Vänskap. Ingrid Bergman och maskinisten Cameron. I rollerna Karin Oscarsson och Christian Zell.
Liv, val och kval
RECENSION/NORRKÖPING Nypremiär av nyskriven musikal. Efter att ha spelat på Östgötateatern i Linköping blev det i lördags dags att ta 1900-talets filmstjärnor till Norrköping med Camera, musikalen om Ingrid Bergmans liv och livskval.
– Hon har vunnit flera Oscars, säger jag till min yngre kusin.
– Varför har inte jag sett henne, då?
– Jag vet inte, brukar du kolla på 1940-talsfilm?
I ärlighetens namn har jag också ganska dålig koll på Ingrid Bergman. Visst har jag sett dokumentären Jag är Ingrid (2015), men man ser ju så mycket och allt fastnar omöjligt varken i huvudet eller under huden.
Spännande. Rom – öppen stad, Roberto Rosselinis film som segrade iCannes, gjorde intryck på Ingrid Bergman. Patrik Martinsson och Karin Oscarsson som maken Aron Petter Lindström och Ingrid Bergman.
Det som både jag och min tonåriga släkting berörs mest av är att hon lämnar sina egna barn. Det har jag känslomässiga minnen av från såväl dokumentären som lördagskvällens föreställning.
– Pia är stark, hon klarar sig, säger Ingrid Bergman (Karin Oscarsson) i en scen där hon återlämnar brevet som den unga dottern skrivit.
Så kallt! Och pappan bara står där, får inte med sig den önskade husmodern hem. För Ingrid Bergman är inte i första hand mamma eller kvinna – hon är skådespelare. Hennes liv finns ständigt i kameran, gestaltande någon annan. Det är det hon brinner för och det är det hon lever för. Hon går sin egen väg och tänker att hon följer sitt hjärta.
Det blir en intressant livsskildring när både starka och svaga sidor visas upp hos en person. Karin Oscarsson har en imponerande sångröst och den känslomässiga bindningen till karaktären växer sig starkare under showens gång, från att ha varit lite småstel och opersonlig alldeles i början.
Rivalen Anna Magnani (Maria Möller) är ytterligare en stark kvinna som tar form, utan några ursäkter och också hon med en fantastisk sång. Jag tänker på min favorit-Disneyfilm Den lilla sjöjungfrun, som enligt mig innehåller en massa bra och pampig musik. Referensen är kanske inte solklar, men det jag menar är att man dras med i takterna, som imponerande nog musiceras live.
Fallande stjärna. Anna Magnani och Roberto Rosselini. I rollerna Maria Möller och Niklas Riesbeck.
När Roberto Rossellini berättade för den verklige Anna Magnani att hon skulle ersättas av Ingrid Bergman i filmen Vulcano ”lär hon ha svarat med att trycka upp en tallrik spagetti i ansiktet på honom”, skriver regissören Eva Gröndahl i programmet. That’s her spirit också i musikalen. Ingen får sätta sig på henne, så när systerskapet till slut skymtar berör det.
De allra starkaste scenerna tycker jag dock är när huvudkaraktären sjunger mot sina älskade och älskare – då blixtrar det från alla parter. Men att Ingrid Bergmans leverne inte skulle ha osat lika mycket skandal om hon varit man hade inte behövt skrivas på näsan genom någon replik. Det framgår ändå tydligt att hon var normbrytande för sin tid – och väcker känslor än i dag.
Videoinslagen används kreativt och miljöbytena blir smidiga, men ibland övertydliga även de. Trots det blir slutet ganska öppet och utdraget, ett grepp som något tappar mig eftersom pampigheten där saknas. Nåja – det blev i alla fall hoppingivande.
© Text: Melinda Reyes Hiltunen
© Foto: Markus Gårder/Östgötateatern
BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
STORA TEATERN Norrköping
28 april – 1 juni 2018
Camera
Manus och dialog: Staffan Aspegren
Musik och sångtexter: Jan-Erik Sääf
Orkesterarrangemang: Karl-Johan Ankarblom
Regi: Eva Gröndahl
Kapellmästare: Nils-Petter Ankarblom
Koreografi: Karl Dyall
Scenografi: Bengt Fröderberg
Kostym: Camilla Thulin
Filmproduktion: Egerstrand & Blund/Fredrik Egerstrand
Föreställningsdramaturg: Johan Huldt
Mask och peruk: Lena Stranger-Weinar, Anna Andersson och Robin Karlsson
Ljusdesign: Håkan Jansson
Videoteknik: Håkan Jansson
Ljuddesign: Björn Andersson och Tom Saetre
Prod: Östgötateatern och Smålands Musik & Teater
Stora teatern, Linköping 7 januari – 9 april 2018SKÅDESPELARE
Karin Oscarsson: Ingrid Bergman
Christian Zell: Cameron
Patrik Martinsson: Aron Petter Lindström
Niklas Riesbeck: Roberto Rossellini
Maria Möller: Anna Magnani
Joseph Vila Garcia: Ensemble, Gianni
Hanni Arrabi: Ensemble, understudy Roberto Rossellini
Johan Hwatz: Ensemble, understudy Aron Petter Lindström
Kajsa Andersson-Berg: Ensemble, danskapten, understudy Gianni
Fredrik Sjöstedt: Ensemble, understudy Cameron
Maria Lindström: Ensemble, understudy Anna Magnani
Caroline Gustafsson: Ensemble, understudy Ingrid Bergman
Maria Friman: Ensemble, Sophia
Hedda Hammarbäck: Pia Lindström
Linn Rubensson: Pia Lindström
Monna Orraryd: Pia Lindström
Ellen Svanqvist: Pia LindströmPROGRAMKVÄLLAR i CAFÉ GYCKLAREN
16 maj kl 17.30
En ny musikal föds
Cameras skapare Staffan Aspegren och Jan-Erik Sääf23 maj kl 17.30
Modehistoria och teaterkostymer
Cameras kostymör Camilla Thulin
Åsa Danielsson och Sanna Holmqvist från kostymateljén26 maj kl 22.00
Ovanför regnbågen
Musikalkonsert under East Pride med ensemblen
LÄNKAR
Östgötateatern hemsida Facebook Camera
Kajsa och Joseph vill prägla Camera reportage Kultursidan.nu 26/4 2018
Östgötateaterns och Ung scen/östs nya år reportage Kultursidan.nu 10/8 2017
Pingback: Jonis musik gjorde Gycklaren större – KULTURSIDAN.nu