Dardel-pastisch. ”Jag fick den i 25-årspresent. Det är jag som ligger där.” Östgötateaterns chef Johan Celander har satt sin prägel på arbetsrummet.

 

Kammarscen på önskelistan

 

NORRKÖPING Teaterchefen som blev kvar. En regissör och dramaturg kom till en länsteater i kris. Lilla teatern hade släppts. Östgötabaletten lagts ned. Uppförsbacken blev lång men det är en nöjd Johan Celander som ser tillbaka på åren som chef för Östgötateatern.

Det är lätt hänt att norrköpingsborna kallar Stora teatern för Östgötateatern men teateradministrationen ligger i Brücks gamla fabrik i kulturkvarteret Hallarna. Vi träffas på teaterchefens arbetsrum med den vackraste bokhylla jag någonsin sett. Samtalet handlar om musikaler, ung scen/öst, Linköping–Norrköping, nycirkus och Scenkonstbolaget. Och lite om framtiden för teatern i länet och i Norrköping. Men framtiden blir den nye teaterchefen Nils Polettis ansvar.

– Det var en ganska sargad teater jag kom till. Den var fortfarande i chocktillstånd efter att ha lagt ner Lilla teaterns scen. De spelade nästan ingen barnteater.

Chefsstolen på Östgötateatern tycktes vara av katapulttyp. Peter Hellwig efterträddes av Barbro Smeds med en och annan inhoppare däremellan. Hon avgick nästan direkt men hann rekrytera Johan Celander som regissör och dramaturg i ledningsgruppen. Han blev den som stannade kvar. Nu har han varit teaterchef i mer än 20 år.

Johan Celander kom då närmast från Stockholms Stadsteater där han arbetat med Backstage, en ny satsning på lågtröskelteater för ung publik. Längre tillbaka i tiden hölls han söderut, på Malmö Stadsteater/Malmö Dramatiska Teater, och gjorde gärna långa utflykter till Berlin.

 

 Uppdraget: ”Förkunna seklers sorg. Förkunna seklers glädje.” Stora teatern i Norrköping.

 

Det var i september 1997 Johan Celander kom till Östgötateatern. Rent privat kom erbjudandet perfekt för honom och skådespelerskan Stina von Sydow. Småbarnsfamiljen behövde någonstans att bo.

– Treårskontraktet blev snart ett femårskontrakt. Jag blev erbjuden Radioteatern och kunde ställa krav.

Östgötateatern hade varit i storkris 1995-1996, den allt sämre ekonomin ledde till att Lilla teatern och Östgötabaletten skars bort. När Johan Celander övertog ansvaret som tillförordnad teaterchef i november 1997 kunde han se att själva organisationen trots allt var bra. Som detta med två stora scener, en i Norrköping och en i Linköping, vilket gjorde att kostnaderna för en uppsättning fördelades på flera spelperioder.

– Ekonomin var i botten men där fanns utrymme för vissa satsningar, beskriver Johan Celander.

Han såg tre utmaningar: att skapa stabilitet och trygghet för de medarbetare som var kvar, att få igång barn- och ungdomsverksamheten och att få fart på musikalerna igen. Little Shop of Horrors följdes direkt av Dr Jekyll & Mr Hyde.

– Dr Jekyll & Mr Hyde var en otrolig risktagning. Hade inte den spelat in så himla bra så hade jag inte varit kvar som chef.

Nästan samma ord – ”Utan henne hade jag inte varit här” – använder han om vice teaterchefen Marie Wahlqvist, som fungerat som produktionschef. Hon var på plats när Johan Celander tillträdde och går också i pension i år.

– Vi har gått i par väldigt mycket under de här åren.

Det blev inte så mycket av dramaturg och regissör av Johan Celander, som dessutom även axlade VD-rollen från 2009. En uppsättning har han regisserat på Östgötateatern, Min modiga mor av George Tabori som hade premiär 2004. Jag minns att den berörde mig starkt.

 

Vackraste bokhyllan. Manushögar, utredningar, skrivelser. Och lite teaterrekvisita.

 

Vad gör då en teaterchef?

