Glas och grafik. Sista helgen för utställningen med Lena Lundström och Agneta Östlund på Galleri Kronan.

 

Klockan klämtar för glas och grafik

 

NORRKÖPING Det är bra när en utställning med två olika konstnärer visar två helt skilda uttryck. Man behöver inte undra vem som gjort vad utan kan i lugn och ro studera en i taget eller båda samtidigt.

Så är det med Östlund och Lundström på Galleri Kronan. Man kan säga att de kompletterar varandra genom att vara så disparata. Och den ena överröstar inte den andra. Det är välbalanserat. Glas möter grafik.

 

Innehåll. Lena Lundströms passion är graalglas, varav flera vaser.

 

Lena Lundström

 

Lena Lundström har flyttat hit (igen) efter många år i Värmland. Hon har jobbat med scenografi där som här. Jag blir glad när jag hör att det är hon som har gjort scenografin till Värmlands museums tidigare basutställning ”Jag Herulen – en värmländsk historia”. Den tyckte jag mycket om. Här har hon just jobbat med Östgötateaterns musikal Rocky Horror Show.

Men glaset är hennes stora passion, framför allt graalglaset. Jag nickar igenkännande åt en paraplyförsedd pingvin som möter en isbjörn. Den känner jag igen från KIFiNs sommarutställning för 1 1/2 år sedan, då Lena var nybliven medlem. Djuren bor ju vid var sin pol, och jag tyckte sammanförandet var lustigt.

Men jag förstod då inte att det var ett inlägg i klimatdebatten. Det gäller fler glas, bland annat en varg som försöker värma sig. Det är kul att se en hel utställning av Lundström. Den är väl sammanhållen och håller hög klass.

– Vissa använder dekaler till graalglas, säger Lena Lundström, men det gör inte jag.

De stora är så tunga att dem måste hon leja hjälp till.

 

Installation. Lena Lundström intar Kronans inre rum där hon sammanfogar glas, trä, frigolit och teckningar till en  natur- och klimatrelaterad scenografi.

 

De senaste åren har hon hållit till på Rejmyre glasbruk, som nyligen gick i konkurs. Efter vårt samtal har glasbruket fått nya ägare och börjat starta upp igen. Jag blev förvånad över att de tidigare ägarna inte ville låta Lena Lundström ställa ut sitt glas på bruket. Kanske de nya inser vilken tillgång det är att ha någon som jobbar med konstglas i deras miljö? Jag hoppas.

Det fanns en båt även i Herulen-utställningen och i det inre rummet är det en sådan lastad med en flaska över ett marmorblock (eller frigolit, faktiskt) som dominerar rummet. Scenografisk, på mitt ord. Och så dessa långa, smäckra, organiska former som ser ut som… Man får nog tolka själv. Någon enstaka vasliknande figur har smugit sig in, annars är det konstglas alltihop. Konsthantverk går att använda, men konst är oanvändbart. Säg gärna emot.

 

Resenär. Agneta Östlund kommer alltid hem till grafiken, till husen.

 

Agneta Östlund

 

Agneta Östlund kan vara en konstnärlig kameleont med sina många uttryckssätt. Nu har hon, klokt nog, valt att visa upp en sida av sitt skapande. Allt är grafik. Och allt är bilder på hus. (Blir det två? Nej, det går ihop.) Och alla bygger på fotografier. Tre-i-ett, om ni förstår.

Direkt innanför dörren möts vi av två ruffiga fasader. Det skulle kunna se stängt ut om inte husens patina var så talande.

– De är från ett konstnärsområde i Chicago, berättar Agneta.

Som på många andra ställen har konstnärer tagit över rivningsfastigheter, och ofta har man hejdat sig och sett att det är värt att bevara. Men vi enas om att i Norrköping var det mest tur och lågkonjunktur som räddade industrilandskapet. Jag tror inte de gamla delarna av Butängen har lika tur.

Tre bilder är faktiskt från Norrköping. Jag känner direkt igen sekelskiftesbyggnaden vid Odal i norra inre hamnen. Här brukade säd lastas under tak, men nu kör nog lastbilarna in i byggnaden. De andra silona ligger bara ett kvarter därifrån. Det ser lite ruffigt, repigt och gammalt ut, men byggnaderna finns (ännu) kvar. Färgerna är pålagda för hand och inte etsade. ”Fusk” viskar min inre grafiktaliban, men jag får tyst på honom. Det är andra tider och det är slutresultatet som räknas. Och det är gott, mycket gott.

 

Blänk. Grafik på stål, skivan plockades upp på en mässa i Düsseldorf, Tyskland.

 

Det står ”grafik på papper” på alla tryck som är det. Det räcker så och är ganska befriande. Ofta går det troll i att förklara olika grafiska tekniker för folk som ändå inget begriper (tack, Stenmark). Vem begriper det här med fotopolymerfilm förutom en grafiker? Eller att färgerna numera är vattenlösliga och giftfria? Vi låter det vara osagt.

Men några är faktiskt tryckta på aluminium, och en serie på tre på stål. Den mittersta är faktiskt från en stålmässa i Düsseldorf. Där såddes ett frö. Det framgår inte av bilderna, men blänket i plåtarna lägger till en dimension. Mycket effektfullt! Och grafiskt.

Husen är hennes vänner. Ett visar sig vara gjort av fantomarkitekten Frank Lloyd Wright. Människor undviker hon i bilderna. Jag frågar om hon väntade på att en man i en bild skulle vända sig om? Jodå. Men det finns ett undantag – en läsande flicka på en gata i Chicago. Det är nästan som att få en örfil.

© Text: Michael Strandhed
© Foto: Nils-Göran Tillgren

LENA LUNDSTRÖM – BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

AGNETA ÖSTLUND – BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

GALLERI KRONAN Norrköping

Våren 2019
Utställningar

12–27 januari
Ingrid Schöön Holmberg
”Vissa dagar är ljusare än andra”
Måleri

2–17 februari
Lena Lundström
Glas
Agneta Östlund
Grafik

23 februari – 15 mars
Konst eller klocka 10.0
Utställning för årets S:t Olofsmedaljörer

23 mars – 7 april
Joakim Allgulander
Mixed media och akryl på bomullsduk

13 april – 5 maj
Kjell Sundberg
Målningar

11 maj – 2 juni
Samlingsutställning
”Tempus fugit – sju fotografer”

LÄNKAR
Lena Lundström hemsida
Agneta Östlund hemsida
Galleri Kronan hemsida Facebook
Ingrid Schöön Holmberg på Kronan reportage Kultursidan.nu 11/1 2019