Vänporträtt. Eva Celander har målat närstående hundar och ställer nu ut på Konstforum.
”Tecknandets funktion är att se”
NORRKÖPING Äntligen fri! Till konstens rike är många kallade men få utvalda. Som pensionär väljer Eva Celander sig själv. Debututställningen på Konstforum skulle kunna kallas Absent Friends – hennes porträtt av hundar, tuppar, hästar och livets blommor.
– Ett tag tänkte jag kalla utställningen Absent Friends. Men Disa lever ju, kommenterar Eva Celander de många hundporträtten.
Hon är sedan flera år engagerad i Konstforum och har hyrt galleriet i skarven före ordinarie utställningsprogram.
Utan att fråga närmare förstår jag att livet kom emellan för den unga Eva som gick direkt från gymnasiet till Gerlesborgskolan under åren 1972–1974. Sedan blev det norska Kunstakademien i Trondheim 1979–1984. Därefter livet, där barn och jobb inte tar hänsyn till en ung konstnärs drömmar. Sedan tio år bor hon i Norrköping. Nu finns tryggheten i pensionen, om än inte fet. Nu vågar hon göra verklighet av drömmen.
– Jag målar i vardagen. Det som får mig att stanna upp. Jag målar för att det är kul. Många sätter ord på sina tankar. Jag sätter en bild.
Blossande. Eva Celander låter betraktaren tolka relationen mellan den svarta bakgrunden och Fransk tulpan.
Tolv porträtt, olja på duk, hänger luftigt på Konstforum. Egentligen borde det heta måleri eftersom det inte är människor som sitter modell utan djur och blommor. Men det syns tydligt att det är porträtt i merparten av fallen. Porträtt av det slag som berättar mer än bara en avbildning.
I entrérummet glöder en Fransk tulpan i ensamt majestät. Bakgrunden är svart. Konstnären säger att huruvida den vecklas in eller ut är upp till betraktaren. Själv ser jag svart rök som slingrar sig runt de explosivt röda kronbladen. Eller ett sorgflor.
– Billigare än en modell, kommenterar Eva Celander.
Det är ju tur. Även blommor behöver gestaltas.
Hundarna är av den storvuxna sorten. Sådana som utstrålar lugn och vänlighet. Här fångar Eva Celander var och en av de gamla vännerna ur minnet – ”fotografier är jättebra hjälpmedel men jag målar inte av”. Närgående porträtt av Matisse med huvudet i vila och blicken i fjärran, outgrundlig. Perspektivstudier av Daisy sittande och på promenad och Jane i vila.
– Jag hoppas att det ger den som ser målningarna sina egna referenser.
Disa (”min brors hund”) sitter snällt modell, den enda av de fyrbenta vännerna som är i livet. Disa är för övrigt med på Konstforum, vill gärna få lite uppmärksamhet.
Avvaktande. Tuppen Henry var vänligheten själv säger Eva Celander.
Hästarna – Flocken och porträttet Montana – är inte så pastost målade utan främst en studie i färgskiftningar och kroppar i olika vinklar. De är resultatet av hundvaktarbesök vid hästgården på Vikbolandet då Eva tar fram skissblock och pennor. Det blir mer delar än hela bilder får jag veta.
– Tecknandets funktion är att se. Jag hör till den generationen som lärde sig att se genom att teckna. Det ger mig en relation till det jag gör, förklarar konstnären.
I samma rum som en glödande livfull Van Gogh-Solros med framskjutande knopp och en pionbuske på liv och död, båda med fylliga bakgrunder, möter två tuppar (”min systers i Skåne”). Tillbakadragne Henry klädd i vitt och en mer stridbar och färgstark Tuppen som utmanar sin egen spegelbild i en vattenpuss.
Utställningen är både en slutpunkt och ett avstamp inför kommande måleri. Under veckan blir Konstforums lilla Studio Eva Celanders ateljé.
© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Nils-Göran Tillgren
BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
KONSTFORUM & STUDION Norrköping
25 augusti – 2 september 2018, öppet varje dag från kl 12–17
Eva Celander
Måleri