Repliker. Franz Prächtel är Skådespelaren med stort S. Vad är han utan sin text? Han spelas helt förträffligt av Richard Carlsohn.

 

 ”Du kan fråga mig om det sedan”

 

RECENSION/ NORRKÖPING Titeln är helt omöjlig – Nån sorts lugn före stormen. Var är lugnet? Vilken storm ska komma? Det blåser ju redan rejält från alla håll när 1900- och 2000-talens teaterkonst och skådespelare tampas om makten och tre kulturmän pinkar in sina revir.

Programkväll på teatern. Ämnet för kvällen är konsten att gestalta ondska. Tre skådespelare är på plats i god tid: den uppburne Franz Prächtel, den förträfflige Peter Söst och den ack så unge Ulli Lerch. Herrarna ska lägga strategin för kvällen.

På scenen har affischtavlor ställts fram. ”Hitler” skrivet i frakturstil (en ung Prächtel), ”Bödeln” (Peter Söst i sin Hitler-roll). Ulli Lerch får själv sätta upp sin ”Mannen bakom Hitler” där han spelat Goebbels. En flaska mineralvatten på ett bord och ett glas. Tre designstolar.

En timme kvar innan publiken kommer och Peter Söst släcker ljuset i lokalen. Allt ljus på scenen.

 

Nån sorts lugn före stormen. Snart brakar de loss, Richard Carlsohn, Tobias ALmborg och Maurits Elvingsson.

 

Premiärkväll i Café Gycklaren på Stora teatern. Nån sorts lugn före stormen av tyska dramatikern Theresia Walser är en helt omöjlig titel, troligen mest avsedd att sätta myror i huvudet hos publiken. För vilket lugn? Vilken storm ska komma sedan? Det blåser ju rejält, från alla håll när de tre film- och teaterskådespelarna tampas om ordet eller helt enkelt om att vara bäst och störst.

Östgötateaterns skådespelare Richard Carlsohn, Tobias Almborg och Maurits Elvingsson vänder och vrider på sina rollfigurer. De försöker, helt utan framgång, styra de andra ”du kan fråga mig om det sedan”, underförstått inför den kommande programpubliken.

Franz Prächtel är en vördad ålderman och Richard Carlsohns porträtt går från charmig gubbstrutt, till surgubbe till en tämligen tondöv besserwisser. Maurits Elvingssons Ulli Lerch är till att börja med så artig inför den store föregångaren att han knappt får en syl i vädret, men så småningom uppfylls han av ”saken”, det som driver teaterkonsten.

 

För ”saken”. Ulli Lerchs teaterman (Maurits Elvingsson) är full av världsförbättrariver.

 

Inför premiär jämförde Richard Carlsohn med musikens triospel. Det stämmer bra. De växlar av och bryts mot varandra. Särskilt när Tobias Almborgs inte helt behaglige Peter Söst spelar maktspel, två mot en passar honom och han byter sida så snart spelbrädet börjar kantra.

Var och en får sina soloframträdanden.

Det är ofta roligt, ibland smärtsamt när kulturmännen pinkar in sina revir. När Ulli Lerch antyder sig vara i behov av ”polisskydd” släpper han en bomb… som går de andra helt förbi.

Peter Söst jämför Prächtels Hitlers darrhänta soppätande i bunkern med sin egen Hitlers förtärande av chokladtårta – gestaltande Förintelsen.

Nån sorts lugn före stormen rymmer fler lager än chokladtårtan. Det blir en tusenbladstårta, den till ytan så enkla föreställningen till trots (jag kan inte undvika att jämföra med Rocky Horrors extra allt-slott en trappa ner i teaterhuset).

Under Prächtels tordönsstämma ryms Stanislavskijs naturalistiska metod. Peter Söst står för ett symboliskt gestaltande, själv är han mest är en osäker tvivlare. Medan Ulli Lerch står upp för den aktivistiska teater som ristar världens alla problem på skådespelarens nakna kropp, sådant jag inbillar mig att tysk avantgardistisk källarteater är fenomenal på.

 

Mellanspel. För en stund tycks Peter Söst (Tobias Almborg) stå utanför spelplanen.

 

De tre teatermetodernas konflikt förnöjer premiärpublikens hörbart. Flera är själva skådespelare eller engagerade inom teatern på något sätt. Särskilt roligt blir det när orden sjunker undan för Ulli Lerchs förtvivlade kamp med det vita bordet.

Men ordet kämpar sig tillbaka upp, i minnet av de första förebilderna. I att skapa tillsammans med publiken.

Att pjäsen utspelas i Tyskland är självfallet ytterligare ett lager. Vilken tysk vill identifieras med Hitler? Eller med Goebbels? Inte Prächtel, lycklig innehavare av ett schweiziskt pass.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Pressfoto: Peter Holgersson för Östgötateatern

CAFÉ GYCKLAREN, STORA TEATERN Norrköping

19, 24, 26 februari samt 3 mars 2019

STORA TEATERN Linköping

2, 7, 9, 14, 16 april 2019

Nån sorts lugn före stormen

Av: Theresia Walser
Översättning: Magnus Lindman
Regi: Johan Huldt
Scenografi och kostym: Magnus Möllerstedt
Mask och peruk: Anna Stålfält

SKÅDESPELARE
Tobias Almborg
Richard Carlsohn
Maurits Elvingsson

ÖSTGÖTATEATERN

Spelåret 2018–2019

STORA TEATERN – STORA SCENEN

Epifónima

Cirkus Cirkör

Norrköping 7–16 september 2018
Linköping 24 maj–2 juni 2019

I väntan på Godot
av Samuel Becket

Linköping 21 september–1 november
Norrköping 24 november–15 december

Lupinerna
av Monica Wilderoth

Norrköping 13 oktober–3 november
Linköping 16 november–21 december

Galleri 6
av Paula McManus

Linköping 25 januari–2 mars 2019
Norrköping 30 mars–28 april 2019

Rocky Horror Show
Glamrock/skräckmusikal

Norrköping 2 februari – 3 mars 2019
Linköping 29 mars – 18 maj 2019

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida Facebook

Snart stormar det i Gycklarens café reportage Kultursidan.nu 15/2 2019
Rocky Horror Show med 2019 års twist recension Kultursidan.nu 3/2 2019
Rocky Horror förförde Nils Poletti reportage Kultursidan.nu 29/1 2019
Väl värd väntan på Öhlunds Godot recension Kultursidan.nu 29/11 2018
Samtal i väntan på Godots nypremiär reportage Kultursidan.nu 21/11 2018
Jonis musik gjorde Gycklaren större recension Kultursidan.nu 11/11 2018
De gifta på Eiffeltornet vågat spektakel recension Kultursidan.nu 30/10 2018
Happening med De gifta på Eiffeltornet reportage Kultursidan.nu 26/10 2018
Lupinerna höjer tystade kvinnors röster recension Kultursidan.nu 16/10 2018
Urpremiär för Östgötateatern Lupinerna reportage Kultursidan.nu 12/10 2018
Medryckande blått piano i Gycklaren recension Kultursidan.nu 4/10 2018
Det blå pianot spelar upp för en ny värld reportage Kultursidan.nu 24/9 2018
Epifónima lyfter kvinnligheten högt recension Kultursidan.nu 11/9 2018
Nils Poletti: Bra teater lockar publiken reportage Kultursidan.nu 5/8 2018