Laboratoriemiljö. Här tillverkas nya människor. Några ingredienser blir foster som får stå på tillväxt.
”Köp, köp, konsumera”
RECENSION/ NORRKÖPING Fem sorters människor för olika funktion. Avsky naturen, men älska konsumtion. Ung scen/öst spelar Centralanstalten för kläckning och fostran på Teater Bråddgatan 34. En föreställning som ges näst intill samtidigt för högstadiet och lågstadiet.
Centralanstalten för kläckning och fostran är en fabrik där man på konstgjord väg föder fram befolkningen. Det finns fem olika befolkningsgrupper: Alfa och Beta (besökarna hör till de senare) är de högre ställda invånarna. Gamma, Delta och Epsilon framställs enbart för arbete.
Här förvaras och uppfostras barnen tills de fyller 18 år och får då komma ut i samhället. Det är 20 generationer sedan sista barnet föddes av en biologisk mor. Nu 2018 öppnar fabriken dörrarna för studiebesök för låg- och högstadieklasser.
Viloplats med centralkommunikation.
En högstadieklass står i en klunga utanför Centralanstaltens dörrar. Utanför hänger flaggor och en skylt med ett tryck föreställande ett foster. Dörren öppnas och ut kommer en person i en väldigt märklig utstyrsel.
– Någon med ett namn som börjar på F? frågar hon. Ingen svarar.
– Någon som börjar på S?
En person. Han släpps in och dörren stängs igen. Så fortsätter det, någon kommer ut, gör snabba undersökningar på de väntande. Cellprover och ”Hur många fingrar håller jag upp”-testet. En eller några få släpps in i taget.
Guidningen genomförs med ständig bevakning. Besökarna får se fem av fabrikens rum, bland annat laboratoriet där fostren blir till. De visar steg för steg hur det går till. Bland annat används sädesvätska, livmodervatten och bitar av en moderkaka. En svår process. När fostren sedan är några veckor förvaras de i runda kapslar tills de växt till sig.
Indoktrinering. Publiken lär sig att det naturliga är onaturligt och att konsumtion är vägen till lyckan.
Vid en fikapaus där alla sitter i ring tillsammans med guiderna hör vi röster från det håll där vår grupp började.
– Gillar ni pengar? frågar presentatören.
– Jaa!!! svarar barnröster.
– Gillar ni bajs?
– Neej!!!
En lågstadiegrupp (så kallade små Betor) kommer fram ur labyrinten och sätter sig bredvid de stora Betorna. Det är nu den kanske obehagligaste delen kommer.
Betingningen. Först en hörförståelse: Personalen beskriver naturmiljöer, som de flesta skulle uppfatta som vackra. Men samtidigt kommer pruttljud ur högtalarna. En visuell del: de visar barnen bilder på havet. Och vad finns i havet? Fiskar. De måste ju äta och vad händer med det man äter. Jo man bajsar ut det. Så havet är fullt med bajs. Barnen visas fler bilder på öar och natur, med regnbågar och solnedgångar. Men nu har barnen fått nyckelordet. Allt är bara bajs.
Ett draperi dras isär och där står ingen mindre än Köpdrottningen själv. Köp, köp, konsumera sjunger drottningen och alla dansar med.
Det har blivit dags för Ceremonin. Nyckeln till friheten. Barnen ska få sina alldeles egna kreditkort.
– Ni kommer växa och slå ut, och bli en del av den samhällsstruktur som är Centralanstalten.
Under hela processen triggar guiderna igång barnen och uppmuntrar dem. Lågstadieeleverna och deras lärare lämnar Centralanstalten, men de äldre eleverna fortsätter vidare.
Skuggspel. Centralanstalten för kläckning och fostran vänder sig både till lågstadiet och högstadiet, med delvis gemensamma föreställningar.
Föreställningen är fritt inspirerad av Du sköna nya värld (Brave New World) av den brittiske författaren Aldous Huxley från 1932. Konceptet med laboratorier och förvaringen av människor påminner mig om Ninni Holmqvists roman Enhet från 2006, som också tar upp frågor om människovärde och vad man tillför samhället. I romanen placeras äldre vuxna, de umbärliga, på anstalt i väntan på slutdonation till någon oumbärlig.
Konceptet att bygga upp flera rum där skådespelare och publik tillsammans skapar handlingen är intressant och kräver ju koncentration från båda parter. En föreställning som tar upp frågor som kan verka självklara men som ständigt behöver ses över.
© Text: Anton Augustsson
© Foto: Freja Hallberg
TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping
2 maj – 1 juni 2018
Centralanstalten för kläckning och fostran
Regissör och dramatiker: Freja Hallberg
Scenografi och kostymdesigner: Ebba Forstenberg
Ljuddesigner och kompositör: Linnea Bäcklund
Ljusdesigner: Mira Svanberg
Mask- och perukdesigner: Agnes Kenttä
Prod: Ung scen/östSKÅDESPELARE
Andrea Vik
Ellen Norlund,
Lisa Hu Yu,
Martha Rasmussen Lubiana,
Ella Schartner
LÄNKAR
Ung scen öst hemsida Facebook
Hamlet – Ett skådespelarmaraton recension Kultursidan.nu 10/4 2018
Boyes dikt berör igen hos Ung scen/öst recension Kultursidan.nu 27/1 2018
Trollkarlen från Oz en blinkande spegel recension Kultursidan.nu 29/12 2017
Östgötateaterns och Ung scen östs nya år reportage Kultursidan.nu 10/8 2017