[flickr]http://www.flickr.com/photos/kultursidan/6520080673/[/flickr]

Östgötateatern i Norrköping glittrar i vinterkvällen.

Intervju med Johan Celander. Inslag från repetitioner, främst av sång- o shownumret Vantarna med Tomas Almborg.

 

Låt det snöa, men tappa inte vantarna

(Snabbrecensionen hittar du som ett PS! längst ner tillsammans med Östgötateaterns bilder.)

 

Packad som en fylligare jultomte smyger jag in i Östgötateaterns näst intill tomma salong. Teaterchefen Johan Celander sitter nära utgången. Längre bort ställer ljud- och ljusteknikerna in sina reglage. Vad övrigt är är mörkt.

Längst ut på scenrampen, med ridån nedfälld bakom sig, står Karin Oscarsson och öser. Den gamla Frank Sinatra, Bing Crosby, Paul Anka, you name them-klassikern Let it snow.

Tillsammans med Östgötateaterns musiker, gömda i diket mellan scen och salong, gör hon låten jazzigare än någonsin. Ridån går upp för en riktig gammal Broadwayscen, män i hög hatt och kvinnor med fladdrande strutsplymer.

Inte en chans att hinna få upp stativ och filmkamera, men det är inte den här scenen jag blivit lovad att få se och filma på Östgötateatern. Det är onsdag kväll, tre dagar före lördagens premiär. Teaterchefen Johan Celander leder satsningen på Vintervarieté och med den här låten är han nöjd och kan göra paus.

Snart sitter han ute i foajén på en (jul-)sammetsröd stol för filmintervju, på avstånd från ljudet av alla som repeterar extra under pausen, inklusive musikerna. I orkesterdiket syns de inte på den tysta tv-skärmen på foajéväggen men Johan Celander pekar  och menar att den lilla figuren, som rör sig lite på den lilla svarta scenen framför en liten skog med vita pepparkaksgranar, är Petra Nielsen som passar på att slipa på sin monolog. Snart går hon av scenen och ersätts av en annan.

– En Vintervarieté är en salig blandning av högt och lågt, av roligt och fånigt, säger Johan Celander.

Jaha…? Kan du exemplifiera?

Då drar han en vits om två vinterdäck som möts och det ena säger: ”God (H)jul, Feliz Nav Idad”. Det skämtet lär kunna sortera in under begreppet fånigt. Det bjuder han på.

– Det blir roligt när en skådespelare har ett vinterdäck på huvudet, hävdar Johan Celander.

Christian Zell och Petra Nielsen gör en underbar version av Let’s Face the Music and Dance. Man gör Kristallen den fina tillsammans med luftcirkusartister – Norrköpings ungdomscirkus medverkar – och en flickkör från syrianska S:t Kuryakos församling sjunger kyrkomusik från 300-talet. Fast allt kanske inte blir likadant från en kväll till en annan, i en Vintervarieté kan vad som helst hända.

– Stora shownummer och små intima berättelser, en modern version av Snövit, säger Johan Celander och understryker, som om det behöver förklaras, att ”Det här är ett kollektivt arbete.”

Äntligen får jag filma det jag kommit hit för. Första aktens final, där Östgötateaterns ensemble backas upp av dansgymnasister från De Geer. Alla i halsduk och vantar, för som Tobias Almborg (utan vantar) sjunger:

– Tappa inte nya vantarna. Det blåser så kallt.

Tobias Almborgs djupa röst värmer Blå tågets fina Vantarna gång efter annan medan dansare och ensemble kommer in och går ut fyra gånger om under repetitionen. Koreografen Cyntia Kai instruerar på en mix av engelska, norska och svenska mellan varven. Till slut är hon nöjd med alla blå, orangea och röda vantviftningar. Men då är Tobias, som är lätt förkyld, trött i halsen.

– Nu markerar jag bara, säger Tobias Almborg.

Själv smyger jag ut i vintermörkret. Och ser att Östgötateatern glittrar i blått precis som på reklamaffischen.

Text, film och foto: Ann-Charlotte Sandelin

 

[flickr]http://www.flickr.com/photos/kultursidan/6530239817/[/flickr]

Tillbaka på gamla Broadway. Med riktiga gamla strutsfjädrar, och med Karin Oscarsson Silfverskiöld som en riktig gammal vamp i inledningsnumret Let it snow.

 

PS! Det blev en spretande, sprakande julsensation

 

Så kom då premiärkvällen. Den förväntansfulla publiken fyllde salongen. Det sorlade och glammade. Karin Oscarsson Silfverskiölds 40-talsvamp inledde en strålande charmfull Vintervarieté med både humor och glamour (mest ironisk).

Skådespelarna sjöng och gestaltade korta berättelser: tolkningen av Snövit bar julens budskap närmast hjärtat medan Hjalmar Söderbergs Pälsen var mest raffinerat genomförd. Christian Zell och Petra Nielsen dansade (ironiskt) glamouröst och De Geers danselever dansade mest. S:t Kuryakos kyrkokör sjöng texter med uråldrig tradition uppbackade av modernt taktfast synth. Orkestern i diket syntes minst men hördes bäst. Norsholms ungdomscirkus lyfte Vintervariéten till högre höjder.

God Jul till alla som ser föreställningen i Norrköping. Det kan bli svårare att uppamma den riktiga julstämningen i Linköping i februari.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Anders Kratz / Östgötateatern

 

OCH HÄR ÄR ÖSTGÖTATEATERNS EGNA PRESSBILDER – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157628465818399″]

 

• ÖSTGÖTATEATERN

• 17 december 2011 – 14 januari 2012 Norrköping
  10 februari – 3 mars 2012 Linköping
  Vintervarieté
  Regi: Tereza Andersson, Johan Celander
  Kapellmästare: Johan Siberg
  Scenografi och kostym: Agneta Skarp
  Koreografi: Cynthia Kai
  Cirkuskoreografi: Anthon Hansson
  • MEDVERKANDE
    Östgötateaterns: Tobias Almborg, Sven Angleflod, Gustaf Appelberg, Richard Carlsohn, Christian Zell, Karin Oscarsson Silfverskiöld, Gunnel Samuelsson, Kyri Sjöman, Marika Strand, Nicolas Silfverskiöld.
  • Petra Nielsen
  • Norrköpings Ungdomscirkus
  • I Norrköping medverkar:
    S:t Kuryakos kyrkokör
    Dansklasser från De Geer-gymnasiet åk 2 och 3
  • I Linköping medverkar:
    Kör från kulturskolan i Linköping
    Dansklasser från Anders Ljungstedts gymnasium åk 2 och 3

 

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida