Många strängar på sin luta. Stig Jacobsson berättade om Carl Michael Bellman under höstens andra föredrag i serien ”Där låg ett skimmer över Gustavs dagar”.

Han kunde inte skriva noter

SÖDERKÖPING ”Bellman är större än man tror.” Så löd Stig Jacobssons avslutningsreplik sedan han berättat om skalden, med mera, Carl Michael Bellman på Stinsen i Söderköping i tisdags kväll.

Kretsen kring Bellman var rubriken på föredraget som ingår i serien ”Där låg ett skimmer över Gustavs dagar”. Som framgår av kvällens rubrik, handlade det inte enbart om Bellman utan om kretsen kring honom.

Kretsen bestod av en rad originella personer. Många diktare och musiker, en del existerade i verkligheten, andra var mer eller mindre påhittade.

Carl Michael var en lokal kändis i Stockholm redan innan Gustav III kom till makten. Efter den oblodiga statskuppen i augusti 1772 skrev han Gustafs skål, en hyllningssång till kungen, som blev förtjust och undrade vem upphovsmannen var.

Kungen gav Bellman en anställning, nämligen som sekreterare vid Nummerlotteriet, och hans framtida försörjning var säkrad.

– Bellman hade många strängar på sin luta, som Stig Jacobsson konstaterade.
– Han komponerade musik utan att kunna skriva noter.

Han skrev dikter, sånger, epistlar och till och med sångspel. Det mesta är bortglömt idag. Men en del av hans sånger nynnar vi på – ibland utan att veta att det är Bellman som är upphovsmannen.

Ta till exempel Ja må hon leva, fast melodin hade andra ord från början. Eller Björnen sover och Gubben Noa, som förresten har samma melodi.

Uppskattat. Stig Jacobsson visar bilder och spelar musik för publiken på Stinsen.

Det mest kända är kanske ändå ”Fredmans epistlar”. Bellman hade tänkt att det skulle bli hundra, men så många blev det inte, det blev 82.

Texterna handlar om Fredman, som i verkligheten var en framgångsrik urmakare och affärsman som av olika anledningar hamnade bland stadens a-lagare. Föga anade han att hans namn skulle leva vidare i en rad sångtexter.

De handlar om Ulla Winblad som i verkliga livet hette Maria Kristina Kiellström och var en gift fabriksarbeterska som inte gillade Bellmans ”fula visor” om henne. Corporal Mollberg var ryttare vid livregementet men blev aldrig korpral och Fader Movitz, som i epistlarna trakterar de flesta instrument, lämnade bara efter sig en basfiol.

Stig Jacobsson visade bilder och målningar ”från tiden”. Och vi fick lyssna till en myckenhet musik, sådan som inte framförs så ofta.  Som Fredmans sång nr 26 Därutinnan  beskrives hans egen begravning.

Mycket är sorgligt, som Farväl mitt kära barn. En sorgesång över sonen Elis, född som nummer två av Bellmans och hans hustru Lovisas fyra barn. Elis dog i kopporna som tvååring.

Både till den texten och till Mozarts död komponerades musiken av tonsättaren Joseph Martin Kraus, även han en i kretsen kring Gustav III.

– Förmodligen har de två sett en notis i Stockholmsposten om att Wolfgang Amadeus Mozart avlidit i Wien, säger Stig Jacobsson.

Mycket intressant fick vi i publiken veta även vid detta musikkåseri. Om vi glömmer en del så har vi det på papper. Som vanligt delade föredragshållaren ut ett genomarbetat bakgrundsmaterial, denna gång om gestalterna som förekommer i Fredmans epistlar. Tack för det.

Nästa föredrag i serien har titeln Hovkapellet och handlar om Kungliga Hovkapellet i Stockholm som grundades 1526 och som idag är den äldsta orkestern i världen.

© Text: Bibi Friedrichsen
© Foto: Boy Svedberg

STINSEN Söderköping

Hösten 2018 kl 17.30
Där låg ett skimmer över Gustavs dagar
Musikkåserier
Stig Jacobsson
Arr: Söderköpings Kulturkontor samt Folkuniversitetet

18 september
Den gustavianska operan

2 oktober
Kretsen kring Bellman

23 oktober
Hovkapellet

20 november
Slutet på en guldålder

LÄNKAR
Söderköpings kommun /Kulturkontoret hemsida Facebook
Stig Jacobsson om svensk guldålder reportage Kultursidan.nu 19/9 2018