Konststöld, mord och relationer ingår i Det sjungande trädet av författarduon Bjurhamn och Ryderstedt. Deckaren är nummer åtta i serien om Otto Wester.

I en annan del av staden…

RECENSION/ NORRKÖPING En tavla försvinner, en man hittas död på ett hälsohem, mystiska paket som dyker upp och korthajar som förlorar sig i spelets förföriska famn. Ja, det är några av ingredienserna i den nyutkomna deckaren Det sjungande trädet av författarduon Bjurhamn & Ryderstedt.

Handlingen kretsar kring Norrköping, i centrum står Konstmuseet och Isaac Grünewalds tavla ”Det sjungande trädet” som blir stulen. Som så ofta är fallet i den här typen av deckare står polisen handfallen och privatspanaren Otto Wester tag själv tag i fallet.

Wester driver en detektivbyrå tillsammans med sin dotter Anna. Pappa och dotter bor i samma lägenhetshus, där de har kontor i bottenvåningen. Otto Wester känns som en typisk privatspanare, före detta polis, lite enstöring förutom dottern, matglad och tar sig ett järn lite då och då. Anna gillar hästar och hjälper sin pappa i mångt och mycket. De två kompletterar varandra bra, som en duo ska göra.

Parallellt med konststölden åker Wester, som inte verkar leva det mest sunda liv, på hälsoresa där en av de andra besökarna blir mördad. Dottern Anna börjar på konstkurs och träffar en trevlig man, som sedan inte visar sig vara den hon trodde.

I en annan del av staden får vi följa mystiska förehavanden på en svartklubb som arrangerar spelkvällar i poker. Den undre världen träder fram, där hot, våld och bedrägerier är vardag. Som en kuliss figurerar ett barn i bakgrunden, det förstår läsaren snabbt och detta ökar nyfikenheten. Handlingen skiftar mellan olika scenarion, olika platser och personer. Handlingen stegras, ännu ett mord sker och läsaren förvillas av alla namn, platser och tänkbara motiv.

Det är många trådar som ska vävas samman i denna berättelse. Bjurhamn & Ryderstedt lyckas bra men det hade varit intressant att följa det här ensamma och udda barnets leverne.

För den med lokal kännedom är miljöbeskrivningarna ett nöje. Den stora behållningen med boken, förutom intrigen, är relationen mellan Otto och Anna som känns varm och trivsam.

Texten har ett bra tempo och drivs snabbt framåt. Här finns inga långsamma stunder. Men boken hade vunnit på att få lite mer målande beskrivningar, ett modernare språk och en riktigt ordentlig korrekturläsning. Boken förtjänar också en mer eggande baksidestext.

© Text: Gabriella Nilsson Ringqvist

© Omslag: Åke Bjurhamn

DECKARE

Det sjungande trädet
Kerstin Ryderstedt och Åke Bjurhamn
Eget förlag 2018

LÄNKAR
Åke Bjurhamn Facebook
Otto Wester spanar i Crescendo till döds recension Kultursidan.nu 2/12 2017
Konspirationer i Den ensamma detektiven recension Kultursidan.nu 8/3 2016
Otto Wester hör södergöken gala recension Kultursidan.nu 7/6 2015
Gammal charm och knivskarp moral recension Kultursidan.nu 3/10 2014
Nya mord av Ryderstedt / Bjurhamn reportage Kultursidan.nu 12/9 2011