Fullt ös. Bruno Mitsogiannis behärskade uttrycken, scenen och publiken under Augustifesten i lördags.
Likt en slipad diamant
RECENSION/ NORRKÖPING Faller. Faller inte. Regnet gjorde ett kort besök under Bruno Mitsogiannis folkfest till konsert i Vasaparken under Augustifesten. Han har växt som soloartist genom åren.
Augustifesten i Norrköping har under veckan haft soligt och fint väder, men lagom till Bruno Mitsogiannis uppträdande i Vasaparken på lördagskvällen började duggregnet falla. De uppfällda paraplyerna såg ifrån scenens perspektiv ut att bilda ett tak och täckte även de från början glesa gräsplättarna nedanför scenen.
Bruno möts av delade svar när han frågar publiken om det regnar, men det gör det. Han berättar att det var soligt i eftermiddags då han spelade frisbeegolf. Plötsligt slutar hans mikrofon att fungera mitt i en mening. När micken är på igen fyller Bruno i sin mening och förklarar att han vann frisbeegolfen – mot ljudteknikern ”Bagarn”.
Bruno med kör och band.
Vi möts av underhållande mellansnack som får oss att skratta, varvat med låtar vi alla älskar och det dröjer inte länge förrän fler lockas till platsen och publiken tätnar rejält för att se Bruno Mitsogiannis i Vasaparken. Något som inte alls förvånar mig då han är en fantastisk artist och entertainer likaså.
– Kom igen nu, lite bättre kan ni!
Bruno är noga med att få med sig både sitt band och sin publik. Han vill att vi alla är vakna och delaktiga. Att vi får en kemi och ökad stämning tillsammans. Något han lyckas bra med och det märks allra mest när regnet avtar och paraplyerna fälls ihop. Jag ser ett flertal i publiken som dansar och ännu fler som sjunger med i de populära låtvalen.
– Nu börjar jag känna igen er Norrköping, det var bara paraplyerna som var i vägen, utbrister Bruno Mitsogiannis glatt när han nu möts av ännu starkare allsång från sin stora publikskara.
En kväll som startades lite lugnt och mysigt med låtar som Walking in memphis och Bed of roses, till Lionel Richie och fantastiska Whitsnake, övergår snart till en folkfest som får varenda kotte att ryckas med. Givetvis ingår Queen i den höjda stämningen. We will rock you och I want to break free är minst sagt ett populärt medley.
En annan favorit denna afton är en låt ifrån Bruno Mitsogiannis tid i Jersey Boys. Den låt han själv tycker bäst om i hela musikalen men aldrig fick sjunga. Oh what a night talar jag självklart om och vi ser en direkt glädje från scenen där Bruno dansar loss rejält till denna sköna 1960-tals dänga.
I scenröken. Bruno Mitsogiannis framträdande blev en riktig folkfest.
Jag står i det täta publikhavet och tänker på att Bruno Mitsogiannis har växt som artist dessa år. Under konsertens gång hör jag någon intill mig som noterar just detsamma. Vi har ofta sett honom tillsammans med kusinerna Peter Johansson och Matilda Grün, men han blev också ett med folket i fjolårets populärturné med Diggiloo. Men som soloartist har Bruno blivit starkare i både sin röst och scennärvaro, likt en slipad diamant.
Humorn kommer han så klart alltid långt med och visst har vi skrattat. En timmas konsert svepte förbi alldeles för fort. Alltifrån sköna ballader från förr, till rock där vi antingen klappar i takt eller dansar som om ingen såg.
Konserten avslutades med två extra nummer där låten Carrie sjöngs i allsång så himlens alla stjärnor blinkade, följt av Jump som fick publiken att hoppa i takt så jorden nästan skakade. En fantastisk afton som dessvärre nådde sitt slut. Det är inte första gången vi ser Bruno Mitsogiannis uppträda på Augustifesten och vi får hoppas att det inte heller är den sista.
© Text och foto: Josefina Dernsjö
BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
VASAPARKEN Norrköping
11 augusti 2018
Bruno MitsogiannisBANDET
Kör: Maria & Jonathan
Gitarr: Pelle Lindh
Bas: Niclas Lidbom
Trummor: Magnus Fritz
Keyboard: Micke SvedlundLjudtekniker: Andreas ”Bagarn” Bagler