Sjufaldig. Cecilia Edefalks målningar En annan rörelse ställdes ut på Galleri Sten Eriksson i Stockholm 1990 och innebar hennes genombrott.

 

Förälskelser och minnen

 

NORRKÖPING Dubbel hemkomst. Cecilia Edefalk gästade nyligen Konstmuseet för att ge en guidad tur genom sitt konstnärskap. Målet var det offentliga konstverk som kommer att placeras på Nya Torget tidigt i höst. Hon inledde med besinningslöst vackra Baby.

Norrköpings Konstmuseum äger, bland annat, en mellanstor version av Cecilia Edefalks En annan rörelse. Bilden av mannen som inte håller en solkräm i handen som han inte stryker över den unga kvinnans rygg fick ett starkt genomslag även utanför den konstintresserade allmänheten.

Kanske just på grund av detta märkliga inte, med bildens uppenbara ursprung från en annons. Är det konst? Ja, det var den postmoderna konsten som återerövrade måleriet.

Konstnären Cecilia Edefalk är uppvuxen i Norrköping, närmare bestämt i Smedby. Somrarna, får nu föreläsningspubliken som fyller Harlekinen veta, tillbringades till stora delar i Kolmården.

– Jag är glad att vara här, säger Cecilia Edefalk och menar både uppväxtens Norrköping, där hon minns hur hon målade en stor flora med fina detaljer av lokala växter, och Konstmuseet som gav henne en grund för den moderna konsten.

 

Baby. Målningen från 1986-1987 fick rubriker när den såldes på auktion för 5,9 miljoner kronor år 2010. Sedan dess har konstnären Cecilia Edefalk bara sett den på bild och på den film hon gjorde i samarbete med Mats Hjelm 2006.

 

Hon börjar effektivt med Baby, målningen som fäste allas uppmärksamhet på henne ännu en gång. Den blev den dyraste målningen någonsin av en svensk ännu verksam konstnär när den såldes på auktion för nära 6 miljoner kronor år 2010. Sedan dess har hon inte sett den, hon vet inte ens vem som köpte verket.

Vi får se den på bild. Sanslöst är ett för svagt ord. Baby är en besinningslöst vacker målning. En ung kvinna framträder ur en vit bakgrund. En film gjordes också; den glider långsamt förbi, nära, bakgrunden är som ett ishav i uppbrott. Målningen finns bara i ett exemplar, den är grandios med sina 420 centimeters längd.

– Jag är road av att måla i olika storlekar, säger Cecilia Edefalk när hon visar utställningen med En annan rörelse på Galleri Sten Eriksson år 1990, då hon fick sitt genombrott.

Galleriet genomkorsas av pelare, allt är vitmålat. De sju målningarna ger ett anslående intryck med sin starka blå himmelsfärg. Samma motiv från en liten nätt målning till en flera meter hög version (den var svår att måla).

– Jag har hängt den efter hans tumme, påpekar Cecilia Edefalk och vi försöker ana den rörelse som just den linjehängningen ger.

(Att konstnären lägger stor vikt vid installationen av sina verk underströk hon förra gången hon var här, när hon deltog i samlingsutställningen ”Cell” på Norrköpings fängelse 2015.)

Därför återkom hon till samma galleri nio år senare med samma målningar, nu inlånade, när Moderna museet ville göra en utställning men inte hade rum. Vi får även se den utställningen på bild. Jo, likt men ändå olikt.

– Det var en märklig känsla, jag var lite rädd. Det var ett spännande tidshopp.

 

”Jag måste vara förälskad.” Cecilia Edefalks föreläsning klargjorde de starka grunderna som driver konstnärskapet.

 

Cecilia Edefalk visar måleri, skulpturer och fotografi. Att upprepa motivet, bearbeta det om igen på olika sätt, till dess att det är uttömt visar sig vara viktigt. Än viktigare är att vi förstår att inget är gjort på måfå.

Ord som ”jag fascinerades”, ”jag blev förälskad” återkommer. Det handlar om ett konstnärskap som är nära. Nära processen, nära hantverket, nära samarbetet och inte minst närheten till de de egna känslorna och minnena.

– Jag tar volymer från föremål som har betydelse, säger Cecilia Edefalk efter att hon visat hur ett antikt marmoransikte hon köpt för att teckna av ledde till en serie av bronsskulpturer där bronsgjuteriets process fick lämna sina spår.

Inspirationen har hämtat in självporträtt (efter kritiken av att använda en annan person i En annan rörelse), en Bebådelsestaty+hissresa, en plötsligt nedsågad björk. Var och en med sin starka berättelse.

– Jag måste vara förälskad. Om jag inte har starka band så blir jag lat.

2016 hade Cecilia Edefalk en stor retrospektiv utställning på Waldemarsudde. Där skymtar några andra linjer hon följt än just den hon vill visa här i Harlekinen. Men vi får se fotografier av maskrosor, en uppenbarelsebild en tidig morgon när de sneda solstrålarna träffar ett hav av maskrosbollar. Naturen är viktig.

Framför det stora svartvita fotografiet står en stor burk med vissnade maskrosbollar. Och hon kommenterar lite bitskt tillfredsställelsen med att kombinera den dyra konsten i den exklusiva miljön med de skräpiga blomresterna.

 

Originalet. Stenen i Kolmården som blir förlaga till det offentliga konstverk i brons som kommer att stå på Nya Torget.

 

Äntligen blir Norrköping det som är nära och betydelsefullt. För här har hon blivit ombedd att göra ett offentligt konstverk på Nya Torget. Det är inte kommunen som beställt verket utan bygg- och fastighetsbolaget Botrygg som bygger på torget, dock i samråd med Konstmuseet.

– Vi bodde vid Bråviken när jag var liten. Så jag åkte till marmorbrottet och valde ut den här stenen, säger Cecilia Edefalk och visar bilder på en stor sten med en mindre invid.

Det är dock inte den 2,5 ton tunga stenen i grön kolmårdsmarmor som kommer att stå på Nya Torget. Den stora stenen har gjutits av och kommer att återuppstå i en 279 kilo lätt bronsversion. Den går att sitta på och kommer att vara uppvärmd med värmeslinga.

– Så blir den som ett minne av stenen. Det kommer att ha hänt något med den på vägen och jag hoppas att den kommer att bli omtyckt, säger Cecilia Edefalk nöjd.

Vad skulpturen ska heta? Stenen förstås. Invigningen planeras till 29 augusti i år.

Även Konstmuseets chef Helena Persson är nöjd. De har just kommit överens om att Cecilia Edefalk gör en utställning på Norrköpings Konstmuseum 2020. Mycket av det vi sett i bildspelet får vi nog möta igen. Jag hoppas på den vackra båten vars ursprung var ett par kupade händer och vars bord utgörs av målarduk med spant av ramvirke.

Om Cecilia Edefalk lyckas lirka fram Baby ur dess ägares gömmor får vara osagt men förhoppningsvis får vi se dess röda motsvarighet Dad.

– Det kommer att bli en stor utställning, det blir häftigt. Vi ser Stenen som startskottet. Välkommen hem!, önskar Helena Persson.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin


BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

KONSTMUSEET Norrköping

28 mars 2018
Cecilia Edefalk om sitt konstnärskap
Föreläsning

LÄNKAR
Cecilia Edefalk Wikipedia
Norrköpings Konstmuseum hemsida Facebook
Cecilia Edefalk ställer ut i hemstaden reportage Kultursidan.nu 20/8 2015
1900-talets huvudlinjer möter varandra på Konstmuseet reportage Kultursidan.nu 14/6 2012