Det ogripbara. Anna Julkunen visar fotografi i Studion på Konstforum. You Believe It All, Don’t You heter utställningen.

Gestaltar folktro och mytologi

NORRKÖPING Det mytiska, det ogripbara. Anna Julkunen inspireras av den finska mytologin och folktron i sitt konstnärskap. En svit av diffusa fotografier är upplyftande irriterande i Konstforums Studion. Katten också!

Visst är det irriterande att inte riktigt kunna se. Anna Julkunens bilder är diffusa, ogripbara i olika grader. Värst är två blåskuggiga hus/bilar/dungar/klumpar mot en rodnande morgon- eller kvällshimmel. Fast visst är där ett mörkare fält i botten.

Det finns två alternativ. Ge upp och låta mig nöja med färgskiftningarna, klyftan mellan de två och skuggan som reser sig invid ljusstrålen. De ger åtminstone en estetisk mening. Eller ge upp det fåfänga försöket att begripa det ogripbara.

Genom ett prisma. Anna Julkunen fotograferade sig själv och bästa vännen.

Anna Julkunen, som har finska rötter, inspireras av den finska mytologin och folktron i sitt konstnärskap. Nu går hon på Valand, konsthögkolan i Göteborg. I sin kandidatessä skriver hon om den sverigefinska diasporan som hon försöker att koppla samman med Michel Foucaults teori om heterotopier. Hennes utställning ”You Believe It All, Don’t You” i Studion i Konstforum berör dem båda, ibland blir det personligt.

Mest personligt är dubbelporträttet av två unga kvinnor. Eller är de fyra, och sitter de i knät på varandra? Mina tankar går till begreppet ”Anna själv tredje” (Madonnan med barnet där Maria i sin tur är barn till sin mor Anna), men den religiösa bildkonstellationen har Anna Julkunen inte haft i tankarna.

– Det handlar om mig och min bästa kompis och hur vi förhåller oss till skrock i våra familjer, förklarar Anna Julkunen och tillägger att hon fotograferat genom kristall, vilket ger ”dubbelexponerat” resultat. Spöklikt diffust förstås.

Minst privat är då dimröken över ett landskap. Så tätt ligger diset att det inte går att se om det är mark eller vatten i djupet.

– Det är taget i Japan. De håller fortfarande på med svedjebruk där, de bränner stora fält för boskapsdjur. Det är som en ritual, ett sätt att ge plats för det nya, berättar Anna Julkunen.

Det mest ogripbara och den svarta katten som tycks ha genomskådat allt om nu gäspar, likgiltig för vad människor tror och tänker.

Mitt i allt detta diffusa gäspar en svart katt med vidöppet gap. Porträttet är helskarpt och inger mig känslan att katten höjer sig över människors tro och funderingar – kring allt den härskar över. För svarta katter sägs ju ibland ha magiska krafter.

– Jag skaffade två svarta katter för att jag varit rädd för svarta katter tidigare.

Och vad tycker Anna Julkunen om svarta katter nu då?

– Nu är jag inte rädd, men jag har fortfarande respekt.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Nils-Göran Tillgren

KONSTFORUM & STUDION Norrköping

Hösten 2018

8–23 september 2018
Pontus Raud
Nödvändiga relationer
Måleri, grafik

8–23 september 2018
Viola Tar
Fotografi

29 september – 14 oktober 2018
Mats Lydén
Måleri
Anders Adelgren
Måleri

29 september – 14 oktober 2018
Jan Allan
Fotografi

20 oktober – 4 november 2018
Anette Hammarén
Måleri, grafik
Nina Kerola
Måleri
Stina Eidem
Måleri

21 oktober – 4 november 2018
Moa Liverstam
Fotografi

10–25 november 2018
Per Serre
Måleri

11–25 november 2018
Anna Julkunen
You Believe It All, Don’t You
Fotografi

1–16 december 2018
Östgötaforum

LÄNKAR
Anna Julkunen hemsida
Konstforum hemsida Facebook

Per Serres landskap på Konstforum reportage Kultursidan.nu 14/11 2018
Moa Liverstams fotografi i Studion reportage Kultursidan.nu 27/10 2018
Hammarén, Kerola och Eidem ställer ut reportage Kultursidan.nu 20/10 2018
Jan Allan, Mats Lydén, Anders Adelgren reportage Kultursidan.nu 4/10 2018
Pontus Raud och Viola Tar på Konstforum reportage Kultursidan.nu 19/9 2018