Anastasia Ax förbereder inför utställningen Paper Island.

Hon vill möta sin rädsla för tidens rörelse

Konstnären Anastasia Ax slaskar med gamla kläder i en hink fylld av murbruk. Handrörelserna är en tvätterskas men här blir hon en smutserska. De vrenskas och faller ner från väggen när hon försöker fästa dem. Murbruket klibbar inte lika bra som gipset hon tänkt från början.

– Det var skitjobbigt, säger galleristen Moa Hannerz Simå om sin felbeställning med resultat att det ligger en rad med 30-kilossäckar med murbruk på Verkstad. Men Anastasia tog det jättebra.

– Processen är viktig när jag jobbar, förklarar Anastasia Ax. Att ha tilltro till processen, att inte kontrollera så mycket.

När ett par lerindränkta jeans trillar ner för tredje gången provar hon med tidningspapper som tejp. Det verkar funka. Den ursprungliga idén att hänga kläderna på rad blir nu ett grått och fuktigt collage, som när det väl torkat och ljusnat, än mer kommer att smälta samman mot den vita väggen.

När konstnären byter det tunga arbetet med kläderna mot det något enklare att smeta in böcker som ska ligga på golvet väcks hos mig en känsla av Pompeji. Och då har jag ännu inte nämnt pappersberget mitt på gallerigolvet. 12 ton gammalt tidningspapper i stora balar, de bildar en vulkanbrant ö som också ger utställningen dess namn Paper Island.

Anastasia Ax lyssnar välvilligt till mina associationer kring förstörelse och tidens omvandlande, ”jord skall du åter vara”.

– Det finns där, förgänglighet och förvandling, förändringar efter mänskliga rester, men också en framtid, säger hon om både sin konst och det som hela den platsbyggda utställningen ska leda fram till – vernissagens performance som hon gör i samarbete med ljudkonstnären Lars Siltberg.

– Mina performancer är väldigt våldsamma, destruktiva och kreativa.

Målet är väcka känslor hos publiken ”som kan pendla mellan rädsla och lust”. Vi funderar på hur en konstintresserad publik i en vernissagesituation verkligen tillåter sig att bli rädd. Det är inte helt enkelt.

– Min ingång i det är att möta min egen rädsla för rörelse och förvandling. Ett sätt att frigöra mig personligen, säger Anastasia Ax.

Moa Hannerz Simå och Yvonne Olofsson är alltså Verkstads nya gallerister som tagit vid när Susanne Ewerlöf och Matilda Bengtsson gått vidare i karriären. Ett heltidsjobb, menar Moa och Yvonne som båda går KSM:s masterutbildning vid Linköpings universitet. Praktiskt nog också är galleriverksamheten också deras examensarbete, där de vid sidan av det roliga med att välja utställare också måste arbeta hårt med finansieringen, från bidragsansökningar till att be lokala företag sponsra med konstnärsmaterial.

– Det är en stor ära att fortsätta efter Matilda och Susanne, att bevara varumärket Verkstad som arbetar med samtidskonst i Norrköping och Östergötland, säger Yvonne Olofsson.

I vår blir det fyra utställningar plus medverkan i det internationella evenemanget Vision Forum. Urvalet har gjorts bland tips, konstnärer som hört av sig själva, plus intensiva studier på internet. Det som slutligen avgjorde valet av Anastasia Ax var en filmad performance från hennes medverkan vid öppnandet av prestigefyllda Carnegie Art Award i Stockholm 2010.

– Det jag tycker om Anastasias projekt är att de är på så många nivåer. Det är visuellt men också med ljud. Kraftfullt och aggressivt men också poetiskt, säger Moa Hannerz Simå.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• VERKSTAD Norrköping

• 28 januari – 26 februari 2012
  Paper Island
  Anastasia Ax
• 28 januari och 11 februari 2012 kl 19
  Performance i utställningen

LÄNKAR

Anastasia Ax hemsida
Verkstad – Rum för konst hemsida

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR