Skapelse. Dr Frank N Furter har i sitt laboratorium framavlat ett nytt liv, jättebabyn Rocky. I rollerna Camilio Ge Bresky och Viktor Björkberg tillsammans med övriga ensemblen.

 

Förför och berör – ända till slutet

 

RECENSION/ NORRKÖPING Ljuset i mörkret. Richard O’Briens legendariska Rocky Horror Show från 1973 kliver in i 2019 års förklädnad på ett briljant och knivskarpt sätt. Nils Polettis regi och Janne Tavares översättning sitter som en smäck.

När en berättelse blivit tidlös och kultförklarad så är det för att den kan säga mänskligheten något här och nu. Rocky Horror Show har olika lager och djup i sin mentalitet, det är frigörelse och begränsningar på en och samma gång. 2019 års uppsättning gör det med sin egen twist och med en humor som är storslagen utan att bli pinsam.

Originalets grundbudskap handlar om att vara sann mot sig själv, även om det bryter normer. Det är sexuella anspelningar, skräckgenrer och de undergivna, som böjer sig för andras styrka och begär. Här finns också sökandet efter själens gnista, det ljus som kan inspirera.

Östgötateaterns ensemble lyser starkt. Dess renommé om att alltid göra bra musikaluppsättningar bekräftas med denna show. Det är bara att njuta.

 

Förhärligad. Sara Östberg Diakité (skymd), Camilo Ge Bresky, David Sigfridsson, Elin Skarin och Viktor Björkberg.

 

Camilio Ge Bresky är suverän i sin tolkning av Frank n Furter. Redan i öppningsnumret och genom hela showen ser jag mycket av Till Lindemann, Rammsteins sångare och frontfigur, i honom. Båda utmanar de gränser, antingen så köper man älskvärt deras scenpersonas eller ställer sig i lägret av icke-gillande.

Det är en sann uppvisning av nonkonformitet. Det är primadonna och diva ut i fingerspetsarna utan att förlöjliga det. Hans röst är en sådan som framkallar gåshud och jag låter mig förföras och dras in i hans aura.

William Wahlstedt är som berättaren en viktig karaktär som leder oss genom förvandlingen från vardagens norm in i dekadensen. Hela ensemblen är knivskarp och deras olika scenpersonligheter blir till en brusande harmoni.

Musiken tar oss med igenom alla sinnesstämningar. Det händer hela tiden mycket på scenen, vi i publiken bjuds in till interaktion istället för att bara beskåda det som händer på scenen, något som alltid Rocky Horror Show varit känd för.

David Sigfridsson och Elin Skarin lyser i rollerna som Tommy och Annika. Från att vara de som stått för normen förvandlas deras personligheter under showens gång. I nattens mörker går de över gränser, vågar bejaka de inre drivkrafterna.

 

Slottsbygge. Inget är statiskt i Rocky Horror Show, även scenografin bjuder på överraskningar.

 

Föreställningen har flera djup. Skrapar man på lagren får vi referenser till mycket av det som händer i dagens samhälle: miljö, vetenskap, migration, rasism. Ensemblens mångfald av karaktärer väcker olika frågor, styrkor och svagheter ställs mot varandra. Det är som om allas liv är i olika delar, ljus och mörker, djup och dalar som vi alla har. Ingen är felfri eller perfekt.

Det handlar om att i våga bejaka sitt innersta, att våga ge upp drömmen för att istället bli den och leva ut den. Men också förstå att med tiden förändras en del, medan andra behöver tryggheten i att se normen och underkasta sig den.

Genom hela föreställningen ställs personligheter och stereotyper mot varandra. Rocky Horror Show står för att se alla dessa kulturkrockar, subkulturer och olikheter. Utan brotten mot normerna skulle vårt samhälle stå stilla, utvecklingen upphöra.

En replik i föreställningen är: ”Livet är en illusion och verkligheten är ett fragment”. Om man bara spelar en roll, blir allt en illusion där fragmenten till slut splittrar ytan.

 

Rock’n’Roll. Eddie, offer för tidigare experiment, gestaltas av Krister Kern som visar sig ha en riktigt bra sångröst.

 

Men föreställningen visar också på att vi ibland måste säga stopp, när vi inte längre kan tänja på våra gränser. Här kommer också grupptryckets handlingskedja in, när någon bryter normen så måste den som dirigerar gruppen falla. Det kan appliceras på mycket i samhälle, arbetsliv och privatliv. Vi måste alla ställa oss frågan vem vi tillåter att dirigera oss, när vi ska säga stopp eller bara flyta med.

