Luftorgel. Anna von Hausswolff spelar demonstrativt med ryggen vänd mot publiken.
En självsvängande resonanslåda
RECENSION/ NORRKÖPING En vibration, som växer till ett brus… ett muller… ett dån. Anna von Hausswolffs konsert förvandlade Arbis till en enorm självsvängande resonanslåda. Rösten är ömsom vän, ömsom otäck. Det är alldeles, alldeles underbart!
Det börjar som en vibration i luften. Så växer det till ett brus… ett muller. Till slut är det ett allomfattande dån. Konserten ska nog börja nu.
Och det gör den. Precis som förra årets skiva ”Dead Magic” inleds den med det tredelade stycket The truth, the grow, the fall. På skivan är det tolv minuter. Här känns den längre.
Bakljus. Ljud- och ljuskaskader översköljer publiken, Anna von Hausswolff och övriga bandet syns knappt mer än silhuetter.
Hon är väl på scenen? Belysningen är effektfull, men den lyser inte upp henne – mer än bakifrån. Det är anti-divigt. Det är en del av helheten: musik och ljus. Och det är frågan om publiken skulle klara fler intryck än det här. Ljudet är öronbedövande. Synnerverna fräts ner av ljuskaskader. Det är alldeles, alldeles underbart!
Arbis förvandlas till en enorm resonanslåda som kommer i självsvängning. Hennes klaviatur växer till den 51-pipiga orgeln i Marmorkirke där senaste plattan gjordes. Kristallkronan klirrar oroväckande och ölflaskorna i baren förintas i ett fyrverkeri. Jag tittar tacksamt på mitt plastglas med öl. Är det på riktigt eller en dröm? Ingen vet längre, vi har alla svepts bort.
Helheten är större än von Hausswolff. Hon spelar demonstrativt luftorgel med ryggen vänd mot publiken. Även under The mysterious vanishing of Elektra, när hon spelar akustisk gitarr, vänder hon ryggen mot oss. Inte för att det spelar så stor roll. Vi ser ju bara hennes siluett ändå. Hon heter Elektra i mellannamn. Är hon försvunnen? Låten Harmonica är okaraktäristiskt rytmisk. Vid ett tillfälle åker en munorgel (munspel) fram.
Rösten. Vilken röst! Den är ömsom vän och ömsom otäck. I Crazy and Vengeful låter hon som en liten Lolita i början – för att sedan förvandlas till onda dockan i skräckfilmen. Vilken röst!
Gösta. Långsamt vandrar hon genom publikhavet.
Jag hör henne inte presentera sina medmusiker. Överhuvudtaget talar hon inte. Förutom ett halvrått skratt när en i publiken har ropat ”Lite mellansnack!” Det kan ju bero på att elaka kritiker har kritiserat just det. Arrogant? Inte alls. Efteråt står hon vid merch-disken, pratar och låter sig fotograferas på selfies.
Come wander with me/Deliverence kunde ha varit ett bra avslut men publiken vill ha mer. Musikerna kommer in och stämmer upp. Men var är hon, står hon bakom scenen och sjunger? Nej, hon är bakom publiken. Långsamt vandrar hon framåt genom den fullsatta lokalen sjungandes Gösta (Berling, det är en saga.)
Och nu är salen upplyst. Hon var inte blyg. Men magnifik.
© Text och foto: Michael Strandhed
BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
ARBIS BAR & SALONGER Norrköping
16 februari 2019
Anna von Hausswolff
Konsert
Arr: Arbis & Luger
LÄNKAR
Anna von Hausswolff hemsida Facebook
Arbis Bar & Salonger hemsida Facebook FB-evenemang