En annan verklighet. ”Jag har tillgång till egna bilder. Sedan kan det ta lång tid innan jag målar dem.” Klas Isakssons målade visionen av riddarnas jakt på mumintrollen, särskilt tyckte han om att hitta hur han skulle måla ljuset.
”Pengar är tid, tid att göra saker”
NORRKÖPING Bild – film – musik. Klas Isaksson är 2018 års mottagare av Norrköpings kommuns stipendium till Moa Martinsons minne. Stipendiesumman, 140.927 kronor, ska räcka till en rad olika projekt. Samtliga kretsar kring vad medvetandet är.
– Du vill alltid uppträda i folks vardagsrum! Närheten där publiken kan se varje grepp, hur sladdarna är kopplade.
Från Klas Isakssons studio är det två steg till vardagsrummet, skivbolaget Evigheten lokal på Butängen. Med bar, soffhäng och högtalare – som gjort för technofesternas minimalistiska tongångar till dunkande rytm med ljusets strålar som färgar röken. Artisterna som är så nära publiken att de blir en enhet.
Evigheten. En miljö som inte måste byggas och rivas under några timmar, som till Den svenska björnstammens spelningar, utan alltid finns och bara behöver finjusteras inför olika evenemang.
Det är måndag förmiddag och tyst i vardagsrummet. Klas Isaksson dricker kaffe och jag tittar på affischerna för Papegojan & Evigheten.
– När vi är här är det Evigheten, när vi spelar på andra ställen är det Papegojan.
Aha! En självklarhet för alla i Norrköping med omnejd (från Småland till Katrineholm) som gillar house. Hos mig, som bara noterat FB-evenemangen då och då, trillar poletten ner.
Klas Isaksson är 2018 års mottagare av Norrköpings kommuns stipendium till Moa Martinsons minne. Jag känner honom som konstnär och förstås som medlem i Den svenska björnstammen. Alltså bild och musik.
Men så har han nyligen också fått pengar till ett filmprojekt från Film i Öst, 10.000 kronor.
Alltså bild – musik – film. Det visar på en intressebredd (nej, jag tröttar inte ut honom med att fråga om den gången björnstammarna byggde en zeppelinare).
Ett samtal med Klas Isaksson blir bredare än så. Under ett två timmars skrapande på ytan talar vi om basekonomi, stipendiet, sömnparalys, medvetandet, utbildning, serieromanen Evig lycka, tonårens kreativa möten i enkla miljöer, Norrköpings byggboom (”Jag tror vi håller på att bygga bort de här miljöerna”), ljusdesign, techno, musikscener, konstnärliga uttrycksformer, Jung, producentrollen, kunskapssug (bygge, ljus, ”ljud är sjukt stort”), bygga/riva, vardagsrum.
Och om verkligheten kontra internet – ”Evigheten finns inte på internet”. Om det digitala, som är så praktiskt som verktyg men flyktigt med nästa uppgradering, kontra det analoga – ”En vinylskiva kan vara sliten men den finns kvar”.
Basekonomin kommer från Den svenska björnstammens spelningar, skivor, scenografi. Det jobbet går i perioder som utslaget blir halvtid. Resterande tiden gör Klas Isaksson annat. Han spelar med andra, driver Evigheten ihop med andra, gör filmprojektet med andra. Inte något som gör honom rik, men livet blir roligare så. Han lär sig ständigt nya saker (vilket är en stark drivkraft).
De egna projekten görs lite vid sidan om, på fritiden, om nu en kreativ person utan fasta arbetstider har någon fritid.
– Jag jobbar med alla grejerna parallellt. En dag gör jag en sak, nästa dag en annan.
Kult. Filmkameran som sparar på band ger tillgång till barndomens speciella filmkvalitet. Klas Isakssons bild- och ljudapparater täcker 1980- och 1990-talet.
– Jag har alltid tänkt att pengar är tid, tid att göra saker. Jag sökte Moa Martinsonstipendiet för att göra saker i mitt eget namn, att inte behöva gå ner på nollbudgetnivå. Min ambition är att få pengarna att räcka så länge som möjligt.
140.927 kronor, en krona per invånare i Norrköpings kommun 2018, ger en grund att stå på. Så nu i vinter och vår planerar Klas Isaksson för konstutställning, att ge ut egen musik och så filmen.
Filmen görs visserligen ihop med andra men Klas står för berättande, konstnärligt foto och filmmusik.
– De andra har sina ingångar, som kostym och skådespel. Alla får göra sin grej. Vi skissar på det som en serie.
– När man jobbar som konstnär tränar man upp vissa perspektiv, förklarar Klas Isaksson vars skapande hela tiden tar sig olika uttrycksformer.
Måleriet, som han kanske visat minst av allt, är så viktigt att han möblerat om i studion för att ge det utrymme. Det mesta han gör, inte bara måleriet, berör intresset för det mänskliga medvetandet som har sin startpunkten i en stark synupplevelse, en vision. Den första:
– Jag såg mumintrollen komma stormande mot mig, jagade av riddare.
– Jag hade ingen relation till vare sig mumintroll eller riddare. Hur kunde min hjärna hitta på det?
Visionen var ingången till hans sömnparalys. Ibland upplever han drömmar fast han är vaken, på ett sätt som gör att de tycks vara verklighet. Det är något som drabbar och drabbat människor i alla tider och kulturer, och ordet drabbar är valt eftersom det ofta kan vara obehagliga upplevelser. En urgammal bild är Maran som försöker kväva den som oftast befinner sig mellan dröm och vakenhet, när hjärnan är i vila.
Klas Isaksson har lärt sig mycket om sömnparalys. Han har förstås läst Jung – ”Jung är rolig, jag tror att det är så han också hittade det. Men det är inte hans arketyper utan allas våra arketyper” – och funderat vidare kring medvetandet. En person kan uppleva verkligheten på ett annat sätt än en annan.
Han nämner även house/technons sökande efter transcendentala tillstånd, ett annat medvetande.
Vinyl. Inte bara nostalgi utan också påtaglig och fungerande verklighet. Den snabba digitala utvecklingen gör egentligen fungerande prylar oanvändbara.
Nu ska allt ut. Filmen, eller åtminstone den första i den planerade i serien, ska bli verklighet. Musikalbumet ska ges ut i Klas Isakssons eget namn. Där det nästan bara är skivomslaget som återstår.
– De som lyssnar på techno hör att jag kommer från popens harmonier, kommenterar Klas.
De stora målningarna som hänger på väggarna och står på golvet ska ställas ut. Det handlar nu om urval och att finna eller skapa bilden som knyter ihop.
– I stället för att gå till ett galleri så går jag direkt till en fastighetsägare, säger Klas Isaksson som alltid gått den vägen för att hitta källare och vardagsrum.
– I många år har jag bara skapat. Nu har jag ingången att jag kan presentera det.
© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
RÅDHUSET Norrköping
16 januari 2019
Norrköpings kommuns kulturstipendium till Moa Martinsons minne
Klas Isaksson, konstnär
Stipendiesumma: 140.927 kronorNorrköpings kommuns kulturstipendium à 40.000 kronor
Carl Melin, musikproducentUtdelas av Kultur- och fritidsnämnden
LÄNKAR
Klas Isaksson Evig lycka/Galago
Klas Isakssons lågmälda lycka berör recension Kultursidan.nu 4/1 2015