Som en översnöad klipphäll. Bakom väntar skopan på att inleda förstörelsen.

Mikael Lundbergs försjunkna verk försvinner efter 3 år

Tre år, drygt, har Mikael Lundbergs verk Bitumen funnits på plats framför Konstmuseet. Från början en stram men tung svart kub på gräsmattan, som man kan se den på bilden från vernissagen en septemberlördag 2008. Utställningen som fyllde Konstmuseet under hösten, och sträckte ut sig med varningsgula plattor här och där i staden hette Kliver ur min avsikt och faller.

Allteftersom månaderna gått har den sjunkit ihop, av sin egen tyngd. Materialet är av bitumen, alltså ren asfalt. Ett rörligt material som mjuknar i värmen och stelnar kristallartat i kyla. Om än långsamt.

I torsdags var Bitumens saga all. Stenad i minusgraderna var det ett lätt jobb för grävskopan att bryta sönder och skopa upp. Bryta sönder och skopa upp. Ett lastbilsflak fullt.

Bärremmarna som en gång lyft och burit formen men sedan dolts under den rundade formen kom till synes, fortfarande gröna. Det svarta kristalliserade materialet glänste i dagsljuset. Stickande oljelukt.

Någon gång i vår kastas bitarna ner i en asfaltskross, kokas upp, blandas med grus och bygger väg. Så har tanken varit från början och så ska det bli. Tillbaka från konstens värld till vardagsmödans.

Ett undrar jag – Mikael Lundberg Air drop – konstverket som bubblade upp ur Strömmen och försvann ner i den innan man ens hann skymta det. Finns det kvar på Strömmens botten? Bubblar det fortfarande? Ser någon?

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

LÄNKAR
Norrköpings konstmuseum hemsida
Mikael Lundberg, konstnär, hemsida

FLER BILDER PÅ BITUMEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157628335789161″]