Rotsak. Detalj ur Paola Didongs  D’une danse souterraine. Hela den underjordiska dansen kan ses på Galleri Sander på NP33.

 

Var och en i sitt eget rum

 

NORRKÖPING Från fåglar på rutiga golv och och fantasifulla skapelser till trolska naturdetaljer och vidsträckta fjäll. Fotografen Henrik Witt, grafikern Paola Didong, akvarellisten Emma Larsson och fågelmålaren Johan Pettersson ställer ut på NP33.

Johan Pettersson ger rum och abstrakta landskap liv med fåglar i rum och landskap. Emma Larsson komponerar anade gestalter. Paola Didongs grafik berättar sagor. Henrik Witt fångades av och fångar skönheten till fjälls. Var och en intar sitt eget rum i det stora galleriets bottenvåning.

 

Hake & skog. Johan Pettersson målar in den populära fågeln i olika slags landskap, här i skogen där den trivs.

 

Johan Pettersson

 

Vad är det vi ser? Johan Pettersson kombinerar. Hans rum och landskap befolkas av en fågel. Rummen är rutiga golv som förlorar sig i fjärran, eller en yta med en överdådig rosenbukett. Landskapen skrapade, antydda.

Fåglarna snor åt sig blicken direkt. Rödhaken tycks vara ett favoritobjekt, några skator tittar upp från sin svagt nyanserade färgbakgrund. Den största fågeln är dock en knubbig pilfink på ett rutigt golv. Men varför har alla fåglar förkortade stjärtar och stora ben? Gulliga juveniler, fast i vuxen dräkt.

 

Tolkningsbart. Emma Larssons fantasifulla akvarellmåleri bygger intressanta kompositioner.

 

Emma Larsson

 

Signaturen EL vänder E:et bakochfram. Inga titlar, inte ens Utan titel. Akvarell och tusch på papper. Kompositioner av knappt antydda figurer i skiftande färgställningar, från nedtonat till uppraffat.

En outsinlig fantasi. Huruvida den är lekfull värld för en prinsessa eller en skräckfylld värld om natten ligger…

…i betraktarens öga. Men om något återkommer bland dessa eventuella djur, växter, fiskar, män, kvinnor så är det ögon.

 

Fortkörare. Eller bara en ruttnande trädrot där nytt liv gror i Paola Didongs naturromantiska grafik? ”Repousses” är franska för ”återväxt”.

 

Paola Didong

 

Paola Didong har återvänt till Vikbolandet efter sina många år i Paris. Naturen har hon inpå knutarna, åtminstone i sin utsökta sepiafärgade grafik. Språket tar hon med sig, titlarna är på franska.

Bilderna tycks sökta ur tomtars och trolls rike. En ruttnande trädstam som tagits över av svampar och lämnar fartränder i sin framfart. En rot som slingrar sig om en annan på väg nedåt mot de mörka djupen. Ur rotstocken mot ljuset i D’une danse souterraine, fångar det som spirar uppåt med fötter i rötter. Spretar de inte lite glatt?

Om det nu är skogen. De organiska mönstren som vrids och myllrar kan lika gärna höra hemma i en mikrovärld. Och vad består den stolta påfågeln av egentligen?

 

Rahpaädnos vattendelta. Sarek är en orörd nationalpark och ska så förbli. Hit går inga vägar. Helikoptrar får inte landa där, eller ens flyga över.

 

Henrik Witt

 

– Jag har skrivit alla politionsangivelser på samiska. Fotografen Henrik Witt möter upp en måndag. Hans foton hänger i det svarta galleriet längst in bortom ramverkstan. Utställningen kan enkelt delas upp i tre – fjällens storslagna skönhet, att gå på tur, kameralek.

Fjällen är en gammal kärlek. Henrik blev neddragen till nationalparken Sarek som ung och vänkretsen återvände gärna ett par gånger om året. Under småbarnsåren blev det uppehåll men sedan återvände han. Om och om igen.

– För att kunna åka måste jag ha ett jobb.

Alltså fotograferar han för naturtidningar. Henrik försäkrar att han fortfarande kan se skönheten. Fjällandskapet förändras året om, från vårvinterns karghet till höstens lågande färger.

Om de långsiktiga förändringarna talar han mer lågmält. Jag måste fråga: Vad kom klimatforskarna, som han följde när de mätte snödjupet i Kebnekaises närhet, fram till?

– Det händer så extremt mycket extremt fort, får han till sist ur sig.

Han berättar om Isfallsglaciären i Tarfaladalen där han åkte skidor så sent som förra året. Nyligen rasade glaciärens tunga 60 meter, den som sträckt sig ända ner till sjön under tidigt 1900-tal. De rynkiga fjällkedjorna med Kebnekajses två toppar står alltmer nakna.

 

Gáidumjaure. Bilden ingår i serien Arkadien, den där Henrik Witt leker med kamerafilmen.

 

Kameralekens syfte är just det. Att slippa sitt professionella kunnande, att ge slumpen utrymme. En ”plastkamera” laddad med film i storformat som kan vridas fram som det faller sig.

– Dubbelexponering! Och här har jag vridit mig runt upp mot trädet.

Den framvridna filmen blir till breda med låga bilder som blir fixpunkter i rummet. Glödande höstbjörkar, fast det är nog bara en eller två, både står upp och ligger ner. Ett fjällvatten förskjuts gång efter annan, samma träd, samma stenar, samma krök. En tredje bild går från det abstrakta fångandet av vattnets och himlens ljus mot bergens massiva mörker till vilan i det avfotograferade när kameran tillåtits stanna upp.

Gå på tur. Stadiga kängor mot uppfloffande snö. Skidstavar i motljus. Kläder på tork i taniga fjällbjörkar. Alla dessa fjällbäckar och små vattenfall.

– Jag tror jag ska visa serien under ”Spegla”, då ska vi vara i Garaget, säger Henrik Witt och pekar utåt till.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

HENRIK WITT – BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

PAOLA DIDONG – BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

EMMA LARSSON – BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

JOHAN PETTERSSON – BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

GALLERI SANDER/NP33 Norrköping

Hösten 2018

29 september – 13 oktober 2018
Henrik Witt
Fotografi
Paola Didong
Grafik
Emma Larsson
Akvarell och tusch
Johan Pettersson
Måleri

19–21 oktober 2018
SPEGLA – fotografiska dagar
Francois Gillet, Katarina Grip Höök, Aron Mattson,
Zara Carpenter, Johanna Syrén, Simon Johansson, Therese Ban
Samt en rad lokala yrkesfotografer och fotoklubbar

10–25 november 2018
Jens Ferm
Måleri

1–20 december 2018

Samlingsutställning

LÄNKAR
Henrik Witt hemsida
Paola Didong hemsida
Johan Pettersson hemsida
Galleri Sander/NP33 hemsida Facebook