Observera ordningen. Melker Garay sammanför Målningar och texter i bokform.

 

Måleriet är i snabbare rörelse

 

RECENSION/ NORRKÖPING Målningar och texter. Melker Garay blandar och ger av sina två sidor, författarens och konstnärens. Åter söker och begrundar han de existentiella frågorna, liv, död, frihet i såväl text som måleri. Men måleriet är i snabbare rörelse. Kanske som en drake.

Orden tjänar Melker Garay väl. Melker Garay tjänar i sin tur tanken, omvandlar den till ord, till text. Det är de existentiella frågorna han vill dryfta, vad det är att vara människa, det som egentligen aldrig kan fångas in. Han har prövat aforismens form, klätt döden i romanens dräkt. Som bäst finner jag de korta prosastycken där människors rädslor och tillkortakommanden slipats omsorgsfullt.  I sämsta fall med en moraliserande ton, i bästa fall medkänsla. Kortformen har blivit hans signum.

Min favoritbok är Råttan, utgiven 2013, den första vi recenserade. Det har kommit fler både före och efter.

 

Lyssnare. Melker Garay tycker om att prata och resonera.

 

För ett antal år sedan började författaren Melker Garay måla. Den ordlösa leken med färg och materia öppnade nya vägar för ett rastlöst intellekt. Eller rättare, intellektet kunde vila medan skönanden försjönk i leken. Om än beläst i konsthistoria måste han gå sin egen väg. Börja från sin början.

Med tiden blev leken ett bredare sidospår. Melker Garay har ställt ut flitigt sedan första samarbetet med Galleri Kameleont 2016. Norrköping, Linköping, Stockholm, Moskva, Rom, London har sett ett måleri i snabb förändring.

I Målningar och texter – observera ordningsföljden – möter målaren Melker Garay författaren Melker Garay. Ett samtal i oregelbunden rytm, välhängt kan man säga. Bidragen hämtas från de senaste åren, dock utan angivande av årtal. Boken är utgiven på Norlén & Slottner förlag, som han hållit sig till så länge jag känner till, inte på Opulens, det förlag han driver med mecenatkraft.

Text och bilder korresponderar löst med varandra, allt tydligare sprungna ur samma kraft. Texterna diskuterar varat ur en rad aspekter, lånar gärna fabelns form. En av (flera fågel-)texter har titeln ”Fågel Fenix” och sörjer dess ändlösa existens.

Och när han återuppstått ställer han sig frågan som han ställt sig sedan urminnes tider. Om det inte finns en mening, hur ska jag då kunna stå ut med min ändlösa existens? Den existens som jag har blivit påtvingad. För inte har jag valt ett liv i evighet. Om detta är ett straff, vem har i sådana fall utdömt detta straff att aldrig kunna bli fri från livet?
Ur Fågel Fenix

 

Draken.

 

Draken, slingrande gul mot svart botten, samspelar med men är nog inte den pappersdrake Melker Garay skriver om för att fundera över begrepp som frihet konstra glädjen i relationen mellan drake och pojke.

Kanske att i några fall en målning föranlett en text. ”Stambron” begrundar att en avgrund besegrats av en nyfälld trädstam. Men så måste inte bilden Stambron med linjallång form framför mot brandröd bakgrunden tolkas. Varken text eller bild illustrerar varandra, därtill låter sig Melkers måleri inte lånas, kanske inte heller hans skrivande. Inspiration är nog det rätta ordet, eller ännu hellre att de två konstarterna kommer ur samma sinne.

Sedan 2014, då han signerade sin första, titellösa, målning – blåtonade fläckar mot vit ruggad botten – har Melker Garays måleri fortsatt att utvecklas. Det ruggade var i stort sett borta i första utställningen på Galleri Kameleont. Då var tjocka och glänsande akrylfärger i rena kulörer mot slät monokrom botten förhärskande. Ibland enkelt och elegant, i boken sveper det svarta Timglaset och några liknande dansanta mot röd botten.

I en av Melkers favoriter, Flugan, lyser rött, gult, vitt i det intensiva svarta mot lite dovare rött. Rentav så att det svarta stänkt iväg åt alla håll.

 

Sagofåglar.

 

Fler och fler färger, fortsatt rena, har sedan dess rört sig i allt tätare intensitet – ordet hastighet kommer för mig – medan den monokroma bakgrunden först nyanserats svagt. En skön dramatik i Rovfågelns förfall. Ibland har motivet till synes uppstått ur eller smält samman med bakgrunden. Många av dessa fragmentariska kompositioner blir till fåglar, en målad blick och förvandlingen är tvärsäker.

Inne på tredje året efter utställningsdebuten är de lysande, rena färgerna ett minne – motiv och bakgrund ett kaotiskt färgrike, som i Sagofåglar. Men dynamiskt. Oerhört dynamiskt. Och fortfarande med relieftjockt motiv (pastost har nog aldrig varit rätt uttryck för Garays flödande måleri).

Melker Garays måleri har flugit längre än hans skrivande under de senaste åren. Det låter sig fångas lika lite som svaret på frågan ”Att vara människa”, om han än gör ett försök som han från början vet är fåfängt. Vad bryr sig fåglar om det?

Så kan det gå när man ger sig hän.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

TEXT/BILD-BOK

Målningar och texter
Melker Garay
Norlén & Slottner förlag 2018

LÄNKAR
Melker Garay hemsida/författare hemsida/konstnär Facebook
Norlén & Slottner förlag hemsida

Melker Garay Oberoende kulturfrämjare reportage Kultursidan.nu 28/11 2017
Kinski och döden berörde i nypremiär recension Kultursidan.nu 18/11 2017
Melker Garay brottas med Gud och moral recension Kultursidan.nu 9/10 2016
Färgsprakande Monokrom på Kameleont reportage Kultursidan.nu 14/9 2016
Melker Garay lodar djupen i Råttan recension Kultursidan.nu 3/1 2014