Upptäcktsresande. Anna Odell undersöker det mänskliga psyket i sitt konstnärskap.

 

”En dans i att vara människa”

 

NORRKÖPING ”Som en dans i att vara människa”. Konstnären Aldís E Hoff mötte Anna Odell för att ställa frågor om kollegans arbete och arbetsmetoder. Hur ser Odell på jaget, om att skapa inifrån sig själv och utifrån andra? Har hon med filmen X&Y återerövrat den mediala bilden av sig själv?

Jag möter Anna Odell för att ställa några frågor i samband med pressträffen på Cnema innan visningen av hennes nya film X&Y på Norrköpings Filmfestival. Eftersom jag själv är konstnär är det extra spännande att få höra hur hon resonerar runt sina verk. Jag har inte sett den nya filmen X&Y, den har ju inte haft premiär när vi ses, men jag läser runt på nätet för att bilda mig en uppfattning. Hennes andra verk känner jag till och vet att hon har en skarp och intelligent blick och är oerhört modig.

Anna verkar vara en timid och försiktig person som inte tycker om att prata om sig själv men använder sig själv både i konsten och i filmerna Återträffen och den nya filmen X&Y. När jag hör henne prata om projektet med X&Y tänker jag lite på en upptäcktsresande, där hon gör undersökningar i det mänskliga psyket och intresserar sig för människans existens och villkor.

 

Gränsöverskridare. Mikael Persbrandt och Anna Odell blandar i X&Y den mediala bilden av sig själva med mer verkliga bilder.

 

Vad är din syn på jaget?
”Ett jag blir till i sin omgivning och i filmen har ju jag också försökt dekonstruera våra jag. Även manligt/kvinnligt – vad det är och vad som händer när kvinnan gör som mannen har gjort i alla tider. Den manliga regissören har historiskt sett oftast satt på sin kvinnliga huvudkaraktär och det har inte varit något märkvärdigt alls. I det här fallet är det en kvinna som sätter på den manliga huvudkaraktären.

Men min erfarenhet är när man pratar om att göra någonting så blir det galnare än om man bara gör det. Att lura psykiatrin för att göra en undersökning utan att tala om det, är inte lika galet som att faktiskt tala om det: ”nu har jag lurat er för att göra ett verk”.
(medan man i andra sammanhang, till exempel ”dolda kameran”…) Ja exakt, eller som journalist. Det verkar mer accepterat i samhället att bara ljuga rakt igenom än att tala om att man har iscensatt någonting.”

I dina tidigare verk har du jobbat med iscensatt verklighet. Hur skiljer det sig ifrån att jobba inom en förutsatt ram i filmen. Hur skiljer sig arbetssätten?
”I mitt första verk Okänd kvinna blottade jag mig väldigt lite. Egentligen använde jag bara min fysik för att iscensätta något jag varit med om. Men jag berättade aldrig med något ord hur det kändes eller min upplevelse av det. Utan jag ville hela tiden gestalta den andres upplevelse.

Men i den här filmen är det väldigt mycket mera personligt för både mig och Mikael. Och också ett sätt och skydda oss där vi jobbat oerhört naket och nära varandra. För att kunna göra det och våga göra det har vi också valt att inte tala om vad som är påhitt och vad som inte är det. Fast det är egentligen fel att säga påhitt då vi både använt oss utav den offentliga bilden av oss själva och den verkliga bilden.

Skådespelarna som spelar våra alter egon har också varit med och skapat sidor av oss, eller hjälpt oss att förstå hur ”Anna” skulle bete sig i en viss situation utifrån den mediala bilden av mig som galen och gränslös konstnär eller hur ”Mikaels” mediala bild som gränslös skådespelare skulle svara på det.”

Både Anna Odell och Mikael Persbrandt har gått in i projektet med föresatsen att inte tala om vad som är verklighet och vad som är fiktion, som skydd men också för att kunna blotta sig till fullo. Hon tror inte det skulle tillföra något om folk visste exakt vad som var sant eller inte.

Ni har använt tre skådespelare var för era alter egon. Kände ni att det räckte till?
”Egentligen inte. Men allt det där handlar om pengar och sedan också att det ska vara någorlunda begripligt för publiken, att man håller ihop det lite.”

 

Uppmärksammad. Anna Odell är inte filmare i traditionell mening även om hon använder filmen som sitt verktyg i sitt konstnärskap. Hon har lyckats nå en stor publik, inte minst med Guldbaggevinnande debutfilmen Återträffen (2013).

 

Du är konstnär och du verkar inom filmmediet med dess restriktioner. Känner du skillnad på hur du blir mottagen när du verkar inom filmmediet jämfört med när du gjorde Okänd kvinna?
”Det är jättesvårt och svara på. Mitt konstverk Okänd kvinna nådde ju en ovanligt bred publik. Så när det gäller publiken så känns det svårt att veta.”

Att jobba gränslöst på det här sättet, spårade det ut någon gång?
”Egentligen är ju allt välkommet, eftersom det ju säger något om det jag jobbar med. Så jag styr lika mycket som jag styrs av det som händer i processen.”

Hur skulle du själv beskriva filmen och processen med den?
”Vi har jobbat ganska utspritt och länge, sedan julen för två år sedan då jag pausade ett annat filmprojekt jag jobbade med, för att jobba med den här filmen.

Jag ville ha en riktig alfahanne och visste att jag ville ha med Mikael Persbrandt. När jag träffade Mikael så hade inte jag något färdigt manus, utan då var det en idé. När vi spelade in filmen hade vi färdigt manus, då vi gjort researchfilmningar innan som vi använde som underlag för manuset.

Jag skulle säga att det är en lekfull, humoristiskt berättelse om att vara man och kvinna, konstnär och skådespelare och en lek med bilderna som finns av oss idag i det offentliga. Att röra sig mellan kaos, förvirring, humor, sorg och glädje.”

Har du återerövrat den mediala bilden av dig själv?
”Nej det har jag inte, eller då har jag möjligtvis tagit tillbaka det som först skapades eftersom jag gått in och lekt med den ’gränslösa konstnären’ som var den mediala bild som skapades först, så på sätt och vis.”

Berätta mer om processen att jobba med Återträffen och den nya filmen X&Y. Skiljer det sig åt mycket?
”Den här filmen har mer utrymme för humor och lekfullhet då jag både använder andras bilder av oss och våra egna. I Återträffen var jag ute efter att försöka skildra verkliga personer från olika platser i hierarkin i en grupp.

Då utgick jag ifrån min gamla klass som jag ju förstod och hoppades även skulle vara allmängiltigt för andra grupper. Och där ville jag verkligen försöka skildra, så sanningsenligt som jag kunde, varje persons berättelse i den andra delen av filmen.

Den här, X&Y, är ju mera som en dans i att vara människa, både i våra egna och i andras bilder.”

© Text: Aldís E Hoff

© Foto: Aldís E Hoff och TriArt film

CNEMA Norrköping

22–25 november 2018
Norrköpings filmfestival

22/11
18.30 Invigning: X&Y av Anna Odell.

LÄNKAR
Anna Odell Wikipedia X&Y
Norrköpings Filmfestival/ Filmföreningen Flimmer hemsida Facebook program
Cnema hemsida Facebook
Filmfestivalen vill nå nya publikgrupper reportage Kultursidan.nu 19/11 2018
Under huden på konstnären Aldís Ellerstdóttir Hoff reportage Kultursidan.nu 12/3 2013
Två berättelser om frihet på Kronan reportage Kultursidan.nu 3/2 2012