Grävare. Johan Perwe har fördjupat bilden av morfadern Erik Perwe och fått veta mer om människorna runtomkring honom under de två åren i Berlin. I torsdags släppte han boken Livräddare – Bombprästen Erik Perwe på uppdrag i krigets Berlin på Antikvariatet i Norrköping.

 

”Vad får människor att göra gott?”

 

NORRKÖPING Bombprästen blir Livräddare. När Johan Perwe åter ger ut boken om morfaderns arbete i Berlin under krigsåren har han fördjupat och skrivit om. Han granskar utlandssvenskarna i Victoriaförsamlingen, vilka som var med, mot eller neutrala i förhållande till nazismen och judarna.

– Biblioteken hade svårt att placera Bombprästen. Handlade den om en präst som kastade bomber, frågar författaren Johan Perwe retoriskt. Med Livräddare blir det tydligt vad det handlar om.

Jag träffar Johan Perwe samma dag som han släpper Livräddare – Bombprästen Erik Perwe på uppdrag i Krigets Berlin på Antikvariatet i Norrköping. Alltså i torsdags i förra veckan. Bokbordet är undanställt och publikstolarna står travade men har ännu inte ställts ut. Vi slår oss ner i den lilla röda schaggsoffan.

Livräddare är mer än bara en ny utgåva av Bombprästen som först gavs ut 2006. Författaren har granskat varje kapitel, fördjupat forskningen och skrivit om.

– Det är bättre analyser, bättre sammanhang. Jag har skrivit om kapitlen. Men det är samma narrativ, samma ram, beskriver Johan Perwe.

Narrativet, det är alltså berättelsen om morfadern Erik Perwe som kom som präst från Hedvigs församling i Norrköping till svenska Victoriaförsamlingen 1942. Han drogs direkt in i hjälparbetet för de tyska judarna. Han arbetade allt hårdare till den novemberdag år 1944 han satt på ett passagerarplan på väg till Sverige med underlaget till 24 skyddspass i portföljen. Planet sköts ner och sjönk några kilometer söder om Falsterbo. Erik Perwes kropp hittades ett halvår senare.

– De har hittat planet nu. Två dykare har lokaliserat det men håller platsen hemlig, avslöjar Johan Perwe. Det kan finnas mycket kvar av planet, som skyddats av ett sandtäcke.

Han visar en skarp närbild på en motordel av Lufthansas Fokke-Wulfplanet och förklarar att en havsarkeologisk undersökning kräver både tillstånd och pengar.

 

Omnia Gratia. Konstnären Bianca Maria Barmens minnesmärke över prästen Erik Perwe står utanför Hedvigs kyrka i Norrköping sedan 1999.

 

– Vi hittade morfars predikningar i en flyttkartong på min mosters vind. Det är mörka predikningar i en tung tid. Jesus Kristus är alltid i centrum. Vad Jesus gör som offer och ideal, att inte bara tro utan att själv agera. Döden är närvarande, beskriver Johan Perwe som även jämfört predikningarnas innehåll med aktuella händelser.

Sedan tidigare har författaren haft tillgång till morfaderns dagbok. Med predikningarna kommer han honom närmare och kan följa den inre och yttre utvecklingen. Erik Perwe ersatte en präst som förklarats inte önskvärd av nazisterna. Den unge Perwe trodde de skulle vara lättare att styra. De trodde fel.

1942 låg fokus fortfarande på att hjälpa judekristna, alltså personer som konverterat till kristendomen. De som var gifta med icke-judiska tyskar hade ännu visst skydd. Från 1941 intensifierade nazisternas jakt på judar då deporteringarna inleddes. Ännu 1944 kunde en upptäckt jude avrättas direkt.

Inte förrän de sista månaderna före krigsslutet, när Tyskland var en stor ruinhög, upphörde jakten även om döden fortfarande verkställdes i koncentrationslägren varje dag. SS-officerare ville byta liv mot liv. Himmler förhandlade över Hitlers huvud berättar Johan Perwe.

– Jag försöker nyansera bilden av morfar, som till att börja med hade religionsfientliga åsikter mot judendomen.

