Eftertanke. Stina Nilsson Bassells händer förstärker och förtydligar orden. Nu är författaren aktuell med sin tionde bok, romanen Spegeln i rummet utanför.

 

”Det var den rätta avrättningen”

 

NORRKÖPING Inspirerad av mörk historia och av ljusa barndomsminnen. I köket med de färgglada kopparna berättar författaren Stina Nilsson Bassell om inspiration och arbete. Snart släpps nya romanen Spegeln i rummet utanför.

När jag kliver innanför grinden på Bråbogatan i Röda Stan i Norrköping känner jag hur historier skapas i denna oas. Den lummiga trädgården är inbjudande, under vindruvsrankan öppnas dörren till det röda huset med vita knutar.

För mig är författaren Stina Nilsson Bassell ett oskrivet blad. Det är alltid pirrigt att möta en ny människa som man inte vet något om, lite som att öppna en bok och bli indragen i en ny värld. Det blir ett skratt när hon presenterar sig och jag svarar: – Jag heter Stina och kommer från Kultursidan.

Jag möts av en varm människa. Stina utstrålar positiv energi och jag dras in i hennes aura när hon bjuder mig att stiga på. Vi slår oss ner vid köksbordet. Kök är gjorda för samtal, husets hjärta visar vem det är som bor där. Här lyser färgglada koppar och vackert porslin på hyllorna. Det är ett välkomnande kök.

Spegeln i rummet utanför är Stina Nilsson Bassells tionde bok. I bagaget har hon inte bara romaner utan även sagoböcker och diktsamlingar. Stina har många strängar på sin lyra, journalist, sångerska och författare.

Spegeln i rummet utanför är en fiktiv berättelse inspirerad av en avrättning som skedde i Finnveden i nordvästra Småland år 1673. Där är också en parallellhistoria som tar oss till Sanden år 2006.

Sanden, på Norra Finnö i S:t Anna skärgård, är en central plats för Stina. I minnet bär hon barndomens somrar hos mormor som hade lanthandeln och som en gång hade startat Sandens pensionat.

 

Spegeln i rummet utanför. Förlaget har gjort omslag i samarbete med författaren.

 

– Jag ville vara i det mörka, tunga men även i det ljusa, lyckliga, inleder Stina om Spegeln i rummet utanför.

Motpoler behövs i livet och mörker och ljus är något som vi alla har med oss och kan relatera till. Jag hade en klok farmor som sa att ”det är mörkret som för oss fram till de ljusa, lyckliga stunderna, därför måste vi även ta vara på mörkret.”

– Jag visste att jag ville ha med en avrättning och årtalen 1673 och 2006. Jag googlade och hittade historien från Finnveden och visste att det var den rätta avrättningen för mig. Det låter kanske bisarrt, men livet kan vara bisarrt liksom en berättelse.

Huvudpersonen år 1673 är Elsa som just bevittnat avrättningen av sin man och systerdotter, anklagade och dömda för mord. Hon flyr på hästryggen, klädd i mansdräkt.

– Jag visste inte riktigt hur långt man kan ta sig till häst på en dag så jag fick googla men frågade också min dotter. Sen drog jag av lite med tanke på att väghållningen då inte är densamma som i dag.

Huvudpersonen år 2006 är Suset som befinner sig i sitt sommarhus i Sanden. Hon får kontakt med Lily, en äldre dam, dit hon flyr från en sjuklig make och en upprorisk tonåring. Det är hos Lily som Suset får fatt på skrivboken där Elsas historia finns nertecknad.

Jag frågar Stina var hon finner sin inspiration.

– Var finner jag den inte?, svarar hon retoriskt. – Det kan vara att jag ser en gammal vas, den får mig att fundera på ägaren och vad den betytt för den som haft den i sin ägo. En flisa fattas, kanske den har gått i arv i generationer. Det kan vara en gammal golvplanka och vilka som vandrat över den. TAK!!! ”Jag älskar tak! Från min övervåning kan jag se en rad olika tak, både nya och gamla.

Stina är en livlig berättare. Händerna gestikulerar, de understryker och berättar vidare. Fascinerad sitter jag vid hennes köksbord och lyssnar. Om vi bara tar oss tiden att lyssna så kan vi varje dag få höra fantastiska berättelser och livsöden. Alla bär vi på en historia om vårt eget ljus och mörker, det är något som är beständigt i oss människor, en essens som lyser olika klart.

Nästa fråga blir vad skillnaden är mellan att skriva saga och roman.

– Det är det lite tokiga som spritter loss i sagans värld. Blandat med något som är viktigt. I romanen blir det större, bredare, och djupare. Hur man måste modellera fram historien ur olika infallsvinklar och hur persongalleriet målas upp. Egna erfarenheter och fakta är viktiga för mig, det gör det hela mera trovärdigt även om det är en fiktiv berättelse. När man skriver kan man spetsa till en situation, i den fiktiva världen kan man våga sådant som man kanske inte vågade i det verkliga livet.

En röd tråd måste naturligtvis finnas i alla berättelser tycker Stina. Fast i Spegeln i rummet utanför finns det många trådar.

– De bildar som ett nät av världar.

Vi pratar också om att ge namn till alla de personer som befolkar Stinas roman. Om hur ett namn klingar elakt eller snällt, beroende på människor vi mött på livets stig. Men namnen kan också vara neutrala tycker hon.

Stina har med den senaste boken bytt förlag till Tallbergs, som vill vara en plattform för kreativa personer som på något sätt tillhör en minoritetsgrupp. Det är inte första gången som hon byter förlag.

– En bok måste tilltala ett förlag, man måste ha koll på vad det är för sorts publikationer de ger ut. Man måste kunna se ett samband med vad de står för och den berättelse som man vill ge ut.
Stina Nilsson Bassell vill berätta saker som är viktiga och ge dem en röst som behöver det.

– Jag är mot rasism, och alla andra orättvisor, och för medmäsklighet. Se människan och du blir betydligt rikare.

Nästa lördag är det boksläpp i den lummiga trädgården i Röda Stan. Det blir författarsamtal ihop med förlaget, musikunderhållning med Lana Brunell, sång, och Jerker Hårdänge, gitarr. Fika på det.

© Text: Christina Wernersson
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

ROMAN

Spegeln i rummet utanför
av Stina Nilsson Bassell
Tallbergs förlag 2018

LÄNKAR
Tallbergs förlag hemsida
Stina Nilsson Bassell hemsida Facebook Boksläpp/FB-evenemang