Världsbild. Kafé Kosmos startar i Vilgots kafébesök.
Bäst att låta barnen förklara
RECENSION/NORRKÖPING Psykedeliskt om anknytning mellan barn och förälder? Nej, skämt åsido. Det är en bilderbok, och jag sänker garden. Inga psykoanalytiska litteraturtermer ska slungas ut på en sådan. Kafé Kosmos är en liten bok för små människor.
De som skapat den är Titti Knutsson, textmakare kallar hon sig eftersom hon skriver både böcker och andra texter, och Pia Alfredsson, illustratören som lyfter sin pensel i barnens tjänst.
Boken hör samman med utställningen Kafé Kosmos på Passagen konsthall i Linköping tidigt i våras. Eftersom jag inte besökte den så väljer jag att läsa den som om jag hittat den i en hylla på biblioteket.
Nu sitter jag i en soffa med ett barn och ska läsa den. Barnet är fem år. Nej, förresten det måste ändras. Jag tar en ettåring istället. Det är ju en bilderbok. Eller nej, det får bli en treåring. Eller alla tre?
Framsidan visar planeter och stjärnor och kosmos, tror jag i alla fall. Det är fantasiplaneter med ränder och ett barn som kikar på allt.
Vilgot är på café med sin mamma och mamma måste gå iväg en stund. Det ska bli trist att vänta, tror Vilgot, men Kafe Kosmos förvandlas till en fantasivärld. Det finns både konstigt och roligt att kika på. Människorna gör kreativa saker som att gå på lina, kasta porslin bland bin och blommor och mitt i alltihopa finns det bokstäver, men vad står det i nysbladet som farbrorn läser. ATJOO kanske? Gästerna är olika men lika roliga allihop. Hittepå gör allt roligare, men hur skrämmer man bort en drake?
Snart dyker mamma upp och följer med i rymdfarkost ut ur Kosmos. Undrar vad de möter utanför? De lämnar smarriga tårtor, kakor och bakelser och vi får själva hitta på vad som händer sen.
Vad händer här? Bokläsaren/tittaren kan själv fundera kring kaféts besökare och himlens stjärnor och planeter.
Jag gillar bilderna. Bilderna är boken och texten är inbakad i dem. Ett konstverk. Jag får lust att besöka Kafét. Mysigt med lyktor och rymdblåa väggar. Människor av olika åldrar och stilar. Alla verkar ha kul.
Men barnen, vad tycker de? Historien är ihopknuten på lite krakelspektakelvis, en tråd leder vidare till nästa sida. Inga sidor har vit bakgrund, det är kaféts färger. I småbarnsböcker brukar bilderna vara mycket tydliga för att barnet ska fokusera på det färgglada. Blicken dras till färg och konturer.
Jag tror att barnen inte riktigt följer med i Vilgots fantasi, de skapar sina egna av färg och form. Jag hoppas det är meningen. I min värld är den psykedelisk och vid första koll i kritisk anda så förstår jag ingenting. Fina färger men vad mer?
Jag tror att barnen får förklara vad som händer på Kafe Kosmos, utan min tråkiga recensentblick med psykoanalytiska tankar om barnets förmåga att separera från mamma och tilliten till att hon kommer tillbaka, innan det blir för läskigt.
En mycket fin bok, ett kreativt konstverk med psykedeliska undertoner. Vem som får den? Jag har inte riktigt klurat ut det. Jag ska hitta det barn som behöver den.
© Text: Malin Ringdahl
© Foto: Eva Lindblad och Sandro
© Bild: Pia Alfredsson
BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
BILDERBOK
Kafé Kosmos
Text: Titti Knutsson
Bild: Pia Alfredsson
Förlag: Artists Books 2018