– Jag läser mycket. Det är väldigt mycket möten och samtal. Det handlar om ekonomi och kulturpolitik.

Säger han och sveper med handen mot pappershögarna här och där i rummet som överträffar mina redaktionshögar med råge. Det är pjäsmanus, utredningar, diverse skrivelser.

– Mot slutet av säsongen sätter jag mig ner och går igenom vissa högar. Mycket är sorterat, försäkrar han.

Om Marie Wahlqvist hållit i den dagliga ruljansen har Johan Celander drivit långsiktiga frågor. Först och främst ansvarat för den månghövdade process som leder till ett spelårsprogram som presenteras i början av augusti. (Även om de stora nyheterna numera droppas långt tidigare.)

Det tog några år men 2001 överfördes Östgötateaterns skolföreställningar över i en egen ensemble, Ung scen/öst (som envisas med att stava ung scen/öst). Dess förste konstnärlige ledare var regissören Måns Lagerlöf som redan gjort flera uppsättningar i huset. Häromåret firades 15-årsjubileum.

En annan stor satsning var ”Spetsprojektet”, ett samarbetsprojekt Johan Celander initierade tillsammans med Riksteaterns VD Birgitta Englin. Snart var även Örebro länsteater med på tåget, vilket gav ytterligare kraft. Under åren 2007–2010 lyftes pjäser av äldre kvinnliga dramatiker upp och turnerade mellan scenerna – en genomlysning som väckte stor uppmärksamhet. Alfhild Agrell, Victoria Benediktsson och Anne Charlotte Leffler och andra dramatiker.

– Vi satte igång det som i dag är Dramawebben med forskare. Plötsligt exploderade det och Stockholms Stadsteater följde efter med sitt projekt ”Modärna kvinnor”, säger Johan Celander och räcker över en antologi med titeln Är de här för att stanna nu? – Teaterarvets akilleshäl. Jo, han är med där och skriver om nyfikenhet, upptäckarglädje, skam och berikande.

 

Cirkusring. I flyttlådorna ligger ännu mer papper.

 

Häromåret sjösattes en satsning på nycirkus som ska spridas i hela Östergötland. Intresserad har han varit länge. Johan såg varietéer i Berlin på 1970-talet och mötte nycirkusen på 1980-talet. Faktiskt var han inblandad i svenska Varieté Vaudeville som turnerade till Norrköping precis i början av 1990-talet. Den var rolig och uppfriskande.

Så råkade han göra några julvarietéer på Östgötateatern och sökte samarbete med musikklasser och Norrköpings ungdomscirkus. En pedagog kom från Cirkus Cirkör, Sveriges ledande nycirkuskompani.

– Sedan gästspelade Cirkus Cirkör med Wear It Like A Crown, minns Johan Celander. Vi var rätt tidigt ute och beställde. Deras kommande produktion får sin premiär här!

Och nu blir det ännu mer nycirkus när Region Östergötland satsar i hela länet genom Östgötateatern. Sommarturnéerna och Cirkusfestivalen i Finspång är bara början.

Scenkonstbolaget ja. Nu när det baxats in hela vägen är Johan Celander relativt nöjd. Tre tveksamma VD/konstnärliga ledare för länets tre konstnärliga musik- och teaterinstitutioner ställde skarpa frågor. Det sista de ville var att tvingas samman av ekonomiska skäl.

– Det var vi tydliga med: det finns inga pengar att spara, säger Johan Celander som själv tvingats till två rejäla neddragningar under sin tid som VD för Östgötateatern. – Jag har bantat 20 tjänster under min tid.

Skådespelarensemblen har minskat. De som går i pension ersätts inte, vilket gjort att fasta ensemblen halverats jämfört med för 10 år sedan. I stället anställs konstnärlig personal på korta kontrakt – från projekt till treårsavtal. Även personalen bakom kulisserna har drabbats.

Samarbete med andra teatrar, även fria grupper, görs regelbundet. Det ger tillskottsenergi och är samtidigt konstnadseffektivt. Som föreställningen Jord som görs i samarbete med Riksteatern turnerar i länet i vår och i övriga landet i höst.

Med Scenkonstbolaget – Östgötateatern och Norrköpings Symfoniorkester är de två bolag som ingår, Östgötamusiken valde att stanna utanför – kom nya ekonomiska muskler (netto sex miljoner) och nyfiket samarbete. Jag minns den lustfyllda nycirkusteaterkonserten Vibrationer i luften som gavs för mellanstadiet hösten 2016. Ett statement för framtiden!

– Vi har kvar mycket hög grad av självständighet – så länge det finns pengar i systemet, fortsätter Johan Celander som inte lyckades få med en bidragsuppräkning som följer index i Scenkonstbolagets avtal.

 

Huvudsaken. Är att göra meningsfull teaterkonst.

 

Vad gör man nu då? Båda teaterhusen i Norrköping och Linköping är nyrenoverade till tänderna. Johan Celander har gjort det bästa han förmått och rustat för framtiden.

De cirka 6.000 abonnenterna blir fler, både i Norrköping och i Linköping. Att fortsätta att spela för den publik som finns och att lyckas locka ny publik blir hans efterföljares ansvar.

Johan Celander vågade sig på att önska en kammarscen i Norrköping vid presentationen av sitt sista spelår.

– Den här stan behöver ett nytt scenkonsthus med plats för tränings- och repetitionslokaler och en scen av black box-typ, säger Johan Celander som kanske främst tänker på Ung scen/östs behov men även på utveckling av vuxenteatern.

I tankarna finns också dynamiskt samarbete med den växande danskonsten, med Norrköpings Ungdomscirkus och konsertlokaler. Idéer fanns på att få till något i Nossområdet men det var inte genomförbart.

– Det skulle kunna ligga vid nya Resecentrum eller i inre hamnen, resonerar Johan Celander och understryker: Det handlar om offentliga rum och mötesplatser.

Jag drar mig till minnes en utställning på Arbetets museum i somras där arkitektstudenter från KTH bland annat skulle skissa på en ny teater i Norrköpings miljöer…

I Linköping, där Ung scen/öst huserar i relativt stora Elsas hus är behovet annorlunda. Där är det Stora teatern som är för liten.

– När vi spelar musikal är de sista veckorna helt utsålda i Linköping på grund av för liten salong. Och när vi tittat på att förlänga en vecka så kostar det för mycket. ”Vi får spela tills pengarna tar slut”, som Lenny Carlsson, tidigare VD för Östgötateatern, sa.

Nå, framtiden blir efterträdaren Nils Polettis ansvar. Johan Celander kliver av som konstnärlig ledare när teatersäsongen går mot vår. Då har han varit en av de teaterchefer som suttit längst på sin post – mellan Scenkonstbiennal (1999) och Scenkonstbiennal (2017) plus något år åt vardera hållet. Endast John Zacharias har varit teaterchef under en längre period, 1953–1978.

Johan Celander fyller 60 år sent i år. Han vill alltså hinna med annat än att bereda scenen för teater. Planerna har inte tagit form. Hustrun Stina von Sydow kommer att arbeta kvar vid Östgötateatern i ytterligare några år.

– Jag tänker bara göra det jag har lust med. Jag har haft enormt roligt men inte bara. Och arbetsbelastningen är väldigt hög.

Det kan hända att han vill skriva och/eller regissera men tankarna går i andra riktningar – de stora frågorna.

– Jag kanske blir miljöaktivist. Jag är bekymrad över ett samhälle som blir mer sönderslitet och delat.

Hjärtat klappar fortfarande för cirkusen, som konstform men också som social rörelse.

– Jag får väl tid att fundera när jag blir pensionär, avslutar Johan Celander.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin


LÄNKAR
Östgötateatern hemsida Facebook
Östgötateatern på länsturné med Jord reportage Kultursidan.nu 2/3 2018
Östgötateaterns och Ung scen/östs nya år reportage Kultursidan.nu 10/8 2017
KTH-arkitekter i samspel med Norrköping reportage Kultursidan.nu 21/6 2017
Nycirkus med SON för mellanstadieelever recension Kultursidan.nu 12/10 2016
Östgötateaterns nya maskineri reportage Kultursidan.nu 19/2 2014