Mikhail Zlatkovsky visar hur den stolta ryska dubbelörnen förfallit.

 

Intervju med Mikhail Zlatkovsky och Carina Milde. 

 

När makthavarna är rädda för en teckning, då är den bra

 

– Det ger en tung känsla att stå bredvid en person som kämpar så för sitt lands uppvaknande och som trots ålder, trötthet och brist på pengar inte ger upp kampen.

Den person EWK-museets intendent Carina Milde talar om är ryske politiske illustrationstecknaren Mikhail Zlatkovsky som tagit med sig sina teckningar till en utställning med flera rubriker EWK möter Mikhail Zlatkovsky eller Varje skämt är en liten revolution – historisk och samtida rysk satir.

Han är snarare kort än lång. Klädd i oklanderlig mörk kostym. Utsökt artig och mån om att vara till lags. Att möta den utländska pressen i Sverige gör honom uppenbarligen lite nervös. Han lämnar kaffekoppen att svalna.

Mikhail Zlatkovsky har hunnit bli 67 år. Det är länge sedan den unge kärnfysikern lämnade forskarkarriären vid Moskvas universitet år 1971 för en osäker framtid som politisk illustratör. Nu vet han säkert: på satir blir man inte rik. Men det är för sent att se tillbaka. Det är nödvändigt att fortsätta. Mikhail Zlatkovsky är av yttre och inre nöd en stor man

– Det var en period då KGB förbjöd mig att verka som politisk illustratör. Då körde jag svarttaxi.

Det här var på 1980-talet, under kalla krigets tid. När Michail Gorbatjov tillträdde 1985 ledde glasnost töväder till en uppmjukning och Zlatkovsky till och med uppmanades att rita satirteckningar över Sovjetunionens ledare, för att visa att här var det minsann fritt.

– Jag ritade 100 bilder, 200 bilder. Jag gjorde en bok, Me and my Gorby.

Sedan kom murens fall, Sovjetunionens delning och Gorbatjovs maktavträdelse. Det hann bli några bilder på ryske presidenten Jeltsin och på efterföljaren Vladimir Putin.

– Jag ritade Putin i ett halvår, före hans presidentinstallation.

Det heter inte KGB längre, men det är lika förbjudet att vässa pennan och rikta udden mot makthavarna som det var förr. Pressen är inte längre fri och redaktörerna sköter censuren mer effektivt än någon gammal censurbyrå. Mikhail Zlatkovsky kör svarttaxi på nätterna igen. Utländska tidningar och oberoende webbsajter är de enda som publicerar hans bilder. Bara det ryska folket får inte se dem.

– Det är inte som på Stalins tid då hundra miljoner människor mördades. Det behövs inte längre, konstaterar Mikhail Zlatkovsky lika självklart som trött. Ryssland är en totalitär stat och Putin är diktator sedan tolv år tillbaka. Det är inget han blivit i dag.

– Mikhail är en av världens mest erkända politiska illustratörer i vår tid, framhåller Carina Milde. Han har vunnit alla de här stora Grand Prix som EWK vann på sin tid.

Med utställningen på EWK-museet kommer hans bilder ut i världen, och inte bara hans. På utställningen kan man också se äldre satirteckningar i ett bildspel. Förhoppningen är nu att utställningen ska visas på andra håll, Carina Milde nämner Finland och Norge i första hand.

Vad berättar på Mikhail Zlatkovsky om i sina bilder? Makthavare, då och nu, råkar särskilt illa ut: Stalin i kombinerad nattmössa och bödelshuva i sovjetiska flaggans färger, Jeltsin som tiggare, och som kung som rövknullar Ryssland i en bondflickas gestalt, och Putin. Putin med den långa näsan manipulerar och styr, han vill vara en Napoleon men är för liten för den franske kejsarens uniform. Den stolta ryska dubbelörnen har blivit en ynklig och ruggig fågel medan människorna bär övermaktens tunga börda.

Några bilder är snabba teckningar, andra arbetade målningar med många fina detaljer.

– Det här är kopior, förklarar Mikhail Zlatkovsky. Jag brukar ha papper på en meters bredd. Då kan jag arbeta med detaljerna.

En sådan målning är en stor klocka med en människokropp i stället för kläpp, det är natt. En välkomponerad bild, vacker och skrämmande på samma gång. Det tar tid för mig att tolka den, och jag kommer till slut fram till vid att detta är tecknaren, han som varnar men får plikta med sitt liv.

Vad tycker då Mikhail Zlatkovsky är en bra politisk illustration?

– Värdet i en bra bild ligger i om Kreml, eller Putin eller makten är rädd för bilden.

Text och film: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Ann-Charlotte Sandelin och Sven Åke Molund
Illustrationer: Mikhail Zlatkovsky

 

• EWK-MUSEET Arbetets museum, Norrköping

• 14 januari –9 april 2012
  EWK möter Mikhail Zlatkovsky
  Varje skämt är en liten revolution – historisk och samtida rysk satir

 

LÄNKAR
Arbetets museum hemsida

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR