Förhöjning. Ljud och ljus i skön förening när Trummor & Orgel intog Arbis scen i fredags.

En smått transartad kväll (igen)

RECENSION/NORRKÖPING Odelbart med förskjutning. När Trummor & Orgel återvänder till Norrköping två album senare har elektronisk dansmusik alltmer ersatt jazzen som influenser. Transcendental stämning uppstår.

Allt är som vanligt. Kan ni inte läsa min recension från 2014, så slipper jag skriva en ny? Trummor, orgel (en smula synth) och en rund diabildsvisning. Hur mycket kan man variera det konceptet?

Nej, nu var jag orättvis. Sedan dess har bröderna Staffan och Anders Ljunggren gjort sina två bästa alster. 2015 kom EPn ”Hopes and Dreams” (förstärkt med Stockholm strings) och i fjol kom fullängdaren ”Indivisibility”. Ordet betyder odelbarhet och passar brödraparet bra.

Elektronisk dansmusik har alltmer ersatt jazzen som influenser. Och pop. Snarare modern pop än bossa nova från 1960-talet, tack och lov. Nu känns det som de har kastat av sig oket av influenser från de två coola katterna som spelade på Klubb Filips 1967-68. Jag ska inte ens nämna deras namn, för det har tjatats nog om den saken.

Och en kväll på Arbis ska inte jämföras med en gratiskonsert på Saliga Munken. Hur trevligt det än var så innebar det trängsel vid baren, klibbiga skosulor och en till större delen stående publik. Vi hoppar till nutid och får en sittande publik med tända ljus på borden och inte lika mycket utspilld öl.

Trummar mot månen. Staffan Ljunggren slår bandets första namnhalva. Anders Ljunggren tangerar resten.

Men den transartade känslan infinner sig igen. Nu tangerar vi nästan seans. Bildvisningen återanvänder gamla effekter från diabilder med socker och jäst som var det häftigaste som fanns 1967. Men datorn har givetvis gjort sitt intåg sen dess, och vi får modernare effekter och filmer. Det är lätt att bli som hypnotiserad av den runda bilden. Fast ibland blir det väl hetsigt, och magin bryts.

Det är lite modernare än sist, alltså. Men fortfarande är det en 250-kilos Hammondorgel från 1962 och ett trumset från 1965 som gäller. (Samt ett par hekto synth.) Den sittande publiken ger en känsla av jazzklubb, trots allt.

Det är svårt att peka på vad som är bäst när allt är instrumentalt och lite flyter i varandra. Men Metropolis, från nya skivan, som inleder konserten skapar en fin stämning att bygga vidare på. Imaginary friends och Slippery (också nya) är också höjdpunkter. Portobello (från 2013) är även den fin, och får väl sägas representera det 1960-talsromantiska. Men konserten är en enhet, och vi hamnar alla i transcendental stämning. (Aoum.)

© Text och foto: Michael Strandhed

PS! Orgelälskare rekommenderas även konserten med Anna von Hausswolff den 16/2 på Arbis.

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

ARBIS BAR & SALONGER Norrköping

25 januari 2019
Trummor & Orgel

Staffan Ljunggren (trummor) och Anders Ljunggren (orgel)

LÄNKAR
Trummor & Orgel hemsida Facebook
Arbis Bar & Salonger hemsida Facebook  FB-evenemang
Trummor & Orgel på Saliga munken recension Kultursidan.nu 25/4 2014