Minnesbilder. I montrarna finns både Lorangateckningar och fotografier på Sara Olausson och släkt. Här tillsammans med moster Barbro.
”Som att jag blivit bönhörd”
NORRKÖPING Loranga – som i Barbro Lindgrens böcker om Loranga, Masarin och Dartanjang. Fast i Sara Olaussons tecknade serieboksversion. Originalteckningarna fyller Verkstad konsthalls väggar. Tillsammans med konstnärens halvgalna buktalarfilmer.
– En kväll när jag nattade dottern upptäckte jag att jag begrep buktaleri och provade lite tyst. Det var som att jag blivit bönhörd!
Konstnären Sara Olausson var mitt uppe i en stressigt period. Hon låg efter med tredje albumet om Loranga, så till den grad att hon blivit deprimerad. Den kvällen bad hon till högre makter. Svaret kom – buktaleriets konst.
Buktaleriets återkomst. ”Filmerna är så opretentiösa och omedelbara, hon har gjort dem med sin mobilkamera. Det är så spot on, roliga och med djupt allvar i botten,” säger Verkstads Annika Kupiainen om Sara Olaussons videofilmer.
På YouTube ligger kanalen Magmunnen BK med hela hennes julkalenderserie, minutlånga galenskaper. På Verkstad konsthall, i nya lokalerna i kulturkvarteret Hallarna, möter vi henne på storskärm med vykort från Öland, ett lika knasigt inslag. Eller knasigt… hon är ju… precis som Loranga, den där sorglösa personer som alltid ser möjligheter bakom nästa hörn.
– Det är Loranga-relaterat i buktaleriet, tillstår Sara Olausson.
Hon skypar från Öland, där hon tillbringat februarilovet. Öland är familjens sommarparadis. Och om jag förstår rätt så är Öland för henne väldigt mycket Loranga, Masarin och Dartanjang, författaren Barbro Lindgrens böcker om en speciell familj, eller kanske är det en mer vanlig familj än vi inbillar oss.
Originalteckningar. Loranga, Masarin och Dartanjang hänger på väggarna i Verkstad konsthall.
Sara Olausson kom 2010 ut med första seriealbumet som bygger på Barbro Lindgrens böcker. Nu är hon uppe i tre seriealbum. Att Sara är Barbros systerdotter underlättade troligen att författaren överlämnade ansvaret i konstnärens händer.
– Jag har fått arbeta själv. Jag har följt böckerna så troget jag kunnat och ändå varit mig själv. Jag har visat Barbro när jag varit klar, berättar Sara Olausson och tillägger att hon står ju till svars inför hela släkten.
Originalteckningarna fyller Verkstad konsthalls väggar. De färglagda sidorna drar förstås blickarna till sig, det tar ett tag innan jag tittar på skisserna i blyerts. Och visst känns de igen från böckerna. Handling och miljöbeskrivningar gestaltas i bild, några få repliker finns som text.
Hur är det att vara Loranga, frågar jag över internetkontakten.
– Att göra det som man vill. Loranga har dålig impulskontroll på gott och ont, men det handlar inte om att vara ond. Att inte riktigt kunna ha ett arbete. Loranga har väl adhd om man ska diagnosticera, svarar Sara Olausson.
Blyertsskiss. ”Under bordet ligger en ganska tjock och slö pappa. Han är väl det enda i köket som inte är rött.”
Verkstad konsthalls verksamhetsledare Annika Kupiainen hyllar Sara Olausson för hennes starka integritet i ett konstnärskap som samtidigt är självutlämnande. Hon lyfter även fram Sara Olaussons Facebooksida ”Det kunde ha varit jag”.
– Det började med att hon blev vän med Felicia som tigger. Sedan skrev de en bok med samma titel tillsammans. Sara har ett starkt rättspatos och ser allt som är fel här i världen. Men hon blir inte aggressiv eller arg utan behåller sitt lugn, säger Annika Kupiainen.
Verkstad ställer ut Lorangateckningarna och en buktalarvideo. Vad är det som är så viktigt med den sorglösa Loranga?
– Det är viktigt att vara fri som person och våga tänka själv. I en värld där det händer så himla mycket ont är det skönt med en person som inte blir rädd för tigrarna utan tämjer dem så att de spinner, svarar Annika Kupiainen.
© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
VERKSTAD KONSTHALL, HALLARNA Norrköping
2–23 mars 2019
Att göra Loranga/att vara Loranga
Serieteckning och buktaleri av Sara Olausson
LÄNKAR
Sara Olausson info YouTube/Magmunnen FB/Det kunde varit jag
Verkstad hemsida Facebook
Pingback: Utsikter mot undergången på Verkstad – KULTURSIDAN.nu