[flickr]http://www.flickr.com/photos/kultursidan/6659871889/[/flickr]

Broder Gösta släpptes på Norrköpings konstmuseum den 4 januari 2012
genom ett samtal mellan Agneta Lalander och Lars-Ove östensson.

Underhållande inblick i bokmakeri och vänskap

Fem minuter i tolv, nåja, i onsdags kväll, fyra dagar före sista dagen för den stora GAN-utställningen på Norrköpings konstmuseum släpptes boken Broder Gösta! Nils Lindgrens brev till GAN 1943-57. Agneta Lalander, dotter till Nils Lindgren och med ett yrkesliv inom museivärlden krönt med chefskap på Strindbergmuseet i Stockholm, fick en dag år 2009 en tjock brevbunt i sin hand.

Det var de brev fadern skrev till konstnären GAN, Gösta Adrian-Nilsson under de intensiva år då han skrev en bok om GAN:s konstnärskap. Det var det första stort upplagda verket om modernistpionjären, en monografi som systematiskt avhandlade konstnärens uppväxt, ungdomsår, resor och impulser tillsammans med bilder på viktiga verk, i färg och svartvitt. Monografin Gösta Adrian-Nilsson gavs ut 1949, konstnären var då 65 år och hade många år att leva och verka, han avled 1965.

GAN växte upp i Lund och var bosatt i Stockholm. Varför fick då Norrköpingsjournalisten Nils Lindgren uppdraget att skriva verket? Broder Gösta!, en cirka 70 sidor tunn bok, innehåller inte enbart Nils Lindgrens brev till GAN. Här finns även några få, men centrala brev, från konstnären. Ett förord av konstmuseets intendent Lars-Ove Östensson ger tillsammans med Agneta Lalanders inledning svaret.

Svaret är två, GAN mellanlandade ofta hos gode vännen och GAN-förespråkaren Edvin Andersson i Norrköping, vilket ledde till att GAN mötte den engagerade konstkritikern och journalisten i samband med en GAN-utställning på konstsalongen Paletten, där Nils Lindgren svarade för hängningen.  Året var 1943 och samma år utkom Lindgrens bok om konstnärsvännen Bertil Bull Hedlund, något som visade på hans kapacitet.

Idén om en GAN-bok föddes 1947 då Norrköpings museum genomförde en stor retrospektiv utställning om konstnären. Museichefen Aron Borelius och Nils Lindgren kläckte idén, som föll i mycket god jord hos GAN, och snart fann en förläggare.

Resten blev hårt arbete. Med varsam hand har Agneta Lalander frilagt den energiskt frustande arbetshästen Nils Lindgrens slit och tjat om att få sitt objekt, GAN alltså, att släppa till minnen, korrespondens med konstnärsvänner och inte minst hjälpa till i urval av och jakt på viktiga konstverk för reproduktion. Nils Lindgren var högst angelägen om att inte nöja sig med lättåtkomliga verk i Norrköping.

Standardhälsningen ”Broder Gösta!” inledde breven, men avslutningen var mer humörbetonad: ”Hej till dess / vännen / Nils Lindgren” kunde bli ”Tuus (latin för Din) / Nisse” eller uppsluppna ”Hej Hej Hej / Nisse”.

Att Nils Lindgren i sin dagliga gärning var en betrodd medarbetare på Norrköpings Tidningar förstår vi av de tillfällen han måste hoppa in som vikarierande redaktionschef och inte hinner göra så mycket åt bokarbetet. Däremot skymtar familjen Lindgren enbart som hastigast och enbart när det är relevant för ämnet, som att tacka för att GAN bjudit äldsta dottern Eva på restaurang i Stockholm.

Konstnären var både känslig och vass. Det erfor hans biograf vid ett flertal tillfällen, ofta ber Nils Lindgren om ursäkt för sådant han rimligen inte varit orsak till och måste lirka. Men till slut sårar GAN sin tjänare för djupt, ett år efter att den stora monografin kommit ut, men med postväsendets hjälp löses även detta efter några svåra veckor.

Agneta Lalander och Lars-Ove Östensson kontrasterar de mustigt skrivna breven med kortfattade kommentarer som sätter in breven i sitt sammanhang. Läsningen blir både flytande och spännande.

Brevsamlingen publicerar också många av de konstverk som nämns i korrespondensen, i färg eller svartvitt. Många av verken har konstpubliken haft möjlighet att se många i original på utställningen, den sista i GAN-samarbetet som startade på Waldemarsudde i Stockholm, fortsatte till Malmö konstmuseum och avslutades hösten 2011 på Norrköpings konstmuseum.

Tiden har låtit Nils Lindgrens verk och erkänsla som GAN-kännare komma i skymundan. Med brevsamlingen har Agneta Lalander lyft fram sin fars pionjärarbete och visat under vilka förhållanden det kom till. Broder Gösta! visar samma bild på framsidan som en gång Nils Lindgrens monografi, en gestalt inspirerad av medeltida träsnitt.

Det enda som saknas vår tids GAN-publik är nu den sedan länge emotsedda uppföljaren till Lindgrens verk, Jan Torsten Ahlstrands utställningskatalog GAN. I den ska vi äntligen få läsa om vad homosexualiteten betydde för Gösta Adrian-Nilssons konstnärskap. För om detta, uppenbart för den som ser GAN:s konst men då i lag förbjudet, var Nils Lindgren med tysthetslöfte förhindrad att skriva.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
Omslag: Karin Almlöf
Teckning: Bie Erenurm

• BREVSAMLING

• Broder Gösta! – Nils Lindgrens brev till GAN 1934-57
  Red: Agneta Lalander
  Almlöfs förlag

LÄNKAR
Norrköpings konstmuseum hemsida
Almlöf förlag hemsida
GAN i helfigur reportage Kultursidan.nu 30/9 2011

FLER BILDER – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157628776738425″]