Entusiast. Sven Angleflod älskar Povel Ramels underfundiga och lekfulla visor. I torsdags var det premiär för En baron III i Café Gycklaren på Stora teatern i Norrköping.

 

”Gå på egen känsla helt enkelt”

 

RECENSION/NORRKÖPING Ett urval av en gedigen låtskatt. Sven Angleflod sjunger Povel Ramels sånger och berättar anekdoter från dennes karriär, med tyngdpunkten på Knäppupperioden. En baron III, sista delen om Povel Ramel, spelades på Café Gycklaren på Stora teatern i Norrköping.

Povel Ramels Knäppupperiod varade mellan 1952 till 1968. Framgångarna ledde till turnéer och även till filminspelningar. Det är från denna period, med några undantag, som skådespelaren Sven Angleflod hämtat stoft ifrån till sin trippelhyllningsserie En Baron I, II och nu III som är den avslutande delen.

Povel Ramel lämnade efter sig en gedigen låtskatt. Hur väljer man? Jag fick en pratstund med Sven Angleflod efter föreställningen.

– Man kan bara gå på egen känsla helt enkelt. Det man själv älskar. Det finns massor att ösa av. Men jag har sagt att det här blev sista, säger Sven Angleflod.

Varför Povel Ramel?

– Jag har blivit matad med Povel Ramel sedan jag var femton och fick första Knäppuppalbumet i julklapp. Så jag har älskat honom ända sen jag var ung.

 

Uppbackad av de stora. Count Basie, Gene Krupa…. men vem är basisten? Fast den förinspelade musiken är det andra som spelar.

 

Föreställningen inleder med Knäppupp, relax, koppla av! som var entrélåt i första Knäppupprevyn ”Akta Huvet” 1952.

– Jag är avundsjuk på er publiken, säger Sven Angleflod och fortsätter: – Några av er har uppnått den aktningsvärda åldern att ni kan ha sett någon av Knäppupparna live. Det skulle jag hemskt gärna också velat göra.

Musiken är förinspelad, men Sven Angleflod är ändå inte ensam på scen. Tre svartvita fotografier av för mig okända musiker, står uppradade i tripp, trapp, trull. Men de vi hör är några helt andra. Det är Håkan Berghe på piano, Niclas Lindblom på bas och Joakim Sandén på slagverk. Niclas Lindblom är rentav fysiskt närvarande och sitter i premiärpubliken.

De spelar De sista entusiasterna från revymusikalen med samma namn, från 1968. Tältturnén samma sommar döptes om till ”Sommarentusiasterna”.

Sven Angleflod förklarar handlingen där Kapten Pitou och Professor Tolstojsson ska ge sig iväg på en luftballongsexpedition. De har med sig mat nog för två personer, men så hoppar Borgmästare Råhde ombord och på den vägen är det.

Sven Angleflod berättar många anekdoter från Povel Ramels karriär. Han lyfter fram sångerna i deras kontext och väcker mitt intresse ännu mer.

 

Uppstickare. Men hör ni inte att det blev fel där? Povels relation till publiken var som Peppar och salt.

 

Povel Ramel gjorde ju inte bara revyer. Ibland blev det film också.

– På den tiden då det fanns tid, plats och pengar, så kunde revyerna bli film, berättar Sven Angleflod och drar igång underbart galna Var är tvålen från filmen ”Ratataa” eller ”The Staffan Stolle Story” från 1956.

Han fortsätter med hur Povel Ramel skrev om publiken. I sina memoarer som han valde att kalla Livstycken 1 och 2 skriver han: ”Lyssnar ju inte de jäklarna” vid tillfällen då han sjungit fel och folk efteråt kommit fram och berömt ”vilken fin visa.”

Peppar och salt handlar om den relationen och hur de behöver varandra.

Sven Angleflod sjunger på ett väldigt Povel Ramelskt vis, han förändrar rösten som gör sångnumren till små enmanssketcher. De är ju trots allt revynummer.

Pratfinal och tungvrickaren Jag diggar dig övergår till Underbart är kort. Den hör till de mer eftertänksamma och poetiska sångerna och blir en fin avrundning.

Fast publiken vill ha mer.

 

Underbart är kort. En poetisk och fin avrundning. Före extranumret.

 

– Efter en föreställning kommer folk alltid fram och frågar, ”varför tog du inte den låten, eller varför inte den”. Så nu kommer ett potpurri av det som inte kom med. Ni kan ju hålla räkningen om ni kan.

Sångerna går in och ut ur varandra i ett raskt tempo, och ett par av låtarna jag hinner uppfatta är Ta av dig skorna och Far, jag kan inte få upp min kokosnöt.

© Text: Anton Augustsson
© Foto: Boy Svedberg

CAFÉ GYCKLAREN, STORA TEATERN Norrköping

5 april 2018
En baron III
Sångtexter: Povel Ramel
Sammanställda av och med: Sven Angleflod
Scenografi: Magnus Möllerstedt
Ljuddesign och föreställningsteknik: Björn Andersson
Musiker:
Håkan Berghe, piano
Niclas Lindblom, bas
Joakim Sandén, slagverk
Prod: Östgötateatern

LÄNKAR
Povel Ramel Sällskapet hemsida Facebook
Östgötateatern hemsida Facebook
Baronen som kommer tillbaka recension Kultursidan.nu 1/2 2016