Leka ekorre, Leka spindel. Spela apa. Jeanette Wåhlstrands lekfulla barn på Galleri Sander/NP33. Fem konstnärer ställer ut i februari.

 

Fem starka berättare

 

RECENSION/ NORRKÖPING Fem berättare. Madeleine Pyks lätta hand transformerar. Camilla Pyk prövar. Jeanette Wåhlstrand fångar känslors mångfald i keramik. Elisabeth Zeilon går före i feministiskt fotografi. Margot Luf målar med bronsskulptur.

Galleri Sander/NP33 presenterar fem utställare under februari. Bottenvåningen är fylld av måleri, grafik, skulpturer i keramik och brons samt fotografi. Madeleine Pyk och Camilla Pyk var här hösten 2014. Nu är de tillbaka – i bästa sällskap.

 

Pojken och kajan av Jeanette Wåhlstrand.

 

Jeanette Wåhlstrand

 

Längst in i svarta galleriet bor Jeanette Wåhlstrands många barn i keramik. En Flickarme, små byster av flickhuvuden, inte en den andra lik. Visst har alla pippilottor, hårtofsar, men ansiktsuttrycken skiljer sig åt.

Det är en rikedom av mänskliga uttryck! Nyfikenhet, glädje, missnöje, undran, osäkerhet, ilska – allt utom tillgjordhet, eller viljan att behaga.

Flickan med pippilottor återkommer i galleriet. Jeanette Wåhlstrand går vidare i fantasin och fördjupar när hennes barnhuvuden tillförs växter, tankebubblor, fåglar. Är det en klok korp – nejvisst, det är Pojken och kajan. För att inte tala om Svanföreställnng – skrik, bråket mellan barnet och de tre svanarna som tycks växa fram ur hennes huvud som får mig att tänka på sagorna om unga kvinnor som ikläder sig ”svanhamn”.

Några skulpturer har fångat ett barn i leken. Stolthet och glädje. Alldeles underbara.

 

Hjortuggla av Madeleine Pyk.

 

Madeleine Pyk

 

Madeleine Pyks lätta handlag transformerar världen till en rikedom kompositioner, ibland sprängfyllda, ibland luftiga. Bildspråket är naivt men mer skissartat än naivisternas vanliga noggrannhet. Hus, människor, hundar, tigrar förekommer ofta i bilderna.

I sin utställning på Galleri Sander visar hon både den färgglada värld hon ofta förknippas med och mer återhållsamt måleri. Där är resor, som Resan till Helsinki med Finlandsbåt, dragspelare och hus med lökkupoler.

Men här är också något jag tolkar som minnesbilder från uppväxten. En återkommande figur är kvinnan med vida tvådelade kjolar (”jag”?) med getter vid sin sida.

 

Utan titel av Camilla Pyk.

 

Camilla Pyk

 

Camilla Pyk ställer åter ut jämsides med sin faster Madeleine Pyk. Hon är också oftast en berättare och har uppenbarligen inspirerats av det icke-realistiska återgivandet och använder sig av djur, gärna en snytkäftad hund (men som faktiskt är närmare besläktad med Ulf Lundkvists).

Men där Madeleine skickligt behärskar sin konstart söker sig Camilla Pyk vidare i måleriet. Den grovt tecknade hunden prövas med kraftiga konturer och utan, blir form och färg.

En mer geometrisk komposition, inte olik ett textilt tygmönster, förvandlas till en samhällskommentar när ”fina damen” går förbi gatumusikanten i gathörnet. Men deras hundar hälsar glatt på varandra! Figurerna är bara små streckgubbar i helheten.

Mest speciell är kanske en stor målning med glitteryta som hindrar ögat från att riktigt få syn på den.

 

Kleines stabile av Margot Luf.

 

Margot Luf

 

Tyska konstnären Margot Luf målar på brons. Skulptören ger sig i kast med material från träsnitt och papper till keramik. Här på NP33 är det som sagt brons – och hon tar sig till att måla på det glänsande materialet.

Som för att ”smutsa” ner det? Göra det till ett material bland andra?

Kanske är det andra idéer som driver Margot Luf. Vi vet ju att redan de gamla grekerna, inspirerade från äldre kulturer, målade sina stenskulpturer.

Ibland måste jag se förbi färgen får att finna formen. Formerna är ofta lekfulla, provar balans och djup. Någon påminner om cirkus, någon om flygande insekter, en tredje om ett vetenskapligt instrument.

När färgerna kommer till får jag känslan av måleri. Som om den tvådimensionella duken inte är nog. Motiven kräver sin fysiska gestalt.

 

Venus rygg och Venus ansikte av Elisabeth Zeilon.

 

Elisabeth Zeilon

 

Fotografen Elisabeth Zeilon intar det glasinramade galleriet med sina små och stora bilder. Jag ser ett feministiskt fotografi med djup, som i bilden med kvinnan som går rakt ut i havet, det väldiga krusar sig i röda blänk.

Venus rygg respektive Venus ansikte i svartvitt. Men vilken Venus, är det en människa eller en staty, som delvis tycks lösas upp mot grenar. Dubbelkopiering eller speglingar?

Överlag är Elisabeth Zeilon en konstnär som behärskar teknikerna, tar dem i anspråk för att ge sina idéer gestalt och skapa stämningar, gåtfulla, för åskådaren att själv berätta.

Fotografi med denna kvalitet och omfattning ses annars enbart under fotografiska dagarna Spegla i Norrköping. Missa inte.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin


BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

GALLERI SANDER / NP33 Norrköping

Vinter–vår 2019
Utställningar

2–20 februari
Jeanette Wåhlstrand skulptur/keramik
Madeleine Pyk målningar, grafik
Camilla Pyk målningar, grafik
Margot Luf skulptur/brons
Elisabeth Zeilon fotografi

23 februari–16 mars
Helena Adelmann foto
Caroline Creutzer skulptur

6–27 april
Pontus Carle målningar
Lambert Werner målningar
Solveig Herrström foto
Peter Wendell foto

4 maj–1 juni
Mats Stammarnäs målningar

LÄNKAR
Jeanette Wåhlstrand hemsida
Madeleine Pyk Wikipedia
Camilla Pyk hemsida
Margot Luf hemsida
Elisabeth Zeilon hemsida
Galleri Sander/NP33 hemsida Facebook
Två gånger Pyk på NP33 recension Kultursidan.nu 23/10 2014