Crescendo. Från mjuk start till fullt ös med basisten Hans Andersson och Viktoria Tolstoy, som inledde musikföreningen Crescendos jubileumsår.

Personlig prägel och oanade höjder

RECENSION /NORRKÖPING Utsålt. Så stod det vid entrén till Crescendo när Viktoria Tolstoy och Claes Crona Trio skulle ha spelning under onsdagskvällen. Och 40-talisterna var i majoritet bland den fängslade publiken när jazzklassiker tolkades med klart personlig prägel.

– Det är så svårt att sitta still när de spelar så bra, säger en man i en kö under pausen, efter spelningens första halva.
– Det är väl nackdelen med en sittande konsert, säger jag.
– Jag gick precis i pension, men jag känner mig ung här, säger mannen.
– 40-talisterna dominerar, flikar en kvinna in med ett leende.
– Man kan undra varför det inte är fler unga här, filosoferar mannen. Är det att vi äldre faktiskt är fler eller är det kanske priset?

Piano. Claes Crona Trio är ett uppskattat namn inom den nutida jazzen.



Jag, recensenten som står mellan de två Viktoria Tolstoy/Claes Crona Trio-fansen, kan bara ha varit fyra år ung när Viktoria Tolstoy stod på Crescendos scen för första gången. Det var 23 år sedan, berättar hon nämligen själv. Och publiken minns troget när hon hade sonen Nisse med sig och lät honom trumma för dem som liten fyraåring. Nu är han 10 år, men ikväll är det bara pappan som trummar.

– Den här unge mannen känner jag väldigt väl. Vi är nämligen gifta och har spelat ihop sen 1994, säger Viktoria Tolstoy när hon presenterar trummisen Rasmus Kihlberg.

– Mattias Svensson som skulle ha spelat bas är sjuk, så Hans Andersson är ersättare. Men vi har spelat lika mycket ihop, försäkrar sångerskan.

– Och bakom pianot har vi hela anledningen till att vi kommit hit, den underbara Claes Crona.


För mig är de nya allihop, trots att de är veteraner i musikvärlden. Jag har väl inte gillat jazz tillräckligt länge, och skulle säkert ha missat att de ens kom till stan om jag inte aktivt hållit koll.

Eller där drog jag kanske till med en halv lögn – jag kände för jazz redan som barn, men jag kände ingen annan som gjorde det i Hageby där jag växte upp. Så jag antar att jag måste ha fått förkärleken från typ Aristocats (Disneyfilmen från 1970, med nypremiär bland annat 1994). Sen upptäckte jag den amerikanska sångerskan Melody Gardot i 17-årsåldern och började intressera mig mer för gamla godingar som bland andra Billie Holiday, Ella Fitzgerald och Peggy Lee.

Da capo. Viktoria Tolstoy stod på Crescendos scen första gången 1999.

Och när jag hör Viktoria Tolstoy ta sina första toner i Come Rain or Come Shine förstår jag snabbt att detta är vokaljazz i min smak. Crescendo, musiktermen alltså, är ett ord som står i centrum spelningen igenom, då låtar ofta börjar försiktigt med ett eller ett par instrument – som sedan stegrar in i en vild sällskaplig dans med hela bandet.

Utmärkande för Tolstoys sång är att den överraskar, som när hon i slutet av The Nearness of You plötsligt tar till sitt ljusa, höga register och når oanade höjder. De kända sångerna känns igen, men låter ändå på sätt och vis nya så som de tolkas.

Rasmus Kihlberg, trummor

I How Deep Is The Ocean (How High Is The Sky) är det Rasmus Kihlberg som får glänsa och extranumret It Don’t Mean A Thing If It Ain’t Got That Swing lämnar oss med precis rätt energi, oavsett ålder.

© Text: Melinda Reyes Hiltunen
© Foto: Human Golmohammadi

CRESCENDO Norrköping

Vinter – vår 2019 kl 19.30
Konserter

JANUARI

23 januari 2019
Viktoria Tolstoy med Claes Crona Trio

Viktoria Tolstoy, sång
Claes Crona, piano
Hans Andersson, bas
Rasmus Kihlberg, trummor

30/1 Tribute to Steps Ahead

FEBRUARI
6/2 Mönsterås Blues Band
13/2 Lena Willemark
20/2 Bernt Rosengren Q ”Plays Standards, Originals, Ballads & More…”
27/2 Pierre Swärd Organ Jazz’n Soul Group

MARS
6/3 Spicy Advice Ragtime Band
27/3 Amanda Ginsburg – Vill du fly med mig från vardan?

APRIL
3/4 Stockholm Swing All Stars
24/4 Systrarna

LÄNKAR
Crescendo hemsida Facebook
Crescendo firar 60 år hela året reportage Kultursidan.nu 17/1 2019