En bra föreställning ska väcka frågor och tankar. Det gör verkligen Östgötateatern i denna uppsättning som förför och berör på olika djup och lager. Premiärpubliken, i olika ålder och livsstilar, jublar genom hela showen och när det är slut blir det stående ovationer.

© Text: Christina Wernersson
© Pressfoto: Markus Gårder för Östgötateatern

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

STORA TEATERN Norrköping

2 februari – 9 mars 2019

STORA TEATERN Linköping

29 mars – 12 maj 2019

Rocky Horror Show
Musikal
Manus: Richard O’Brien
Musikarrangemang: Richard Hartley
och Simon Beck
Översättning: Janne Tavares och Nils Poletti
Regi: Nils Poletti
Idé och koncept: Ramaj
Scenografi och ljusdesign: Markus Granqvist
Kostymdesign: Lena Lindgren
Koreografi: Karl Dyall
Musikaliskt ansvarig och ljuddesign: Janne Tavares
Mask- och perukdesign: Anna Andersson

MUSIKER
Charlie Malmberg: Kapellmästare, saxofon och synt
Fredrik Ingå/Matilda Senewiratne: Piano och synt
Anton Forsberg: Elgitarr och trumpet
Johan Mörk: Elbas och syntbas
Julia Schabbauer: Trumset och trumpad

MEDVERKANDE
Camilo Ge Bresky
Elin Skarin
David Sigfridsson
Andreas Österberg
Shirin Golchin
Sven Angleflod
Krister Kern
Viktor Björkberg
William Wahlstedt
Sara Östberg Diakité
Jeff Lindström
Karin Oscarsson

PROGRAMKVÄLLAR

NORRKÖPING

20/2 17.30 Café Gycklaren, Stora teatern
Frank and Further
Pontus Plantin – Sveriges förste Dr Frank n Furter
Nils Poletti, regissör
Moderator: Tiina Rosenberg, professor i teater- och genusvetenskap

Franks After Party/ Efterfest: 15/2, 22/2 & 1/3 kl 22.00 Café Gycklaren, Stora teatern

LINKÖPING

17/4 17.30 Övre Foajén, Stora teatern
Frank and Further
Pontus Plantin – Sveriges förste Dr Frank n Furter
Nils Poletti, regissör
Moderator:

8/5 17.30 Övre Foajén, Stora teatern
Maximalistisk estetik … eller att göra en Ramaj
Produktionsgruppen Ramaj  – regissören Nils Poletti, kostymdesignern Lena Lindgren och scenografen och ljusdesignern Markus Granqvist

Franks After Party/ Efterfest:5/4, 26/4 & 10/5 kl 22.00 Övre Foajén, Stora teatern

ÖSTGÖTATEATERN

Spelåret 2018–2019

STORA TEATERN – STORA SCENEN

Epifónima

Cirkus Cirkör

Norrköping 7–16 september 2018
Linköping 24 maj–2 juni 2019

I väntan på Godot
av Samuel Becket

Linköping 21 september–1 november
Norrköping 24 november–15 december

Lupinerna
av Monica Wilderoth

Norrköping 13 oktober–3 november
Linköping 16 november–21 december

Galleri 6
av Paula McManus

Linköping 25 januari–2 mars 2019
Norrköping 30 mars–28 april 2019

Rocky Horror Show
Glamrock/skräckmusikal

Norrköping 2 februari – 3 mars 2019
Linköping 29 mars – 18 maj 2019

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida Facebook
Rocky Horror förförde Nils Poletti reportage Kultursidan.nu 29/1 2019
Väl värd väntan på Öhlunds Godot recension Kultursidan.nu 29/11 2018
Samtal i väntan på Godots nypremiär reportage Kultursidan.nu 21/11 2018
Jonis musik gjorde Gycklaren större recension Kultursidan.nu 11/11 2018
De gifta på Eiffeltornet vågat spektakel recension Kultursidan.nu 30/10 2018
Happening med De gifta på Eiffeltornet reportage Kultursidan.nu 26/10 2018
Lupinerna höjer tystade kvinnors röster recension Kultursidan.nu 16/10 2018
Urpremiär för Östgötateatern Lupinerna reportage Kultursidan.nu 12/10 2018
Medryckande blått piano i Gycklaren recension Kultursidan.nu 4/10 2018
Det blå pianot spelar upp för en ny värld reportage Kultursidan.nu 24/9 2018
Epifónima lyfter kvinnligheten högt recension Kultursidan.nu 11/9 2018
Nils Poletti: Bra teater lockar publiken reportage Kultursidan.nu 5/8 2018