Dynamiskt. Peter Friis Johansson briljerade tillsammans med Norrköpings Symfoniorkester i Andreas Tarrodis nyskrivna Pianokonsert nr 1.

 

Pianot tar makten i egna händer

 

RECENSION/ NORRKÖPING Hämnd, krig och bitter kärlek, och stjärnor i vattenblänk. Som en djärv kapten anförde dirigenten Evan Rogister Norrköpings Symfoniorkester i torsdags. Nyskrivna pianokonserten Stellar Clouds av Andrea Tarrodi är en dynamisk dröm.

 

Uttrycksfull. Evan Rogister sparkar igång och bromsar om vartannat, för att krama fram liv och styrka ur Uvertyren till Coriolanus.

 

Ludwig van Beethoven skrev sin uvertyr till ”Coriolanus”, ett sorgespel av Heinrich Joseph von Collin. Tanken var att visa Coriolanus inre motstridiga känslor mellan det oförsonliga hämndbegäret och kärleken, berättade Stefan Johansson i sin introduktion till torsdagskvällens konsert med Norrköpings Symfoniorkester.

De Geerhallen fylldes direkt med storslagen musik. Det inledande lugnet är en bedräglig känsla. I det lugna lurar ångesten, jag hör armén som intar staden, belägringen och buller av vapen. Din själ rusar runt i panik i den lilla hallen. Kulmen/höjdpunkt och förment fred …

Dirigenten Evan Rogister är inte olik en djärv kapten på sitt skepp. Han är oerhört energisk, full av styrka och passion. Dirigentpinnen sticker uppifrån och ned som Coriolanus svärd och musikerna svarar med precision.

 

Mörker och ljus – väldigt mycket ljus. Solisten Peter Friis Johansson beskriver Andrea Tarrodis Pianokonsert som tonsättaren skrivit för honom.

 

– Det är tredje gången på kort tid som publiken kan höra Stjärnmoln eller Stellar Clouds av Andrea Tarrodi, berättar kvällens solist Peter Friis Johansson.

Han menar att ofta är pianokonserter en kamp mellan orkester och pianist. Men i detta verk, som skrivits för honom, samarbetar de. Stellar Clouds handlar om ljus – solsken, glitter – ur mörkret.

Ljudet kommer från harpan, trummor och bleckinstrument; violin, viola och cello fogas till. Pianot är nästan inte hörbart, enbart genom pianistens rörelser förstår vi att en mild melodi föds ur hans händer. Kosmos … Ljuden närmar sig, rör sig bort.

Som känslan av en varm havsbris som fläktar förbi. Från stranden vid sjön med dess kalla och rena vatten, där stjärnorna återspeglas. Två himlar. Du seglar långt ut i rymden … en stjärna … pianot tar makten i egna händer. Och du ser Vintergatan… dramatiska trummor i orkesterns crescendo.

 

Samspel. Pianot som ett instrument bland många i en konsert där alla instrument får glänsa i solen.

 

I nästa nu är jag förflyttad till prinsessan Serenitys vackra och luftiga slott. Nej, det var inte slottet, det är bara gryning. Stjärnorna är försvunna och ersatta med daggens glitter. Åskan mullrar, naturen vaknar, stormen närmar sig. Eller är det en revolution som ska sopa undan allt?

Det var bara en sten föll i vattnet och du ser ringarna vidga sig … snart drömmer jag igen.

Stellar Clouds påminner mig om Tillbaka till framtiden, filmen där olika händelsevarianter uppstår i den lilla staden.

 

Djärvhet. Evan Rogister anför Symfoniorkesterns musiker som en kapten på sitt skepp.

 

Efter paus tillägnas konserten Richard Wagner, kompositör, dirigent – och musikfilosof. Därför ska vi inte förvänta oss lätthet i hans verk, har vi fått veta. Om han ”skriver” om kärleken, då denna är full av lidande. Det är mycket likt de ryska författarna.

Musiken är öm, men full av sorg i Förspel och Isoldes kärleksdöd ur ”Tristan och Isolde”. Melodin erinrar om oförlöst kärlek, om den som endast får kyssa sin älskade med blicken. Musik med bitter eftersmak.

I Gryning, Siegfrieds Rhenfärd och Sorgmarsch ur ”Ragnarök” märker vi åter det goda samspelet mellan dirigenten och orkestern. Denna opera anses vara en av de svåraste i världen för orkester. Det majestätiska verket fullbordar kvällen med triumf.

Musikens teman slåss mot varandra, gestaltar hjältens storhet och skurkens tarvlighet. Vi kan höra festmåltidens brus och rustningar och svärd. Mot slutet hörs en melankolisk melodi. Eftersom alla strider leder till förlust för alla sidor. För Döden spelar det ingen roll vem du är. Wagner vill grusa alla förhoppningar.

Men så överraskar han. Hoppet föds på nytt. Hoppet om att godheten är starkare än ondskan, kärleken starkare än döden…

© Text: Tanja Volkova
© Textredigering: Ann-Charlotte Sandelin

© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

DE GEERHALLEN Norrköping

Torsdag 13 September 2018
Stjärnmoln och Ragnarök
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Evan Rogister
Solist: Peter Friis Johansson, piano

PROGRAM
Beethoven Uvertyr till Coriolanus
Tarrodi Stellar Clouds, pianokonsert nr 1
Wagner Förspel och Isoldes kärleksdöd ur Tristan och Isolde, Siegfrieds Rhenfärd och sorgmarsch ur Ragnarök

LÄNKAR
Evan Rogister hemsida Facebook
Peter Friis Johansson hemsida Facebook
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook
Peter Mattei sjöng Mahler med SON recension Kultursidan.nu 8/9 2018
SON spelar Wienklassiskt och nytt reportage Kultursidan.nu 8/5 2018