Hultqvists Guvernören utmanar Candide i kärleken till Kunigunda men det finns betydligt mer svärta i Hultqvists tenorstämma.

Rollerna Maximilian och Paquette tar liten plats men utförs väl av barytonen Uwe Schenker-Primus och mezzosopranen Carolina Krogius.

Denna helt befängda berättelse skulle behöva ett gäng som Monty Python för att komma till sin rätt. I konsertform och med operasolister blir det ganska ointressant även om musiken är välklingande. Dock tycker jag att musikformen står i vägen för berättelsen och mycket av den nattsvarta humorn går förlorad när jag inte hör texten.

© Text: Felicia Eriksson
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

DE GEERHALLEN Norrköping

1 mars 2018
2 mars i Linköpings Konsert & Kongress
Bernstein 100 år – Candide

Kompositör: Leonard Bernstein (1918-1990)
Manus: Lillian Hellmann
Sångtexter: Richard Wilbur

Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Stefan Solyom
Konsertmästare: Erik Arvinder

SOLISTER
David Danholt, tenor – Candide
Susanna Andersson, sopran – Kunigunda
Carolina Krogius, mezzosopran – Paquette
Uwe Schenker-Primus, baryton – Maximilian
Magnus Kyhle, tenor – Dr Pangloss/Martin/berättare m.fl.
Ingrid Tobiasson, mezzosopran – Den gamla damen
Martin Hultkvist, tenor – Guvernören/Vanderdendur

KÖRER
Bel Cantokören
Musikaliska Sällskapets Kammarkör

LÄNKAR
Leonard Bernstein Wikipedia
Candide roman operetten
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook
SON firade Leonard Bernstein 100 år recension Kultursidan.nu 18/2 2018
Symfoniorkestern spelar säkert 2017/2018 krönika Kultursidan.nu 10/5 2017