Den allmänkristna uppfattningen hade varit att judiska folket gick andligen vilse i öknen, alltså under vandringen med Moses då den mosaiska religionen utvecklades. Den svenska Victoriaförsamlingen i Berlin var främst till för svenska medborgare men hade även ett missionsuppdrag. Det handlade alltså först om att rädda själar, attt få judar att bli kristna. Men när Erik Perwe kom till Berlin 1942 tog han över företrädarens engagemang för att skydda människor.

– Till en början handlade det främst om kristna judar med svensk anknytning. Till slut handlade det om att rädda människoliv med alla mål och medel, berättar Johan Perwe om morfaderns engagemang.

Svenska kyrkans hus i Berlin fylldes av gömda judar. Erik Perwe bearbetade Utrikesdepartementet för att få inresedokument och Svenska kyrkan för att få pengar. Länge möttes han av oförståelse. Så småningom, om än alldeles för sent för många, lossnade det. Han kunde även få pengar från svenska mosaiska församlingen.

– Mat och falska papper kostade 200 riksmark per person i månaden, det är ungefär 6.000 kronor i dagens penningvärde.

Många av församlingsmedlemmarna och andra kontakter ställde upp i hjälparbetet och även här har Johan Perwe kunnat forska vidare. Arkiv har öppnats och han har kunnat ta del av andra historieforskares och släktforskares publiceringar. Mycket har hänt i den frågan sedan 2006.

– Jag har tittat på varje case igen, säger Johan Perwe.

Ett helt nytt case är pacifisten Harry Cühn vars fästmö tillfångatogs efter en motståndsgrupps attack mot en nazistisk utställning.

 

Sanna berättelser. Johan Perwe ägnar sitt författarskap åt att granska motståndare och medlöpare till nazismen. Mörkläggning kom ut 2016 och handlar om Norrköping. Nya boken Livräddare har gjort ett grundligt omtag av Bombprästen från 2006.

 

En helt ny avdelning i Livräddare handlar nu om nazister och opportunister. Ungefär en tredjedel av Victoriaförsamlingens medlemmar var nazister. Lika många anses neutrala i frågan. Och lika många var motståndare till nazismen.

Bland opportunisterna fanns flera artister. Zarah Leander var inte ensam svensk om att se möjligheten till karriär på tyska scener.

– De som hjälpte till i Tyskland var ofta i 40–50-årsåldern. 60 procent av dem var kvinnor från alla samhällsklasser. Religionen var ett framträdande tecken hos dem.

”Den barmhärtiga samariten” säger jag, som antecknar febrilt medan Johan Perwe berättar. Liknelsen om mannen från Samarien som räddar livet på en främling som överfallits av rövare. En som bryr sig i handling.

Erik Perwe ledde ett nätverk på kanske 30 eller 40 personer varav många var församlingsmedlemmar. Johan Perwe nämner även andra kontakter och motståndare till nazisterna som katolska präster, socialdemokrater.

– Humanister där moral och människovärde hade betydelse. Det är svårt, om man blivit inpräntad i 10 år att judarna var fienden.

Varför återvänder Johan Perwe till ämnet gång efter annan? Efter första utgåvan av Bombprästen tecknade han porträttet Svenska i Gestapos tjänst – V140 Babs. 2016 kom Mörkläggning – Nazismen och motståndet i Norrköping 1933–1945.

– Jag är inspirerad av den tiden och av morfar. Jag är fascinerad av vad som gör att människor gör bra saker.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

FAKTABOK

Livräddare – Bombprästen Erik Perwe på uppdrag i krigets Berlin
Johan Perwe
Carlssons förlag 2018

LÄNKAR
Erik Perwe Wikipedia
Victoriaförsamlingen i Berlin hemsida/historia
Johan Perwe hemsida
Carlssons bokförlag hemsida
Antikvariatet Facebook
Johan Perwe sätter ljus på Mörkläggning krönika Kultursidan.nu 21/9 2018
Lång dag för jubilerande Zarah Leander reportage Kultursidan.nu 21/7 2017
Mörkläggning en sann historia om staden recension Kultursidan.nu 12/9 2016
Få röstade på Norrköpings nazister 1934 reportage Kultursidan.nu 22/10 2015
Moas pris gav Johan Perwe ro att forska reportage Kultursidan.nu 29/1 2014
Norrköpings kommuns stipendiater 2010 reportage Kultursidan.nu 21/12 2010