Temperament. Johan Dalene, violin, svarar på Torleif Thedéens cellospel i Brahms Dubbelkonsert.

 

”Jag njuter, de spelar så himla fint”

 

NORRKÖPING Spelglädje. Både kammarduo och symfoniorkester. Johan Dalene spelar Brahms Dubbelsymfoni tillsammans med Torleif Thedéen tre gånger om denna vecka. Han berättade om vad året som artist in residence hos Norrköpings Symfoniorkester har gett honom.

Torleif Thedéen drar stråken med kraft tvärs över cellon. Johan Dalene är inte sen att svara lika kaxigt på sin violin. Jag lyssnar på genrepet av Brahms dubbelsymfoni som är höjdpunkten vid veckans tre konserter med Norrköpings symfoniorkester – i Crusellhallen i Linköping, i Stockholms Konserthus och i De Geerhallen i Norrköping.

– Det är stort för mig att få spela med Torleif Thedéen, en drömpartner att spela med, säger Johan Dalene uppskattande. Jag har spelat Brahms dubbelkonsert med min vän Daniel Thorell, Torleif är hans lärare och han har berättat mycket om honom.

Kommunikationen har gått lätt mellan de två musikerna. De visar genom att spela, det behövs inte så mycket ord, menar Johan.

 

Musikglädje. Dirigenten Giedrė Šlekytė har god kontakt med solisterna under repetitionen.

 

Repetitionen ger intrycket av att både vara en kammarkonsert med två spelglada musikanter och en orkesterkonsert. Symfoniorkestern leds av en tredje musikant, dirigenten Giedrė Šlekytė som då och då vänder sig om mot solisterna och ler.

– Musikanter, det är musik som känns från hjärtat. Men det krävs övning, påminner Johan Dalene.

Brahmskonserten är både slutpunkten och höjdpunkten på Johan Dalenes år som artist in residence hos Norrköpings symfoniorkester. Initiativet kom från Mats Engström, dåvarande tillförordnad konstnärlig ledare. Året föregick av en gedigen planering.

– Jag hade en del önskemål, Mats Engström hade sina idéer och mitt management Nordic Artists hade också åsikter, berättar Johan Dalene.

 

18.00 hemma hos oss – Artist in residenceåret började i kammarmusikaliskt format.

 

Slutresultatet blev tre konserter och en skivinspelning. Hösten började med en konsert i det mindre formatet, en Tjajkovskijsextett med SON-stråkar, inledd av en Debussysonat tillsammans med Norrköpingspianisten Mats Jansson. Sent i höstas var det dags för Barbers Violinkonsert.

Barberkonserten och Tjajkovskijs Violinkonsert, som Johan gärna spelar, som vid och debutkonserten med SON 2016, tog han med in i skivbolaget BIS skivstudio (i praktiken samma gamla vanliga De Geerhallen men fylld av mikrofoner).

– En dröm! Min första skiva här hemma med Norrköpings symfoniorkester, säger Johan Dalene som är glad att han gjorde Barberkonserten live någon månad före skivinspelningen.

Faktiskt så var det första gången även för SON, som ju spelat in många skivor genom åren men aldrig Tjajkovskij eller Barber.

– Det var en speciell upplevelse. Fantastiskt kul, men också en otroligt intensiv och ansträngande upplevelse. Man kan aldrig veta vilken tagning som blir bäst, alla måste alltid vara på hugget. Det är svårare att hitta känslan, som jag får under en konsert, jag får nästan låtsas att det är publik.

 

Lyssnaren. Numera vänder sig gärna Johan Dalene om vid orkesterinsatserna och bara njuter av musiken.

 

Något har hänt det här senaste året med Johan sätt att spela eller snarare att inte spela. Han är närvarande i musikrummet. När medmusikerna har sina insatser så vänder sig solisten Johan om, lyssnar och ler. Är det en gott råd från hans lärare Per Enoksson?

– Nej, jag njuter, det kommer naturligt till mig. Jag kanske blivit mer avslappnad, tänker Johan.

Jag tänker att han visar världen att det här musik värd att lyssna till.

– Det spelar ju så himla fint, man vill automatisk stå och lyssna.

Den eftertraktade violinsolisten Johan Dalene möter många orkestrar och dirigenter under sina konserter runt om i Sverige och här och där ute i världen. Han har lärt sig att även om orkestrar påminner om varandra så kan kulturen skilja sig åt i det lilla, som i hur de visar sin glädje och uppskattning.

– Jag har haft tur med dirigenter, nästan alla är engagerade och jag märker att de vill väl. Det är viktigt att vara öppen för varandras idéer.

Johan säger sig ha många favoritdirigenter men den främste är kanske ändå Jahja Ling från Indonesien, som ledde Cooper Competition i Cleveland, USA, tävlingen som Johan Dalene vann 2017.

– Jahja Ling är extremt bra. Han kan mycket, och är också rolig som person, uppskattar Johan som dessutom bjöds in av Jahja Ling att spela med Jakartas Symfoniorkester i Indonesien förra året.

 

Både klassiskt och nytt. Johan Dalene spelade Barbers violinkonsert hösten 2018.

 

Efter året som artist in residence är nu Johan Dalene än mer flygfärdig. Det viktigaste nu måste väl vara att bygga repertoar.

– Ja absolut! Jag försöker utveckla mig hela tiden, utforska ny repertoar. Jag spelar nya konserter på nya ställen. Jag gjorde ett uruppförande av Jörgen Dafgård i Malmö för en månad sedan. Tycker ny musik är jätteintressant.

– Jag försöker sträva efter att hitta min egen personlighet i spelet, motiverat utifrån noterna. Det kommer alltid att finnas någon som spela ännu fortare eller starkare. Jag måste inte bli bäst på det.

Det räcker med att han är bäst på att vara Johan.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Repetitions- och arkivfoto: Ann-Charlotte Sandelin

DE GEERHALLEN Norrköping

1 mars 2019
Brahms dubbelkonsert
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Giedrė Šlekytė
Solister: Johan Dalene, violin, och Torleif Thedéen cello

PROGRAM
Kien Pyramid
Brahms Dubbelkonsert
Lidholm Toccata e canto
Stravinsky Symfoni i C

Konserten spelas i sin helhet eller i delar även i Crusellhallen, Linköping 27/2 och Konserthuset, Stockholm 28/2.

LÄNKAR
Johan Dalene hemsida
Thorleif Thedéen Wikipedia
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook

Johan Dalene med ny SON-orkester recension Kultursidan.nu 10/2 2019
Dynamiskt och lysande med SON recension Kultursidan.nu 20/11 2018
18.00-start med galant Johan Delene recension Kultursidan.nu 22/9 2018
Johan Dalene spelar med SON på ny fiol recension Kultursidan.nu 15/9 2017
Johan Dalene uppslukas av musiken reportage Kultursidan.nu 25/3 2016